Gayas tack för uppvaktningen i samband med femtioårsdag.

När jag börjar skriva gör jag det på ett blankt papper, ett ark som jag har frihet att skriva vad jag vill på. Precis så borde jag se på resten av mitt liv; fortsättningen är ett oskrivet kapitel.

Jag har en historia, det är vägen som har lett mig hit. Alla scener som jag spelat upp hittills i mitt liv. Jag har byggt min pjäs tillsammans med mina medmänniskor, alla er som betytt någonting för mig, alla ni som bidragit som statister i Gayas livsteater. Med er hjälp, genom samspelet med er, har jag tillskansat mig en rad olika erfarenheter, både ljuvliga och smärtsamma och sådana som legat mittemellan och som jag kanske därför inte noterat med mitt medvetna sinne. Men, erfarenheterna och minnena finns ändå där, som bilder i ett arkiv, lagrade i min hjärna. Från och med nu gäller det att ha tillgång till arkivmaterialet utan att låta det styra framtiden.

Det känns viktigt att jag är realistisk i vad som är här och nu. Jag behöver börja just där jag befinner mig precis just nu. Om jag är i Roslagen blir det ju knasigt att beställa biljetter till en resa som utgår ifrån Alaska. Se det som en parallell till att jag försöker förtränga en del av min historia. De smärtsamma händelser som utspelat sig i mitt liv har jag med mig som erfarenheter. När jag införlivar smärtsamma minnen i min erfarenhetsbank, mitt arkiv, med tanken att jag kanske kan ha dem till något bra i framtiden, då är jag på rätt väg. Jag kan kanske hjälpa någon annan människa, eller hjälpa mig själv att navigera på ett annat sätt, om jag ser signaler som indikerar att det är en ny grynna, en potentiell smärtsam erfarenhet, som tonar upp sig om jag går i en viss riktning.

Jag lagrar allt jag har varit med om, i mitt arkiv. Jag försöker hitta en smart menystruktur så att jag kan finna erfarenheterna lätt om jag bestämmer mig för att de kan vara till nytta i framtiden. Samtidigt anstränger jag mig för att komma ihåg att varje dag är en ny dag som styrs av min historia, förutsatt att jag utgår ifrån det läge jag befinner mig i. Jag behöver minnas att en del smärtsamma erfarenheter mynnar ut i en ljusare framtid. Att hantera en konflikt konstruktivt är vanligtvis mer gynnsamt än att försöka fly undan. Är vi på flykt från någon eller något hinner det vi försöker undkomma oftast ifatt oss förr eller senare. När det händer inser vi att vi slösat en massa energi på att hålla oss undan. Energi som vi istället hade kunnat använda till något bra om vi hade vänt oss om och öga mot öga konfronterat det vi är rädda för redan när det initierades.

Jag sitter alltså här med ett tomt ark. Jag har precis fyllt femtio år och jag väljer att ägna lite tid åt att fundera över vad jag vill med resten av mitt liv. Vad väljer du att göra med ditt?

Gaya Pienitzka

Terapeut, föredragshållare och författare

Huvudlärare på Lifecaps utbildning till energiterapeut.

Lifecap AB

www.lifecap.se

08-54595940