Bioraffinaderierna kan bli fler – utan att priset på råvara drivs upp

Efterfrågan på biobränslen ökar, inte minst sedan krav på inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel infördes tidigare i år. Men trots att antalet bioraffinaderier blir fler behöver det inte betyda att priset på bioråvara pressas upp, visar ny forskning.
– Även om ganska stora bioraffinaderier byggs kan vi inte se att det kommer ge några större prisgenomslag, säger Robert Lundmark, professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet.

En ökad produktion av biodrivmedel behöver inte påverka vare sig råvarutillgång eller produktion av träprodukter, visar nya rapporten ”Large-scale implementation of biorefineries” från Luleå tekniska universitet, svenska forskningsinstitutet RISE och österrikiska IIASA.

– Om resursutnyttjandet vässas drivs priserna inte uppåt. Vi har skog över hela Sverige – den är inte centraliserad till vissa platser, men däremot finns det ”vita fläckar” som ingen använder och som man inte ser i den aggregerade nationella statistiken. Placerar man ett bioraffinaderi där, så innebär det att man inte får en prispåverkan, säger Robert Lundmark.

Storskalig utbyggnad

Målet med det Formasfinansierade tvärvetenskapliga forskningsprojektet har varit att studera hur förädlingsvärdet av skogsråvaran kan öka genom en storskalig utbyggnad av bioraffinaderier.

Sverige har som uttalat mål att ställa om från linjär och fossilbaserad ekonomi till cirkulär och biobaserad ekonomi, där fossilbaserade produkter ska ersättas av biobaserade.

– Alla länder efterfrågar förnybara resurser, inklusive biobränsle, säger Robert Lundmark.

Det ökar incitamenten att i ännu högre grad ta tillvara på rester från skogsavverkning och restprodukter från såg- och massaindustrin.

– Den geografiska placeringen av bioraffinaderianläggningarna är väldigt viktig. Ett tydligt resultat från vår modell är att en integrering av befintlig industristruktur förordas; alltså att till exempel lägga ett bioraffinaderi vid ett massa- eller pappersverk för att enkelt kunna ta hand om restprodukterna. Även om volymen biprodukter är begränsad och det blir ett ganska småskaligt bioraffinaderi, så är det ändå ett billigt alternativ investeringsmässigt.

Vad mer kännetecknar en lämplig placering av ett bioraffinaderi?
– Att det är nära marknaden. Alltså antingen nära slutkund eller nära råvaran.

Robert Lundmark konstaterar att biobränsle är ett viktigt övergångsbränsle innan elektrifieringen nått ännu längre.

– Teknologin för biobränslen finns, men ingen tar tag i det – det sker i dag inga investeringar, mycket på grund av att det råder en politisk osäkerhet. Det krävs att politiker antingen själva går in och bestämmer att ett raffinaderi ska byggas, eller använder andra styrmedel så att det sker. Vi hoppas nå ut med vår forskning till politiker och andra beslutsfattare och att den kan vara ett stöd för dem när beslut ska fattas.

Mer om forskningen:
Forskningsprojektet ”Large-scale implementation of biorefineries” är finansierat av Formas och har pågått i tre år. Från Luleå tekniska universitet har forskare i nationalekonomi och energiteknik deltagit, i samarbete med forskare vid svenska forskningsinstitutet RISE och österrikiska IIASA.
Syftet har varit att generera ny kunskap och ett modellramverk för avancerade systemanalyser relaterade till den svenska biomassan och dess roll i ett hållbart energisystem och industriell omvandling av processindustrin.

Mer information finns på www.ltu.se/biorefineries samt i den bifogade rapporten.

Vid frågor, kontakta:
Robert Lundmark, professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet, tel 0920-49 23 46, robert.lundmark@ltu.se.