Rapporter om löneskillnader lönebildning och jämstäldhet

Medlingsinstitutet presenterade på onsdagen två rapporter om löneskillnader mellan kvinnor och män och om lönebildning och jämställdhet.

Den första rapporten, ”Löneskillnaden mellan kvinnor och män 2014 – vad säger den officiella lönestatistiken?”, visar att löneskillnaden mellan kvinnor och män minskat med 0,2 procentenheter till 13,2 procent mellan 2013 och 2014. Det är den ovägda skillnaden eller det så kallade rålönegapet. Kvinnors genomsnittslön är med andra ord 86,8 procent av mäns.

Sedan 2005 har löneskillnaden minskat med 3,1 procentenheter.

Tar man hänsyn till ålder, yrke, utbildning, arbetstid och i vilken sektor man arbetar uppgår den oförklarade löneskillnaden till 5,0 procent. Det är en minskning med 0,8 procentenheter jämfört med 2013. Minskningen förklaras delvis av att statistiken förbättrats och fått en mer detaljerad yrkesklassificering. Också vid så kallad regressionsanalys minskar löneskillnaden med 0,8 procentenheter till 4,2 procent. En sådan analys visar också att yrke förklarar den största delen av löneskillnaden mellan kvinnor och män.

– Ju mer detaljerad den officiella lönestatistiken blir desto större del av löneskillnaden kan förklaras och det blir mindre kvar som inte kan förklaras med statistikens hjälp. Därmed får också parterna ett bättre underlag för sina analyser och ställningstaganden, säger Medlingsinstitutets generaldirektör Claes Stråth.

I rapporten undersöks också vilka orsakerna är till att löneskillnaderna minskar. En struktureffekt, som att arbetsmarknaden blir mindre könssegregerad, förklarar 60-70 procent av minskningen. Resten förklaras av en löneökningseffekt som beror på att kvinnor haft en bättre löneutveckling i procent än män.

– Att könsfördelningen börjat jämnas ut kan leda till en fortsatt utveckling mot minskad löneskillnad mellan könen, säger Claes Stråth.

Den andra rapporten, ”Lönebildning och jämställdhet”, är resultatet av tre uppdrag i regeringens regleringsbrev för Medlingsinstitutet år 2015.

Det första uppdraget var att granska kollektivavtalen ur jämställdhetssynpunkt. Granskningen visar att det genomgående i kollektivavtalen finns krav på saklighet i lönesättningen.

– Men att de centrala avtalen innehåller många bestämmelser för att motverka osakliga skillnader mellan kvinnor och män innebär inte att parterna kan slå sig till ro. I takt med att allt mer av avtalens innehåll bestäms på lokal nivå blir riktlinjerna i de centrala avtalen viktigare, säger Claes Stråth

Det andra uppdraget var att studera relativlöneförändringar mellan 2008 och 2013. Resultatet visar på förändringar både i lönenivå och på skillnader i löneökningstakt. Det är enbart lön som studerats inte hela arbetskraftskostnaden.

– Att det sker betydande förändringar betyder inte att alla är nöjda. Det är ju inte säkert att det gynnar den grupp man själv representerar. Men det visar att det finns utrymme för förändringar även om lönenormeringen sätter ramarna, konstaterar Claes Stråth.

Det tredje uppdraget var att granska om valet av avtalskonstruktion, som till exempel om lönebildningen sker centralt eller lokalt, har påverkat löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Efter att ha studerat utvecklingen mellan 2009 och 2013 verkar konstruktionen inte vara avgörande för löneutvecklingen. Det är större skillnader inom avtalskonstruktioner än mellan dem.

– Att utfallet blir så lika trots en ökad grad av lokal lönebildning tyder på att industrinormen har haft ett starkt genomslag. Det säger ingenting om framtiden och det är angeläget att normens ställning inte undergrävs, säger Claes Stråth.