Krönika: Hård i magen och andra orimligheter

KRÖNIKA. Jag erkänner, det blir lite sisådär med maten så här på sommaren. Lite för mycket grillat och goda såser och kanske lite för lite fibrer. Så det är högst självförvållat att jag blir kvar på toaletten länge, mycket länge. Familjen reagerar inte på en gång. Familjens alltiallo, det vill säga jag, brukar vara en hejare på att vara snabb på toaletten. Allt för att minska konsekvenserna av lilla skruttens beteendestörningar. Men inte nu. Trots en del pustande och stånkande händer inte mycket.

Den ogifte maken börjar banka på dörren, först lite försiktigt och sedan lite mer uppfordrande.

– Vad gör du där egentligen? Sminkar du dig?

– Nä du, senast jag hade tid med det var sommaren 1972. Jag bajsar, väser jag surt tillbaka.

– Du ska vara glad att det inte är Försäkringskassan som bankar på dörren, säger den ogifte mannen skadeglatt.

Det har han helt rätt i. Den enda myndighet med rätt att klocka människors toalettbesök! Orwells bok ”1984” är en dröm i mänsklig frihet jämfört med en assistansutredning av Försäkringskassan!

Förresten, om någon undrar hur lång tid mitt toalettbesök tog så uppgick det till tolv minuter och femton sekunder. Utan lyckat resultat. Undrar om det får räknas då? Och hur blir det då med dygnets kommande försök? Måste dessa utebli för att snittet per dygn blir för många? Tänk om alla svenskar skulle få uppge sina toalettvanor exakt, hur ofta och hur lång tid. Skulle inte en och annan politiker vägra svara?  Hur ofta bajsar Fredrik Reinfeldt? Kommer kisset samtidigt eller separat? För att inte tala om hur lång tid det tar att äta och hur ofta det sker. Har Stefan Löfvén några oräknade mellanmål? Vet Annie Lööf sin exakta sovtid per dygn med sådan säkerhet att det kan användas för beräkning två år framåt? Inget utrymme för spontanitet och oregelbundna vanor här inte.

Nu kan ju vän av ordning säga att Försäkringskassans handläggare bara är tjänstemän som har att tillämpa lag. Lag som våra politiker stiftat. De politiker vi röstat fram. Det är klart att vi som har rösträtt kan byta röstsedel till någon med partiprogram som ser till funktionshindrades och deras anhörigas rättigheter och dessutom företräds av politiker med både hjärta och hjärna. Och det ska vi göra! Men vi måste också säga ifrån! Det är skillnad på den lilla minoritet som inte står på de funktionshindrades sida, utan använder systemet för att fuska till sig pengar, och den betydligt större gruppen med funktionshindrade som har ett stort hjälpbehov.

Det är skillnad på att vilja hjälpa och försöka kontrollera. Försäkringskassans bedömningsinstrument, som de kallar sitt standardiserade frågeformulär vid assistansutredningar har funnits i flera år även om det uppdaterades för ett par år sedan och blev ett rikstäckande instrument. Nu är frågorna likriktat korkade över hela landet! Det fungerande uppenbarligen inte för att stoppa de stora fuskarna, så man kan ju fundera över nyttan att räkna minuter på toaletten för svårt funktionshindrade?! Varför pratar ingen om ett baskrav på läkarintyg från läkare som kopplas till Försäkringskassan? Det kan ju inte vara rimligt att allt ska handla om hur ”bra” fuskaren är på att servera lögner för att få många assistanstimmar när handläggaren följer sitt bedömningsinstrument . Det kan heller inte vara rimligt att en person anses helförlamad av Försäkringskassan med dubbel assistans dygnet runt och sedan kan ses på bild stående i clowndräkt på ett tivoli. Samtidigt som barn inte får stöd att kunna kommunicera.

Inte rimligt!