"Sluta med fusket! Leverera bra assistans!"

I en personlig intervju med Assistansval2014 berättar Björn Modén i egenskap av VD för Lystra, om sin väg in i den personliga assistansens värld. Vidare tar han upp kritiken mot en bransch präglad av fusk och framhåller vikten av att följa LSS-reformens ursprungliga intentioner och hoppas med Lystra både kunna visa vägen och framstå som det goda privata exemplet  i en välfärd med en orolig framtid.
 

Björn Modén, du är VD för Lystra personlig assistans. Hur kommer det sig att du valde att verka i denna bransch?

– Jag har haft en hel del olika uppdrag inom företagsledning inom olika företag under hela min yrkeskarriär. Just hur jag kom in på personlig assistans var på anledning av en rekrytering som skulle göras till ett företag som VD för ett assistansbolag. Under den här perioden i mitt liv hade jag flyttat till Dalarna och ville gärna ha ett jobb i trakterna. Rekryteraren för företaget sa till mig att det var ett omöjligt uppdrag men jag ville ha det, så jag sa: Jag tar det med en gång!

För att vara ärlig så var det en utmaning att komma in i assistansbranschen. Jag kunde verkligen ingenting om assistans över huvud taget. Jag fick lära mig allt ifrån grunden.

Jag är duktig på att bygga företag och andra saker som har med ledarskap att göra. Man vet ju vad man kan. Men just personlig assistans hade jag inte haft någon direkt kontakt med tidigare i mitt liv. Så till att börja med fick jag lära mig branschen, vilket jag gjorde genom att lära mig av duktiga medarbetare som jag hade omkring mig.  Det var ett uppvaknande för mig att komma in i assistansbranschen. 

Har du alltid haft en chefsroll i branschen eller har du själv jobbat som assistent?

– Jag har inte själv jobbat som personlig assistent. All kunskap jag har fått har jag fått genom andras beskrivningar och det kan man väl säga är ett tillkortakommande på sätt och vis. Alla skulle pröva på vardagen i en personlig assistents liv, för är det några som jag fascineras över så är det personliga assistenter. Jag tror att det finns en enorm erfarenhet att få om man har jobbat som personlig assistent, förutom att man blir ödmjuk angående hur olika livsvillkoren ser ut för människor. 

Hur tycker du dagens konkurrenssituation ser ut mellan olika privata assistansbolag, kommuner och kollektiva initiativ?

– För det första så är jag för en konkurrenssituation, som i sin tur skapar effektivitet. Därför ser jag positivt på att det finns många assistansföretag och att kommunen är anordnare, trots att deras andel minskar år efter år. Värt att veta kan ju vara att kommunen var den enda assistansanordnaren som fanns innan LSS-lagen trädde i kraft i januari 1994. Efter det så har det kommit en massa olika former av bolag och kollektiva föreningar som bedriver assistans. Människor ska kunna välja olika assistansanordnare och den möjligheten har de nu haft i 20 i år.

Det privata alternativet har ständigt ökat och det kommunala har ständigt minskat. Om man ser på hur fördelningen är så kan man se att det är en ganska stor bransch. Man prognostiserar 26 miljarder kronor i omsättning till 2017.
Assistansreformen är till för att låta människor leva ett liv som andra fast man kanske inte har samma förutsättningar i form av att man har ett behov av någon form utav assistans. Konkurrens visar att det finns bra och dåliga alternativ. 

Lystra personlig assistans säger sig värna om LSS-reformen. På vilket sett gör ni det?

– Initiativtagarna för Lystra hade fått nog av hur LSS-reformen missbrukades av många företag och ville ge en alternativ väg. 2011 blev jag kontaktad om detta och 2012 startade jag rekryteringsarbetet för att få tag på rätt människor och även skapa varumärket. LSS ersatte omsorgslagen 1994 och det hade tagit lång tid innan någon satte ner klackarna och gjorde någonting bra för människor med funktionsvariationer. Men luckorna i systemet har gjort att en del aktörer blivit giriga och gett hela LSS-anordningen ett väldigt dåligt rykte, så dåligt att hela systemet ifrågasätts.

Jag ville försvara den goda tanken med LSS genom att visa på det goda exemplet. Det går att driva hållbar assistansverksamhet med ordning på papper och utan vinstutdelning, allt i lagstiftarnas anda, så som det var tänkt från början.

Och här kommer väl lystra in. Ordet ”lystra” är ju ett gammalt ord som man ”lystrar till”, och det är den vägen vi försökt att gå. Det började med att jag i augusti 2012 tog kontakt med medarbetare som jag gärna ville jobba med. Vi jobbar nu mycket med en värdegrund för att alla medarbetare (närmare 300 i dagsläget) ska få ge sig till känna och tala om vad det är som är grundtanken för dem.

LSS skapades med goda avsikter. Jag tror inte det skulle finnas någon förutsättning för mig att jobba i den här organisationen om det skulle vara vinstutdelning till ägare. Avsikten är inte att göra människor förmögna, utan att kunderna och de anställda ska känna att nytta skapas. Det är ju skattepengar vi talar om. 

Med tanke på LSS och hur viktigt det är, vad är det som assistansberättigad viktigt att tänka på när man väljer bolag för sin assistans?

– Man ska vara noggrann med sig själv och gå igenom vad det är man vill uppnå med det val man gör.

Ett företag som sysslar med assistans tycker jag ska syssla med assistans och ingenting annat. Det är klockrent för mig. Att ett assistansbolag enbart sysslar med assistans innebär för mig också att lagar hålls. Vi på Lystra jobbar bara med personlig assistans. Ordning och reda är självklart. Vi tillhandahåller inte en massa förmånsresor till solen, iPads, soffgrupper och sådant. Den tiden är förbi. Tyvärr är det så att branschen är nerlusad av företag som inte förstår detta och vi har ett regelsystem som gör att det är väldigt trögkontrollerat. Väldigt många som vi möter börjar med att fråga: Vad får jag? Och vi svarar: Du får assistans, för att kunna leva ett liv som är så bra som möjligt.

De kraftiga protesterna som varit, och det med all rätt, har gjort att branschen får dåligt rykte, det är lurendrejeri, mygel och båg. Jag tycker man ska sluta försvara när det gått snett. Det är inte frågan om att det har gjorts små övertramp, det har gjorts stora övertramp och det görs det än idag. Protesterna som kommer är entydiga: sluta med fusket! Leverera bra assistans!

Man kan bara fråga sig själv: Vad är det jag vill ha? Sedan är det bara att botanisera runt och se vilka företag det är som erbjuder det du söker. Brukarna har all rätt att ställa frågor till oss assistansbolag och kommuner.

Det vore synd om man skulle kasta om den här valfriheten genom att slakta hela den här branschen. Vissa politiska partier tror att man kan vända blad och börja om från början. Det går inte. Världen har förändrats otroligt mycket sedan 1994 och fortsätter att förändras. Det går inte att gå tillbaka till en gammal form. Ändå får de partier som yttrar dessa tankar röster just för detta. Det är beklagligt. Fakta gäller inte, ingen frågar sig hur det kommer att bli i framtiden. Det viktigaste för dem är att angripa branschen. Det har gått för långt!

Vinst måste varje organisation ge för att trygga sin verksamhet på sikt. Det är inte frågan om att man ska gå förlust i välfärden. Då blir det bara ett enda stort hålrum, där ingen kan utföra någonting.

Lystra är ett företag som konstaterar att LSS är en kostsam reform. Det görs tillämpningar varje år för detta och de senaste tillämpningarna har inte varit till gagn alls för de assistansbehövande. De brukar likna processen vid bilprovning då de går in och kontrollerar människor för att se hur de ser ut. Det är omänskligt.

Jag lyssnade till Försäkringskassans ansvariga, Therese Karlberg när jag var i Almedalen i år. Man säger själv att man har ett system som måste ses över. Jag har hört talas om människor som är så rädda för den här prövningen på grund av att man inte vågar säga att man har det lite bättre. Föräldrar eller närstående vågar inte säga att det har varit en bra tid för då åker deras assistansersättning, och det är skamligt. 

Du var ju i Almedalen i år och har ju fått höra mycket av folk som har makten i vårt land, hur ser läget ut?

– Om man ska ta tempen med tanke på att det är valår så är det ju dramatiskt, minst sagt. Jag tycker att kunskapen om den här branschen, bland politiker är skrämmande låg utifrån de parametrar som jag själv har kunskap om. Varför kan man inte mer om lagstiftningen? Man pratar och lovar mycket men håller det inte.

Jag har träffat  många som är insatta i rättssäkerhetsfrågor och som är oroliga. Jag är orolig för den här branschen och hoppas att valfriheten kommer att finnas kvar ävne fortsättningsvis.
Vi som är lite annorlunda, om jag får gå tillbaka till Lystra, och inte är ett renodlad privat företag, Vi har via ett dubbelt ägarskap en bra kontroll. Vi har ”Partner invest” som har sina rötter i Norrlandsfonden samt en privat initiativtagare, ”Norrholding” som är kunnig inom assistans och uthållig. Vi kan vidmakthålla LSS-lagens intentioner och samtidigt också leva efter principen ”ingen utdelning”.

Jag hoppas och tror att politikerna förstår att vi alltid kommer att ha människor med olika funktionsvariationer som kommer att behöva stöd. Det här är människor som är väldigt utsatta redan från början och när vi står och säger att de ska leva ett liv som alla andra och att det inte ska finnas ett kostnadstak utan att det är behoven som ska styra, så är alla partier eniga om det. Assistansreformen har kommit för att stanna. Men Jag blir orolig när det plötsligt kommer in sätt att tillämpa det här på som inte alls är godtagbara, utan är rent omänskliga.

Ovanstående text är ett utdrag ur en längre intervju med Björn Modén i Lystrapodden. Den kan höras i sin helhet här.