Varsågod och ta för dig - ​Fritt fram att snatta

Redan ordet säger att det här är något som inte är på allvar: Snatta. Det blir lite Knatte, Fnatte och Snatte över det. Ofarligt, oförargligt och något som inte är värt att bry sig om. Men det är det, varje år stjäl snattare för sex miljarder i svenska butiker. Snatterier ska polisanmälas och cirka 48000 blir anmälda varje år, men Brottsförebyggande Rådet uppskattar att mörkertalet är stort.

En handlare jag pratade med för ett tag sedan hade bestämt sig för att polisanmäla alla snattare under april månad. Det blev totalt 20 stycken som de tog fast i butiken som är mellanstor. Alla polisanmäldes och hittills har polisen inte valt att gå vidare med anmälan i något av fallen. Och läs noga nu: ”Brottet är med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter.”

Av detta kan man då dra slutsatsen att om brottet är av sådan art att det inte kan tänkas bli annat än böter som straff, är det inte värt att utreda och därefter lagföra brottslingen. I praktiken ett carte blanche för snattare. Signalen till de som begår brott i butiken är att, bara du håller dig under snatterigränsen är det riskfritt. Vi från de rättsvårdande delarna av samhället kommer inte att ägna dig något större intresse. Varsågod och ta för dig. I praktiken är snatterier nu att jämföra med att gå mot röd gubbe. Inget du bör ägna dig åt, men om du vill så tänker ingen hindra dig.

Samtidigt har den som driver en butik ingen rätt att neka personer att besöka butiken, inte ens om det är en känd person som upprepade gånger varit i butiken och stulit eller ätit ur exempelvis salladsbaren. Det är en märklig logik i detta, individer som missköter sig har rättigheter men inga skyldigheter, företag som skapar jobb och betalar skatter har inga rättigheter utan ska acceptera att de som stjäl inte behöver riskera någonting. Hur kunde det blir på detta sätt och vad ska man göra åt det.

Jag tror det handlar om en gammal god egenskap, kalla det gärna för en samhällsmuskel, som fått förtvina under rad av goda, skattefinansierade och statligt myndighetsomhuldade år: Engagemang i det man har att göra. Att bry sig. Att tycka att det är fel att stjäla. Människor, även de med jobbig bakgrund, har alltid ett ansvar för sina handlingar och om vi vill att ett samhälle ska fungera över tiden behöver vi upprätthålla de spelregler vi kommit överens om.

Rent praktiskt innebär det att i steg ett börja efterleva de lagar vi har och i steg två ge rätt till den som driver en butik eller annan verksamhet att i vissa lägen få rätt att neka personer att komma in i butiken. På samma sätt som arenor idag kan ansöka om att få portförbjuda fotbollshuliganer. Det är i praktiken ingen skillnad. Allt fler snatterier övergår i motvärnsrån och de personerna har inte i butiken att göra.

Pär Bygdeson

VD Livsmedelshandlarna