Vad bör webb 3.0 handla om?

BLOGG När webb 2.0 som begrepp introducerades i USA för drygt 10 år sedan (Tim O´Reilly) definierades det som ett sätt för företag att på internet marknadsföra, distribuera och utveckla sina produkter genom att nyttja intelligensen hos användarna. Det innebär rent konkret att användarna har gjorts till medskapare av innehåll. Webb 2.0 har sedan dess totalt dominerat e-företagandet. Som kreatör (medskapare) uppmuntras individer att ladda upp eget material, ha åsikter och komma med input och rekommendationer på företagens produkter och tjänster vilket hjälper företagen att utveckla sitt koncept och sina idéer – och därigenom nå nya målgrupper. Den här utvecklingen är på många sätt positiv och har förändrat inte bara den kommunikativa scenen utan också delaktigheten – men idag när många företag på sina sajter tjänar pengar på publikens innehåll förtjänar relationen att diskuteras.

Det fria skapandet är centralt
Webb 2.0 i dess nuvarande form reser frågan om vad ett ömsesidigt samarbete är, eftersom, kreatörerna och företagen ser lite olika på dagens relation. Här tjänar Youtube att stå som exempel. Konflikten för Youtube handlar om att hålla en jämvikt i skaparnas intressen liksom upphovsrättsinnehavarnas. Egenproducerat material från vanliga skapare är omgärdade av en hel del regelverk ofta till skydd för de stora upphovsrättsinnehavarna (t.ex. musik i materialet), något som kreatörerna själva många gånger har upplevt som inskränkt frihet när de skapar videos. Och eftersom de tycker att de är med och utvecklar Youtubes affärsmodell (där egenproducerat material som når nya målgrupper är en del) bör de också bättre bli lyssnade på eftersom deras material är så viktigt för affären. Den här typen av obalans märks tydligt i webb 2.0 som utgår ifrån att flitiga kreatörer ska bidra med material och input – som bolagen ibland vill äga och ibland gör inskränkningar i – samtidigt som de hyllar det fria skapandet och personliga idéer.

3.0 bör handla om människorna
Hoppas inte att 3.0 handlar kommer att handla om att vi ska gräva djupare där vi redan står. Låt oss styra utvecklingen mot att lyssna till båda sidor. Det finns något som kallas för socialt kontrakt (E P Thompson, 1971) och det handlar om vad som gör det intressant för två parter att göra affärer med varandra. För det är ju det som görs, varje dag, när vanliga människor bidrar med innehåll. Många är givetvis fullt medvetna om vad de gör. De lägger upp materialet för att de vill höja sin egen status samt få en större följarskara. Affären är ett faktum. Och i vissa fall får till och med skaparna del av reklamintäkter om deras material blir viralt – men det är inte fullt ut vad allt det här handlar om. Det här handlar om transparens och autencitet. Det finns exempel där företag och dess följarskara inte varit öppna med relationen eller där företag inskränker individers rättigheter att producera eget material fullt ut – det är vad 2.0 bör handla mer om eller vad 3.0 också måste handla om.

Hoppas att vi i framtiden verkligen kan tala om ett samarbete – ett samarbete som bättre tar hänsyn till den kreativa kontext som individers material blev till i – kopplat till marknadsföringsstrategier från företagen som är långsiktiga och som värdesätter sociala relationer till de som bidrar med material.

Då kommer innehållet att delas än mer!