#iniskogendagar - apokalypsen börjar

”Kanske är det sant att de som lever under historiska förändringar är de som är minst benägna att förstå dem. Jag undrar om Abraham Lincoln själv kunde ha svarat på de självklara frågorna på proven om orsakerna till inbördeskriget. När dagstidningarna slutade att komma varje morgon och radiosändningarna blev alltmer sporadiska var de nyheter vi fick så fragmentariska och så motstridiga att de nästan inte sa något alls om vad som verkligen höll på att hända.”

Tänk om apokalypsen – med eller utan zombier – inte alls är särskilt högljudd och plötslig, utan kommer smygande utan att vi ens märker det? Små försämringar som kommer så obemärkt att vi sakta införlivar dem i vårt liv. Om el, telefon, matdistribution, massmedia och annat sakta försvinner ur våra liv. De här funderingarna har varit aktuella i mitt liv det senaste året. Först i samband med att jag gick Herman Geijers zombieöverlevnadskurs och senaste månaderna för att jag arbetat med utgivningen av Jean Heglands bok In i skogen (som citatet ovan är hämtat ifrån). De här tankarna leder lätt vidare till hur skulle jag klara mig? Kan jag klara ett liv utan de bekvämligheter jag är van vid? Utan teve? Utan att kunna köpa vad jag vill i affärerna? Utan nyheter och att kunna åka vart jag vill när jag vill? Utan mjölk i mitt morgonte?

För att testa mina gränser planerar jag att leva som karaktärerna i In i skogen i 28 dagar med start 28 oktober. I början kommer elen att komma och gå sporadiskt (min dotter kommer att skicka sms när hon känner för det för att meddela om elen är av eller på) för att sedan försvinna nästan helt och hållet. (Några undantag för att det ska funka praktiskt – jag måste arbeta och behöver därför kunna använda dator och mobil. Jag har även valt att behålla spis, kyl och frys för matlagning – i boken kan de elda inomhus och laga mat på så vis.) Jag kommer inte att handla något alls. Ingen mat, bensin eller liknande, utan det jag har när perioden börjar är det jag får klara mig på. Och förstås ingen hamstring i förväg. Pausar min morgontidning, så inga nyheter annat än sånt som folk råkar berätta för mig.

Besvärligt? Nja, inte särskilt. Tror jag. Jag ser det som en period då jag visserligen inte har allt jag är van vid, men att jag vinner i tid och avkoppling. Utan el (och med ett alldeles för litet förråd av ljus) kommer det inte finnas så mycket att göra på kvällarna annat än att reflektera över tillvaron eller att sova. Men det här är även den aspekt jag tycker blir mest intressant – är det de saker jag tror kommer vara jobbigast (te utan mjölk samt att inte kunna skingra novembermörkret) som verkligen är värst? Eller är det helt andra saker som nyhetsbrist, att inte få handla något eller att aldrig höra musik? Vad skulle vara värst för dig?

/Vanja