Kränks kvinnor i rättsväsendet?

Saknar vi avgörande kunskap om mänskliga stressreaktioner inom rättsväsendet och på andra positioner i det svenska samhället? Har vi fortfarande bara den manliga kroppen som mall i det här avseendet, trots att halva befolkningen besår av kvinnor?

Nedanstående text är ett utdrag ur boken ”Nu har det skrivits en bok om manligt, kvinnligt, mänskligt”:

Här vill jag återigen ta hjälp av Lennart och använda mig av hans erfarenhetsbank. Under årtionden använde det svenska rättsväsendet det manliga sättet att försvara sig vid stress som en norm, även när det gällde att förklara kvinnors reaktioner. Det här har i historien varit förödande för mängder av kvinnor och deras självbild.

Det maskulina däggdjuret människan behövde i begynnelsen kunna försvara sin flock och sig själv, samt ta hem mat till flocken. Svaga exemplar sorterades bort av rovdjuren. När de äldsta delarna i en mans hjärna tar över, har den till uppgift att bedöma om han ska fly eller slåss. När den sabeltandade tigern anfaller, behöver han antingen ha ihjäl den eller kunna springa ifrån den. Oavsett vilket alternativ han väljer krävs fysisk ansträngning. Det leder automatiskt till att hela kroppen inriktas på handling och på att generera så mycket muskelkraft som möjligt. Någonting som i sin tur innebär att tankeverksamheten får mindre energi, vilket leder till tunnelseende.

Kvinnliga försvarsmekanismer fungerar helt annorlunda. Lennarts berättelse vittnar om hur kvinnor som utsatts för övergrepp, har en helt samstämmig bild av vad som händer med dem och i deras kroppar. De blir passiva och följsamma, de gör allt för att förövaren ska göra så lite skada som möjligt på deras kroppar, eftersom de till varje pris behöver överleva för att kunna ta hand om sina barn. Kvinnorna beskriver en känsla av att de lämnar sina kroppar och liksom iakttar det pågående övergreppet på avstånd. Kvinnor tycks ha förmågan att stänga av hela känslopaketet för att uthärda ett övergrepp, allt för att efteråt kunna återta sin kropp och återigen ta hand om sina barn. Jag beskrev tidigare att Reptilhjärnan bara har tre olika handlingsalternativ; Flykt Anfall och Spela död. Den feminina reptilhjärnan väljer automatiskt Spela död!

Det faktum att den manliga stressreaktionen tidigare användes som norm i samband med t.ex. våldtäkter, har lett till mycket skuld och skam hos kvinnor som blivit utsatta för våldsbrott. Otaliga jurymedlemmar har varit delaktiga i att utdöma förmildrande straff till våldsmän, för att kvinnan inte sa ifrån eller satte gränser ordentligt. Med den manliga reaktionen som norm väntar vi oss att en person som blir hotad och utsatt för övergrepp ska skrika, göra motstånd och slåss eller uppbåda alla sina krafter för att kunna fly. Någonting som alltså är ett helt främmande sätt att reagera för en kvinna.

Även kvinnor som under en lång period tränat självförsvar, har ibland svårt att ta tillvara sina väl inövade kunskaper när ett tillräckligt starkt hot gör att deras reptilhjärna (de äldsta delarna av hjärnan) tar över kommandot. Jag är oerhört tacksam för att kunskapen om de naturliga kvinnliga försvarsmekanismerna blivit kända. Jag är övertygad om att det leder till att färre kvinnor som utsatts för våld kränks i svenska rättegångar.

Texten ovan är hämtad ur Gaya Pienitzkas och Lennart Lindéns bok ”Nu har det skrivits en bok om kvinnligt, manligt, mänskligt” som finns att köpa till exempel via nätbokhandlarna www.adlibris.com  och www.bokus.com . Gaya är författare, föreläsare och en av huvudlärarna på Lifecap ABs coach- och terapeututbildningar, www.lifecap.se .

Lifecap AB