Att få stopp på de hotfulla gratisätarna och tjuvarna

Statistiken från BRÅ senare i år kommer att visa om det jag nu tänker skriva om stämmer eller inte. Under de senaste två månaderna har jag fått in ett stort antal samtal från handlare som är mycket sorgliga att lyssna på. Det handlar om hur arbetsmiljön i många butiker blir allt sämre på grund av kriminella personer som beter sig på ungefär följande sätt, med olika variationer.

De har butiken som sitt skafferi, och går in regelbundet, ibland flera gånger om dagen och förser sig med det de vill ha. En del äter direkt i butiken, men de flesta promenerar bara rakt ut genom kassan. Om personalen ingriper blir de aggressiva och hotfulla, men oftast på ett sådant sätt att det är svårt för polisen att gå vidare om butiken gör en anmälan.

Detta leder då istället till sjukskrivningar och att personal väljer att söka sig till andra butiker, där förhoppningsvis detta problem inte finns. Handlaren blir förstås kvar med problemet och de jag talat med känner sig mycket ensamma i kampen mot dessa kriminella. Brotten de begår kallas nämligen snatteri och det är rutin att dessa avskrivs när de blir polisanmälda. Skulle det elda till fällande dom så är den kriminelle inom kort tillbaka i butiken. Ibland, för att inte säga ofta, kan det även vara så att problemet eskalerar efter en fällande dom, då dessa kriminella i väntan på att domens ska träda i kraft fortsätter att terrorisera butiken precis som innan. Oftast än mer aggressiva och hotfulla än innan, eftersom de är mer förbannade på butiken och de som jobbar i den.

Skyddsombuden på vaktbolagen beslutar då om skyddstopp i butiken, det vill säga att butiken anses för farlig för deras personal att arbeta i. Det går att lösa med fler väktare, men två väktare på plats i butik under veckans öppettider kostar 250.000 kronor i månaden och det är pengar som inte finns i en liten butik.

Branschen har under lång tid drivit frågan om att det måste finnas möjlighet för domstolar att utdöma tillträdesförbud. Att seriekriminella på något sätt förhindras tillträde till en eller flera butiker för att skapa en fungerande miljö för handlare och personal att arbeta i. Men hittills utan framgång, det anses nämligen från lagstiftande håll att dessa kriminellas rättigheter att förse sig med mat väger tyngre än rätten till en bra arbetsmiljö för handlare och personal. Jag kan inte annat än att tycka att det är en flathet som är beklämmande. Den som driver en laglig verksamhet och skapar arbetstillfällen måste kunna känna att man har samhällets rättsapparat i ryggen, inte att den blundar och tittar åt ett annat håll.

Pär Bygdeson

VD Livsmedelshandlarna