Ros eller Tagg åt chefen?

Jag har alltid tyckt det är fantastiskt bra att vara tjej. Det är t ex ett bra kort att spela om man behöver hjälp. I synnerhet i situationer som traditionellt klassas som ’killarnas område’. Jag är jättebra på att byta bildäck. Ändå sker samma sak varje gång jag haft punktering; Jag hinner knappt öppna bakluckan förrän någon man kommer fram och erbjuder sig byta däck åt mig. ’Inte ska du…’ brukar jag säga. För sakens skull – för självklart så låter jag dem byta. Superpraktiskt!

I jobbsammanhang hade jag aldrig en uppfattning att det skulle vara bättre eller sämre att vara tjej. Jag har aldrig känt behovet att stå på barrikaderna om ”kvinnors rätt” eller rörelser såsom ”Kvinnor kan” eller om genusbaserad kvotering. Jag tror stenhårt – än idag – på att man ska utvärdera och tillsätta personer baserat på kompetens och erfarenhet. Över tiden har jag dock insett att det finns två utmaningar avseende detta; Det spelar ingen roll hur mycket kompetens och erfarenhet man har om beslutsfattande person inte är medvetna om detta eller om personen inte anser att kompetensen och erfarenheten är tillräckligt viktig. Ibland kan båda dessa faktorer hänga ihop. Det ena gäller alltså hur synlig man själv är samt hur synligt det man gör är. Det andra är värderingen av olika slags kunskap och kompetens.

En klassisk situation är att man är väldigt bra på det man gör och att man inte gör någon stor grej av det, för man gör ju ”bara” sitt jobb. Jättebra! Eller? Ofta kommer en sådan person i skymundan (även under lönesamtal eller befordransdiskussioner). Funktion och person glöms lätt av, eftersom allt funkar.

Det finns även en tendens att ge mer viktiga arbetsuppgifter till dem man vet gör ett bra jobb, dvs till de som syns. Eller kanske snarare; Till dem man ser. Detta skapar en självuppfyllande spiral där de man ser får de mer viktiga arbetsuppgifterna och därför syns mer osv.

Samt att det händer att man undervärderar personer som man har svårare att relatera till, med följd att man antar att de inte klarar uppgiften. Även om det känns bra vid däckbyte så är detta inte en optimal situation varken för anställd eller för företaget.

Självklart gäller detta alla personer, inte bara kvinnor.

Det finns en tradition i de forna Sovjetländerna att arbetsgivarna ger alla kvinnliga medarbetare en ros på den Internationella kvinnodagen. Personligen tycker jag att alla arbetsgivare under denna dag borde avsätta tid för att se över sin organisation; Matchar deras uppfattning av de olika medarbetarnas kompetens med den verkliga kompetensen? Utnyttjar man till fullo den arbetskraft man har inom företaget? Svarar man ja på båda frågorna, så kan man med fördel ge sig själv en stor bukett blommor.

Är man dock tveksam över svaret, så kan man istället ge en ros till alla de medarbetare - oavsett kön - som det berör. Inte för att ge dem någon slags tom uppmuntran, utan för att påvisa att du som arbetsgivare inser dina brister. Skicka gärna med ett kort som säger "Vi inser att vi kan bli bättre på att använda oss av din kompetens och erfarenhet. Vi lovar att under det kommande året att arbeta på detta". För att säkra att man står vid detta löfte, så kan man spara några taggar för att hela tiden påminnas om att innan detta är åtgärdat så dräneras företaget på såväl pengar som effektivitet, nytta och kompetens.