Taskigt sexliv? Varför står ni inte upp för er, män?

Det finns en risk för att kvinnors syn på vad som är bra i ett uppförande domineras i pojkars uppfostran. Och sedan klagar kvinnor på att det saknas maskulina män! Hur tänker vi egentligen? Och var tog mansrörelsen vägen?

 I historien uppfostrades de flesta barn av kvinnor under småbarnsåren, men sedan fanns det tillgång till både manliga och kvinnliga förebilder. Idag placeras barn på daghem där det ibland saknas män, detsamma gäller ofta på lågstadiet. Hur påverkar detta pojkars utveckling?

Nedanstående text är ett utdrag ur boken ”Nu har det skrivits en bok om manligt, kvinnligt, mänskligt”:

I konstellationer med outvecklad femininitet respektive outvecklad maskulinitet är risken överhängande att den sexuella samvaron ebbar ut ganska snart efter det att önskat antal barn är producerade. Parterna i paret kan vara de bästa av vänner och fungera som om de vore kollegor på en arbetsplats, men passionen och den sexuella laddningen är nedvriden på lägsta sparlåga, om den ens är vid liv. Vi har haft flera par av den här typen i terapi hos oss på Lindormsnäs. Om det finns någon glöd kvar under askan, går det att blåsa liv i en sådan här relation, förutsatt att båda vill, och att vi tillför kunskap om vad som gått snett och att det finns en gemensam vision.

Om paret ska lyckas är det av avgörande betydelse, att båda två är villiga att arbeta med att återta sin egentliga feminina och maskulina balans. Det här kan vara besvärligt eftersom kvinnan ofta är så kompetent i sin maskulina framtoning, att hon kan ha svårt att känna tillit till mannens kompetens, när det gäller att leda de projekt som finns i familjen. Eftersom mannen säkerligen fått tuffa tillsägelser av kvinnor när han uppfört sig på ett omoget maskulint sätt under sin barndom, är risken stor att han känner stort obehag inför uppgiften att återta sin maskulinitet. Förmodligen behöver han börja utvecklas från den nivå där han bestämde sig för att det är fult att vara maskulin. En nivå som det säkert är lätt för den maskulina kvinnan att kritisera. Har vi hämmats som barn behövs det ett målmedvetet arbete för att ta sig igenom sina begränsningar och återta sin balans…

När små pojkar under sin uppväxt omges av enbart kvinnor som förbjuder och förbannar slagsmål, snöbollskrig och huggande i bord, blir resultatet att pojkarna inte kan utvecklas i sin maskulinitet. De får inte möjlighet att bejaka det maskulina på ett konstruktivt sätt utan istället undertrycks det. Risken med det blir att det maskulina upplevs som fult av pojken som försöker undertrycka det. Vilket tyvärr inte kommer att fungera i längden.

Testosteronet kommer till slut att ge sig till känna. Om inte pojken får hjälp med att uppfostra och utveckla sin maskulinitet på ett positivt sätt, är risken stor att det längre fram i livet resulterar i att det maskulina visar sig i ett otämjt skick, i samband med t.ex. alkohol eller andra droger. Något som kan ge förödande effekter. Det behöver naturligtvis inte bli så illa. Pojken kanske hittar någon sport eller en annan aktivitet där det maskulina kan uttryckas, utan att uppfattas som destruktivt. En risk kvarstår ändå, att pojken hamnar i en relation med en kvinna som är dominant, och där han blir en velourkille som inte känner sig tillfredställd själv, och som får ett torftigt sexliv med en otillfredsställd kvinna som hunsar med honom.

Texten ovan är hämtad ur Gaya Pienitzkas och Lennart Lindéns bok ”Nu har det skrivits en bok om kvinnligt, manligt, mänskligt” som finns att köpa till exempel via nätbokhandlarna www.adlibris.com  och www.bokus.com . Gaya är författare, föreläsare och en av huvudlärarna på Lifecap ABs coach- och terapeututbildningar, www.lifecap.se .

Lifecap AB