Björn Modén, Lystra: Vad får ett äkta samhällsansvar kosta?

TROTS ATT DET påstås att tid för toalettbesök och intag av föda är oantastliga områden där varje individ har ”sin egen tid”, och att det är omöjligt att göra intrång i detta, gör Försäkringskassan detta om och om igen. Med vilken rätt anser man sig kunna göra detta integritetsbrott? Och vad ligger bakom ett så befängt påstående som att rättvisa är drivkraften? För mig låter det som en slarvigt påkommen anledning att finna gehör för en i grunden falsk tanke!

Assistansbranschen använder idag dyra advokater för att driva processer i fall där den enskildes rättighet inte tas tillvara av staten. Medborgaren måste alltså få hjälp mot staten som motpart. Låter detta fullständigt befängt förstår Du som läsare att för att få rätt till några extra minuter, till en högst rimlig ersättning i form av lön till en assistent, driver detta kostnader till upp till 4-5 gånger så mycket i form av processkostnader. Hur kan det komma sig att detta kan vara möjligt att svälja? Och att detta görs under parollen Rättvisa och säkert går under äkta samhällsansvar för dem som framhärdar nödvändigheten av procedurer innan en samhällsmedborgare kan kvittera ut ett beslut – det kallar jag för ren och skär ineffektivitet.

Lägsta kostnad för högsta möjliga utfall ur ett samhällsperspektiv måste väl ändå inbegripa totalkostnaden och då all verksamhet ändå i slutänden betalas med skattemedel, vore det då inte skäl att inte driva upp kostnaderna?

För att den enskilde med funktionsvariation – eller för den skull dennes närstående – ska känna att ett liv som alla andra även inbegriper återhållsamhet, hushållande med samhällets skattemedel och ansvar, skall självklart inte fler timmar än nödvändigt finnas med i ett beslut. Men då samhället avslår rätten till ett värdigt liv kanske samhällsansvaret från deras sida känns för tungt att bära just då. Att vi som part, det vill säga assistanssamordnare, i detta läge anlitar den bästa kompetens i form av jurister är en skyldighet vi tar på oss inom vårt synsätt: Tillämpat samhällsansvar. Vi kan inte bara stillasittande acceptera att den ”svages” rätt inte tas tillvara. Lystras värdegrund förbjuder oss att vara passiva!

JAG KÄNNER ATT drivkrafter i samhället underblåses av politiker och tjänstemän, som i sin egen vardag tillskriver sig själva förmåner som är orimliga. Förmåner som de anser att de är värda för att de utför och verkar för återhållsamma beslut för dem som är utsatta och svaga. Det pågår en urholkning av Sveriges ekonomi i det fördolda som lika gärna skulle kunna jämföras med ekonomiskt tänkande som gällde på 1800-talet. Då ifrågasattes inte att det fanns skattefrälse och orimliga förmögenheter, som ytterst kom från skatter samhället tog in och att konungen fördelade ut dessa medel efter eget tycke och smak. Man köpte lojalitet helt enkelt och säkrade sin befattning och makt.

Då, på 1800-talet, reglerades samhällsansvar i ett fåtal lagar och demokrati och insyn var rätt okända begrepp sett med dagens ögon. Världen har blivit mycket bättre under de dryga 100 år som gått, inget annat skall sägas. Men vart är vi på väg och vad är målet med rättighetslagstiftningen som arbetsmodell? Har vi tappat bort något som gör att vi sakta accepterar en återgång till förra sekelskiftets människosyn? Har innebörden av ord som samhällsansvar så devalverats att det helst undviks. I detta syftar jag nu på vår gemensamma skyldighet att se människors lika värde som en förutsättning för att ge alla den rätt som föreskrivits ska gälla i enlighet med antagen rättighetslagstiftning – en lagstiftning som tillkommit för att insikten ökat i samhället.

Ett så kallat kollektivt kompetenslyft och kravet på reglering måste vara tvingande eftersom självklar efterlevnad kommer långt senare i en sådan process. Det finns tydliga jämförelser med andra fenomen, där det som lagstiftades för 40 år sedan, idag är så självklart att man frågar sig om det verkligen krävdes en lagstiftning för detta. Men det kan vara bra att ha i åtanke eftersom tröghetens princip gäller, liksom lättjans.

Om något är tillräckligt ”dåligt” och utförs till en tillräckligt låg kostnad är det tydligen försvarbart, för det kostar som enskilt kostnadsslag minst i statsbudgeten! Upphandlingens gyllene regel försvaras även den med ord som Rättvisa av högt ersatta politiker och tjänstemän. Det ligger nära till hands att blicka tillbaka på hur fattigvården var uppbyggd när den var gällande och på sin tid en reform som ansågs modern och mänsklig.

Det finns olika sätt att nå de mål samhället sätter upp. Men om förhållandena för anställda och kunder måste vara usla för att målen skal nås biter man sig själv i svansen och det spricker någonstans på vägen. Där försvinner en stor del av trovärdigheten hos samtliga aktörer och inblandade.

Vi ser privata initiativ som mycket väl motiverats med genomförd förbättring och som i kundundersökningar får höga betyg. Varför? Kommunens tidigare verksamhet var så usel och toppstyrd att förbättringsmöjligheter för samhällsmedborgaren aldrig stod på agendan. Dessutom var den i de flesta fall mycket dyrare att driva än någon tagit reda på och här finns det bara vinnare som jag ser det. Skattebetalarnas pengar går till en bättre utförd omsorg. Förmodligen har den nya anordnaren också bättre koll på ekonomin, vilket gör att kunden kan känna trygghet.

LYSTRAMODELLEN HAR genom sina ägare försäkrat oss möjligheten att ge kunder och anställda en miljö som väl skall ta höjd för bra arbetsmiljö i kombination med effektiv hantering av våra medel. Vårt syfte är inte att ge ägare utdelning av vinstmedel, utan dessa vinstmedel skall stanna inom bolaget för att tillväxt av bolaget skall tryggas. Medel avsätts för att jobba med kvalitet och bästa möjliga arbetsmiljö. Detta kostar mycket pengar men i längden ser jag detta som en del av ett samhällsansvar i det lilla perspektivet.

Det är den enskildes ensak hur hen vill ta sitt samhällsansvar men de som brandskattar bolagen och gör stora (ibland mycket stora) utdelningar till ägarna bör också klart tala om detta för sina kunder och medarbetare. Det är i första hand inte en fråga om ”att ha råd”, det är en fråga om varför man valt att vara aktör på en skattefinansierad marknad och om syftet med sitt engagemang. Det borde varje kund ställa som naturlig fråga till den assistanssamordnare man valt.

De val vi gör, eller inte gör, är avgörande för samhällsbyggandet i stort, även om vi kanske inte uppfattar att vi faktiskt styr mer än vi tror genom vår små dagliga val. Jag tar ett exempel som är tydligt; Vi läser om att djurhållningen i ett land vi importerar kött ifrån visar sig absolut inte stämma med vår uppfattning och vi känner direkt att detta vill jag inte stötta fortsättningsvis. I butiken gör Du Ditt val eller hur? Avstår Du köp påverkar Du och köper Du påverkar Du lika fullt.

Det går ganska enkelt att se att det finns enskilda kommuner och privata omsorgsbolag som utför ett gott arbete, likväl som det finns undermåliga eller direkt usla aktörer i båda lägren.

Valet är Ditt bara Ditt och att vara medveten om detta gör att vi tillsammans faktiskt kan påverka mer än vi ofta är medvetna om!

Björn Modén
VD, Lystra Personlig Assistans AB