Assistenten som blev politiker

PORTRÄTT. Hur pragmatiskt är vänsterpartiet när det kommer till privata alternativ? Assistansval2014 har träffat Patrik Andersson – den personliga assistenten som blev politiker med hjärtat till vänster. Den insyn jobbet gav om glappet mellan teori och praktik i kommunen, ledde till att han valde att engagera sig politiskt för en välfärd som måste få kosta – privat eller ej.

Som förste vice ordförande Falu kommuns omvårdnadsnämnd är Patrik Andersson sedan ett år även gruppledare för Vänsterpartiet i samma stad. Med en mängd åsikter och ett intresse för teaterns värld skulle man kunna tro att steget till politiken aldrig legat långt borta. Men han har aldrig tappat kontakten med verkligheten, som den pragmatiskt lagda politiker han är.

– Jag hade ursprungligen inga tankar på att vare sig hålla på med politik eller jobba som assistent. Jag flyttade från Skåne till Falun för att läsa litteraturvetenskap och syssla med teater.

Men som så ofta är livet ett tillfälligheternas spel, och som för många andra blev hans första kontakt med personlig assistans genom en personlig bekant. 

– Det här var 2001 och allt började med att jag hoppade in en dag och hjälpte en kompis som då jobbade som personlig assistent. De var en vikarie kort och paniken låg i luften. Så efter ett godkännande hjälpte jag till under en dag. Ett par månader och en inskolning senare hade han en fast anställning i sin nya hemstad. Insynen i denna nya värld av omsorg ledde vidare till att intresset för politiska frågor ökade. Han upplevde ett glapp mellan verksamheten och de politiska beslut som tas.

– Frågan som uppstod var ofta: hur tänkte de att det här ska fungera?

Att det blev Vänsterpartiet föll sig naturligt med hans åsikter och att en vän tyckte han skulle göra något mer med alla sina åsikter. På den vägen är det och i höstens kommunalval har han fått partiets förtroende att kandidera för ytterligare en mandatperiod. Till vardags jobbar han numera heltid som omsorgsassistent på ett kommunalt serviceboende för neuropsykiatriskt funktionshindrade inom LSS. Det var bara några år sedan debatten gick hög i Falun huruvida man skulle lägga ut LSS på entreprenad. Vänsterpartiet röstade emot förslaget.

Patrik Andersson är i grunden inte emot att det bedrivs privata alternativ inom välfärden, det är vinstuttagen han värjer sig emot. Därför föredrar han en viss typ av bolagsformer. Gällande aktiebolag ser han helst att man har tillägget SVB, särskild vinstbegränsning. Kooperativ eller stiftelser finner han också intressant, eller rentav att man skapa en ny sorts bolagsform för att den vägen komma åt oseriösa aktörer i branschen.

– Och det för att minimera den risk som finns när riskkapitalbolag är inblandade. Det är inte arbetet som utförs av personalen, utan ägarförhållandena i nästa led som jag inte tror på. När man kommer till tredje hand i en ägarstruktur så är det inte säkert att det ömsesidiga ansvarstagandet finns där längre.

Han vill dock understryka att han även kan se denna problematik inom kommunerna.

– Kommuner kan ibland agera som ett riskkapitalbolag mot sina verksamheter när man satsar fel eller ställer sparkrav. Ger man inte en verksamhet tillräckligt mycket pengar så är ju det lika illa som hos ett riskkapitalbolag. Det går inte alltid att säga att kommunerna är bättre. Däremot är det lättare att påverkar en kommun att göra rätt än ett företag i Singapore.

LSS-reformen kom till 1994 som en garantilag för att ge funktionshindrade möjligheter att leva ett så optimalt och deltagande liv som möjligt. De senaste åren har dock rapporterna och varningsklockorna avlöst varandra om att reformen och dess lagar efterlevs alltmer godtycklig och där målet nu tycks vara att spara så mycket som möjligt genom striktare bedömningar och ökade avslag. Bakom dessa beslut ligger inga privata syndabockar, utan kommunerna och den statliga Försäkringskassan. Hur ser Vänsterpartiet på denna ökande problematik?

– Frågan är egentligen ganska enkel. Politikerna måste titta på vad LSS kostar och sedan se till att det finns medel. Idag hamnar man på kommunal nivå ofta i situationen ”LSS är en jättebra tanke men ni får bara hälften av budgeten”. Då börjar tjänstemännen fundera över om de är för generösa i sin bedömning.  Det har jag hört flera gånger, och det känns helt absurt. Jag ser ju hur det trixas mellan kommun och Försäkringskassan, där de senare har en tendens att fatta beslut på tjugo timmar för att ansvaret ska gå över till kommunen, eller att man fattar ett SOL, som socialtjänsten får ta hand om.

Hur blev det då såhär på det politiska planet? Finns det en ideologisk plan bakom? Som den Vänsterpartist han är tror han dock inte att den borgerliga regeringen medvetet vill försämra LSS genom sina direktiv och medel till Försäkringskassan och Socialstyrelsen.

– Men däremot tror jag att man har en överdrivet stor tilltro till att marknaden ska lösa alla problem och tyvärr är ju då LSS en marknad som är beroende av de offentliga medlen. Jag tror att Alliansen idag är lika bekymrade som oss till vänster över utvecklingen. Men man får aldrig hamna i prestige. Om man märker att ens idé börjat brista, då måste man kunna tänka om.

Han jämför med diskussionen rörande privata initiativ i välfärden.

– Om jag bara skulle säga blankt nej till dessa, då skulle vi missa de goda idéer om en god omsorg som ofta är grunden till varför man väljer att starta som ett privat alternativ.