#iniskogendagar - tillbaka till verkligheten

”Till nästa jul kommer allt det här att vara över, min syster och jag kommer att ha återgått till de liv vi skulle leva. Elektriciteten är tillbaka, telefonerna fungerar. Flygplan kommer att flyga ovanför vår glänta igen. I stan kommer det att finnas mat i affärerna och bensin på mackarna. Långt innan nästa jul kommer vi att ha ett överflöd av allt vi saknar och vill ha – tvål och schampo, toalettpapper och mjölk, färsk frukt och kött.”

Och så är mina skogsdagar slut. En månad är ingenting mot vad Nell och Eva i Jean Heglands In i skogen fick uppleva. Jag är tillbaka i den vanliga världen, åtminstone delvis. Nu när jag kan handla vad jag vill, tända alla lampor och sätta på teven eller radion vill jag mest låta bli. Tystnaden är behaglig och stearinljusen ger alldeles lagom ljus. Det enda jag verkligen ville köpa var fler stearinljus, annars klarar jag mig rätt bra. Så jag har minst ett ben kvar i ”skogsvärlden” och har inte alls någon lust att återgå till att konsumera och slösa som förut.

Så vad är då mina lärdomar efter fyra veckor utan el, pengar och nyheter? Först och främst att hade det här varit på allvar hade jag inte klarat mig särskilt bra. Ett totalt elavbrott hade gjort att jag hade haft svårt att få till vettig mat även om jag inte hade behövt svälta ihjäl. Det hade dessutom blivit olidligt kallt hemma. Än värre är att jag skulle haft mycket svårt att komma i kontakt med familj och vänner för att mötas upp någonstans. Även om mobilnätet skulle klara sig, så laddar mobilen ur alldeles för snabbt.

Jag hoppas vi alla slipper uppleva en total samhällskollaps, så de lärdomarna är kanske inte så viktiga. En annan (mer användbar?) lärdom är om resursslöseri. Jag tycker inte att jag handlar – eller slänger – särskilt mycket i vanliga fall, men nu har jag insett hur lite jag egentligen behöver. Jag behöver inte nya saker eller en frys full med mat, jag klarar mig bra ändå. Att använda upp all mat istället för att slänga en halv potatis eller lite kyckling som blivit över är en självklarhet nu. När jag ser något i en affär är inte första tanken ”den vill jag ha” utan ”jag klarar mig nog utan det där”.

En annan resurs – den allra viktigaste – som jag inte har någon lust att slösa med längre är min tid. Istället för att surfa planlöst eller slötitta på teve väljer jag vad jag vill göra. Ibland kanske det innebär att surfa eller titta på teve (fast inte än), men då för att jag har valt det aktivt. Allra helst väljer jag dock att läsa en bok eller ringa någon jag tycker om.

Till sist. Jag är förvånad över hur stor skillnad ett sånt här äventyr kan göra. Jag ska inte påstå att jag helt ändrat mina värderingar, men de har blivit mer väldefinierade. Tydligare. Mitt liv är mitt liv och hädanefter vill jag leva det helhjärtat och verkligen njuta av det. Och det jag har insett är att jag varken behöver pengar, el eller någon annat materiellt för att kunna göra det.

/Vanja