Krönika: Assistansens solklara kostnader

KRÖNIKA. Man får kalla sig tant när man når den gyllene medelåldern och barnen börjar dra upp på höjden och ändra kroppsform. Visserligen finns det personer i närmaste familjen som antyder att tantens kroppsform också ändrats över tiden.

De senaste dagarna har tanten, det vill säga jag, oljat golv. Barnen är med sin pappa en vecka och min ogifta man har dragit till Norrland med hund och packning, så där sitter jag helt plötsligt ensam i ett tyst hus. Ingen medicinering och specialkost att tänka på, inga assistenter som kommer och går, inga berg med nerkissade sängkläder att tvätta, utan bara tystnad.

Det är sommar, så inte ens myndighetskontakterna som brukar hålla uppe blodtrycket verkar vara i tjänst. Det tar två dagar innan jag fattar att jag inte befinner mig i ”handikappträsket” under några dagar. Likt Fantomen kliver jag ut ur ”grottan” och vandrar på gatorna som en vanlig människa (ursäkta metaforen, den var alltför lockande).

Vad gör då vanliga människor på semestern?  Ute regnar det som brukligt i Sverige under sommaren. Jag tittar mig omkring. Det finns väggar som behöver målas om, fönster som behöver putsas och ett golv som skriker efter omvårdnad. Jag bestämmer mig för att den som verkar mest lidande nog behöver mest hjälp - en princip jag lever efter. Dags att åka till byggvaruhuset och köpa olja till golvet. Först på fjärde stället hittar jag rätt olja.

Sakta, sakta drar jag undan möbler. Varför, varför gör jag detta själv? muttrar jag lite surt för mig själv. Å andra sidan vet jag redan svaret. Det funkar inte att göra detta med handikappade familjemedlemmar, hundar och assistenter.

Släpandet ger mig mycket tid att tänka. Vad handlar debatten om de ökande assistanskostnaderna om? Vad är det egentligen som hänt? Är det sensationslystna lösnummersäljande journalister som tycker att det låter mer spännande med rubriker som ”Assistansen ökar lavinartat” eller ”Assistanskostnaderna skenar”? Jag måste vara korkad, för vad är egentligen överraskningen, när till och med Socialstyrelsen konstaterar i sin statistik att den största förklaringen till ökningen av kostnaderna för LSS är att LSS ändrades till att omfatta personer efter 65 år?  En uttalad politisk vilja att öka kostnaderna i LSS!

Äntligen är golvet som en dansbana, tomt och avtorkat. Jag tar av mig alla kläder utom BH och trosa för att slippa olja på kläderna. Ner på alla fyra med oljedunken och en fönsterskrapa som jag drar ut oljan med. Under tiden funderar jag vidare.

En annan förklaring till ökade assistanskostnader bör vara att staten räknar upp schablonbeloppet varje år, så den ökningen är ju knappast något som någon behöver ramla baklänges av överraskning över! Inte heller att vissa typer av handikapp ökar och därmed hjälpbehovet. Autism och likande funktionshinder ökar över hela världen, LSS-berättigat eller inte. Sedan är den sista orsaken till ökningen förmodligen att behovet av timmar per funktionshindrad ökar. Kan det bero på att Försäkringskassan numera tillämpar samma korkade formulär för bedömning över hela landet? Jag vet inte.

Debatten påminner om mitt golv. Minst sagt kletigt. Det är tur att om två dagar är familjen hemma igen och jag åter kommer befinna mig i den miljö jag numera känner mig hemma i – en tillvaro i kaos. Det ska bli skönt! Men tills dess tänker jag åka över golvet som en åldrande Pippi Långstrump i bara underkläder och en frottéhandduk under vardera fot. Nu ska här poleras golv och inte tänkas på assistanskostnader!