Enfrågemänniskorna – de som sett ljuset

Mat är så mycket mer än näring. Kom ihåg det.

Att driva livsmedelsbutik är att vara mitt i samhället, att kunna erbjuda kunder med många olika intressen och budgetar det de söker. Sju dagar i veckan, ofta från sju på morgonen till tio på kvällen. Alla kunder är välkomna. Detta är en av grunderna i att driva butik, att inom lagens råmärken tillhandahålla det som så många som möjligt efterfrågar. Allt annat skulle vara omöjligt.

Självklart leder detta till diskussioner om vad som är rätt och rimligt att sälja. Ska butiken sälja allt som är lagligt, eller ska den även ta på sig ett moraliskt ansvar? Få personer torde uppmuntra till barnarbete och djuruppfödning under plågsamma former. Dessa två frågor har vi i princip konsensus kring i Sverige. Likaså att en livsmedelsproduktion som successivt blir allt mindre miljöbelastande i sig är ett bra mål att sträva mot. Jag har själv suttit med i många möten med organisationer som drivit dessa frågor och det har varit konstruktivt. En vis frustration från organisationens sida om att handeln skyndar för långsamt och att man skulle kunna gå fortare fram. Men i grunden har det alltid funnits en förståelse för att omställning tar tid och att ju fler människor som ställer om desto längre tid tar det.

På senare år har en ny typ av påverkare dykt upp, i brist på bättre ord kallar jag dem för enfrågemänniskorna, vilket låter lite bättre än mat-taliban. Det är personer som har skådat ljuset i tunneln vad gäller hälsa och välbefinnande. Det kan röra sig om deras relation till socker, kolhydrater, rött kött, kumarin, salt, tillsatser eller vad det nu kan vara. Gemensamt för dem är att alla hälsoproblem vi har är kopplade till en specifik sorts livsmedel, eller del av livsmedel. Och genom att utesluta det livsmedlet löser man alla problem och får ett komplett liv. Med den frälstes iver går de sedan ut och predikar för alla andra att detta är den rätta vägen framåt för ett långt, friskt och lyckligt liv. Att diskutera med en enfrågemänniska låter sig inte göras, de har vridit upp sändknappen så högt att de inte kan ta in information. Men vi inom livsmedelshandeln kommer att lyssna och anpassa oss på det sätt att vi kan ta in produkter i sortimentet, men vi vill samtidigt värna rätten att låta andra välja det de vill ha.

Personligen tror jag att vi kan äta det mesta, men inte hela tiden, och att mat är så mycket mer än näring för kroppen. Matens sociala inramning är minst lika viktig. Har du inte läst Lotta Lundgrens Tio lektioner i matlagning, så gör gärna det och häng på omställningen från en kostkultur till en matkultur i matlandet Sverige.

Pär Bygdeson