David Eberhard - Staten har blivit fartblind

Visst är det bra att samhället gör allt för att medborgarna ska känna sig trygga. Länge har det varit en av de viktigaste funktionerna en stat haft. Men, man måste fråga sig om det inte finns en gräns. Ju mer vi gör för att säkra oss, desto mer måste vi reglera.

Det har nu under mycket lång tid varit en politisk dygd att ständigt försöka öka vår trygghet och säkerhet. Det gäller allt från hur vi tillåts växa upp till en önskan att skala bort allt som möjligen kan vara farligt i livet. I den processen har staten blivit fartblind. Majoriteten av de regleringar man inför syftar inte längre till att värna om människors grundtrygghet utan till att vaddera världen. En vaddering som inte behövs så länge man inte överbeskyddar sina invånare och tar ifrån dem förmågan att tänka själv.

När man börjar införa lagar som fungerar som mentala krockkuddar och vars väg mot önskedrömmen om ett evigt liv kör en käpprätt in i de slingriga hjärnvindlingarna hos byråkratvadderare kan det inte gå annat än fel.

Den så kallade zebralagen säger att bilarna ska stanna om det står en fotgängare vid sidan av ett övergångsställe. Smart, kan tyckas. Folk vill väl inte köra på folk bara så där på skoj. Men nu är det ju så att folks tankar inte ryms i politiska idévärldar. För trots att någon bestämt att bilarna ska stanna så gör de inte det. Och samtidigt har människor slutat se sig för när de traskar ut i vägen, för de vet ju att staten blir skitförbannade på de bilister som sen kör på dem.

Sen zebralagen infördes har antalet påkörda fotgängare på övergångsställen ökat med 20 procent och antalet bilar som blir påkörda bakifrån med 70 procent. För människor vill alltid hävda sin rätt. Och har de rätten på sin sida att springa oskyddade i gatan så gör de det.

Som tur är har vägverket dragit lärdom av lagens brister och de har verkligen tagit i med hårdhandskarna. Därför har de, förutom att lägga orimligt mycket pengar på en vision om noll döda i trafiken, också gått ut med nya direktiv. De tar helt enkelt bort obevakade övergångsställen och uppmanar befolkningen att använda mer konstruktiva strategier:

”Vad ni än gör när ni korsar en gata”, säger de, ”så använd för Guds skull inte övergångsställen!”

Även vägverket har tydligen lärt sig att det är mindre riskabelt att leva om man ser sig för innan man går över en gata. Om politikerna insåg att samma sak också gäller i andra trafiksäkerhetsfrågor kunde de kanske se till att de orimliga summor som läggs på att uppnå nollvisionen istället kunde användas till saker som gör mer nytta. Förmodligen skulle de som känner sig otrygga och har det svårt må mycket bättre och därför leva längre om pengarna gick tillbaka till dem själva istället för att projekteras på en ouppnåelig vision.

Men om de ändå insisterar kan de ju lika gärna driva oss till vansinne fullt ut. Det är ju enkelt. Om man skulle ha en generell hastighetsbegränsning på 8 km/h kan folk springa ut i gatan hur mycket de vill. Då skulle kanske inte ens zebralagen göra ont.