​Jag måste kunna få känna mer än en känsla

I debatten i Sverige idag är det ofta en tävlan mellan debattörerna om vem som har rätt, inte att komma fram till vad som är rätt. Den som inte tycker som jag och min grupp brännmärks ofta som intolerant och motståndarna på den andra sidan resonerar på samma sätt och inom kort är skyttegravarna djupa och debatten hamnar i ett stillestånd och till slut rinner det ut i sanden, eftersom det dyker upp en ny fråga som man kan ha en benhård åsikt om och gräva nya djupa skyttegravar att begrava debatten i.

Dessvärre är det mycket som pekar på att det inte håller på att bli bättre, snarare tvärtom. Frågorna som dyker upp i mitt och andra människors huvud, som inte är helt tvärsäkra på allting från första början, är: Hur ska vi kunna få till någon form av utveckling i samhället om alla positioner är låsta från början? Hur ska vi kunna lösa problem om vi inte ens kan diskutera frågorna? Hur ska vi komma fram i en diskussion om det inte finns mentalt utrymme att pröva sig fram och testa argument i en diskussion?

Livsmedelshandlarna i har i ett par nummer av Livsviktigt behandlat frågan om tiggeri och tiggare. Frågan är mycket känslig och många är rädda för att uttala sig, för oavsett vad man säger blir människor väldigt arga. Antingen kommer det arga påhopp från de som anser att man ska slänga ut alla tiggare omedelbart, eller så kommer det lika arga reaktioner från de som anser att ingen ska ha synpunkter på de som sitter och tigger. Och med det är diskussionen kvävd innan den ens har börjat. Självcensur ger den effekten.

Men, som flera handlare har sagt till mig under arbetet med denna fråga: ”Jag tycker verkligen synd om dessa människor som måste sitta och tigga, men jag känner samtidigt att det skapar problem för oss som driver företag, att vi måste hantera dem utan hjälp från övriga samhället.” Detta är en bra ingång för en fortsatt diskussion, men handlaren berättade vidare att han inte ville ställa sig bakom detta med sitt namn och butik, av rädsla för påhopp. Många av de som argumenterar starkast för tiggarnas rätt gör det utifrån en situation där det inte påverkar deras egen vardag mer än vad de väljer att låta det göra. Samma sak med de som talar om att införa förbud, de drivs ofta av en ilska som inte har att göra med deras egen situation. Och då är det lätt att ha en åsikt, men för de flesta av oss måste det återigen bli tillåtet att känna flera olika känslor och att kunna få utrymme att diskutera frågor utan att direkt låsa fast sin position.

Pär Bygdeson, vd Livsmedelshandlarna