Äldres syn på döden och döendet

Hur resonerar vi människor kring det faktum att vi en dag ska dö? Och hur ser dessa tankar ut när vi själva börjar närma oss den tidpunkt då det ska ske?

Trots att detta är en av livets centrala frågor är den föga utforskad. Döden var länge osynliggjord, säger Magnus Broström som nyligen har disputerat vid Linköpings universitet.

- Idag är döden mer synlig, men man kan fundera på vems död. Bilden av döden får vi ofta via media, och då kan det handla om en spektakulär, dramatisk död, och om yngre människors död. Det normala döendet är fortfarande till stora delar osynligt.

Magnus Broström har intervjuat 27 äldre personer om deras tankar kring död och döende, deras tidigare erfarenheter, hur de ser på sin egen död och döende, vad de tror sker efter döden, och – inte minst – deras tankar om sin egen framtid. Intervjupersonerna var mellan 70 och 91 år, bodde alla hemma och var friska. Hans avhandling ingår i ett forskningsprogram vid NISAL, National Institute for the Study of Ageing and Later Life, Linköpings universitet.

De äldre i studien funderar kring döden och förbereder sig för den, konstaterar han, oavsett om de är i 70-års- eller 90-årsåldern. De är inte rädda för döden, men väl för själva döendet. De fruktar en utdragen process där de blir hjälpberoende och inte längre kan sköta sig själva. Ett värdigt slut är viktigt. De vill också bli ihågkomna, de vill ha gjort något slags bestående offentligt avtryck. Det är exempelvis viktigt att det kommer folk på begravningen.

Samtidigt ser de äldre en egen framtid som de värdesätter. De är nöjda med livet och planerar för framtiden. Magnus Broström beskriver hur de pendlar mellan olika tidshorisonter i en och samma intervju. En äldre man säger att han lever här och nu och tar dagen som den kommer, men lite senare berättar han att han ska göra en längre biltur framåt våren, och han hoppas att bilen ska hålla i många år till…

Magnus Broström identifierar tre tidshorisonter: ”här och nu”, ”på ett visst avstånd”, och ”ganska långt bort”.

Men parallellt med drömmar om framtiden finns medvetenheten att allt kan ta slut imorgon. Att dödsstäda är inte ovanligt, dvs. att hålla den ordning man vill ska finnas när man går bort. Värdighet och ansvar är viktiga inför döden.

- Det egna ansvaret har vuxit i betydelse, konstaterar Magnus Broström. Om begravningar tidigare var ett kollektivt ansvar, eller begravningsentreprenörens, så är det idag allt mer individen själv som ska planera för sin begravning.

Människor i den tredje åldern, den aktiva delen av ålderdomen, är mycket medvetna om och förbereder sig för sin död, konstaterar han avslutningsvis.

- En populär bild är att vi börjar fundera på vår död när vi börjar bli skröpliga, i den så kallade fjärde åldern. Men så är det inte, det framgår av min studie.

Magnus Broström disputerade den 16 maj. Avhandlingen heter ”Äldre människors föreställningar om den egna framtiden, döendet och döden”. Han nås på 0730-851069, magnus.broström@liu.se