Sören Olsson: Tankar om ett land som går till val i höst

KRÖNIKA. LSS är en fantastisk lag som trädde i kraft för exakt 20 år sedan. 

I dag har 65300 personer insatser enligt LSS. För många är lagen helt livsavgörande för att man ska kunna vara en del av samhället och att kunna leva ett fullvärdigt liv. 

Jag har en son som har Downs syndrom. Det den vanligaste utvecklingsstörningen i världen. För honom är LSS-lagen svår att förstå sig på. Han har aldrig behövt fundera på om den behövs eller inte. Han förlitar sig helt på mig och min hustru och att vi fattar de beslut som behövs för att han ska ha ett så gott liv som är möjligt. 

De politiska besluten överlåter han utan en sekunds tvekan på oss föräldrar. 

På sätt och vis är det synd att inte fler utvecklingsstörda får en chans att ta del av landets politik. Språket är för svårt att förstå sig på och de olika politiska alternativen är svåra att beskriva och förmedla på ett värdefullt sätt. 

Min son vill ha det bra. Hur det ska gå till har han ingen som helst aning om och han förstår inte hur de olika politiska partierna ser på människor med funktionshinder av olika slag. 

Politikerna tycks inte heller vara särskilt intresserade av att göra sig förstådda för den del av befolkningen som har svårt att förstå skillnaderna i de politiska alternativen. 

Detta trots att det där finns en oerhört stor röstpotential som allt för få politiska partier uppmärksammar. 

Jag har gjort en liten uträkning för att visa hur jag tänker.  

Enligt beräkningar så har cirka en procent av befolkningen en utvecklingsstörning. 

Det innebär med andra ord att ungefär 96 tusen människor i Sverige har en utvecklingsstörning. 

För att sätta in dessa siffror i ett perspektiv så kan man jämföra med antal personer som har röstat på olika partier i det senaste riksdagsvalet, 2010. 

339 tusen människor röstade på Sverigedemokraterna. 

334 tusen röstade på det minsta partiet, Kristdemokraterna. 

Feministiskt initiativ fick då 24 tusen röster. 

Om man bara leker med tanken att de 96 tusen människor i landet som har en utvecklingsstörning skulle vara i rätt ålder för att välja och att de valde att lägga sina röster på ett och samma parti. 

Då skulle maktfördelningen kunna förändras en hel del i landet. 

Om de skulle välja att rösta på till exempel KD så skulle de gå från att vara det minsta partiet till att bli det tredje största partiet. Skillnaden var nämligen ganska exakt 96 tusen röster mellan KD och Miljöpartiet i valet 2010. 

Så en procent av befolkningen kan göra en stor skillnad. 

Men faktum är att gruppen med funktionsnedsättningar är betydligt större än den där enda procenten. 

Hela nio procent av Sveriges befolkning har någon form av funktionsnedsättning. Det innebär i siffror cirka 860 tusen människor. 

Plötsligt så kan man förstå att människor med funktionsnedsättningar inte är en liten grupp av någonting annorlunda som lätt kan förbises. 

Funktionsnedsatta människor är en potentiell maktfaktor i vårt land. 

Visst. Det här är bara siffror. Men det är även en indikation på att människor med utvecklingsstörningar och andra funktionshinder är en kraft att räkna med i valet. 

Det handlar om människor som kan göra skillnad! 

Därför är det kanske viktigt att framhålla det värdefulla i att lägga sin röst på det som man tycker är viktigt för sin egen framtid. 

Det är ingen självklarhet att de politiska partierna ska ta hänsyn till dessa grupper av människor. 

Alla funktionshindrade har naturligtvis inte samma politiska värderingar, och det är inte heller något som jag förespråkar. Det handlar mer om att uppmärksamma vilka möjligheter som finns att påverka höstens valresultat och att vi är många som behöver hjälp att förklara de olika politiska alternativen för våra utvecklingsstörda medmänniskor. 

Det är viktigt att känna till det här, tänker jag. 

Kanske är det därför viktigt att människor med utvecklingsstörningar, eller som har insatser enligt LSS får ta del av information som de har nytta och glädje av att veta, så att de kan bilda sig en egen politisk uppfattning inför valet. 

Jag menar - det är så lätt för oss närstående att helt enkelt låta våra unga slippa bry sig om allt detta. Det är ingen enkel sak att försöka förklara och förmedla ett politiskt budskap till någon som är mer intresserad av att spela Playstation...

Sören Olsson | Författare till böckerna om Sune, Bert, Håkan Bråkan, Tuva-Lisa, Emanuel, Storasyster & Lillebror med flera tillsammans med Anders Jacobsson.
Har tillsammans med sin hustru skrivit boken "Prins Annorlunda", om hur det är att leva med ett barn som har Downs Syndrom och dessutom en dödlig sjukdom som heter Eisenmenger syndrom.