Fakta och inspiration mobiliserar inför arbete

Efter drygt ett år i MIA-projektet börjar vi bygga broar och riva barriärer. Det finns massor av kraft och kompetens hos projektmedarbetarna. De sex delprojekten utvecklar sina metoder och flera aktiviteter är på gång.

När alla projektmedarbetare samlades för att checka in efter sommaren, svävade en astronaut i naturlig storlek över publiken på Ingenjörshuset Citykonferensen. En bra symbol för att allt är möjligt i MIA-projektet.

Statistikpepp

Som uppvärmning på dagen kom en lägesrapport och lite statistikpepp av Liv Öström och Johanna Thagemark. Som utvärderare och verksamhetsutvecklare har de under våren genomfört workshops med deltagare och medarbetare i MIA-projektet.

70 procent av våra deltagare anser att de alltid - eller för det mesta - fått stöd de haft nytta av för att gå vidare på sin väg för att börja arbeta eller studera. Lika många känner sig delaktiga i beslutet om vilket stöd de ska få. 

"Glädjande nog tycker deltagarna även att de fått ta den tid de behöver. Det är ovanligt", säger Liv.

Bäst på bemötande

Deltagarna är överens: bemötandet är det viktigaste för att kunna ta emot stöd. Även här får projektet höga betyg. MIA-projektets medarbetare har lång erfarenhet av att arbeta med människor.

En medarbetare säger ”Det kan vara kulturellt, eller på grund av dåliga erfarenheter som en deltagare drömmer inom rimliga gränser”. En annan uttrycker att det är viktigt att ge hopp och visa att det alltid finns möjligheter. ”I MIA-projektet lyssnar vi. Vi dömer ingen”.

"Det samlade intrycket är att våra medarbetare ser hur mycket man kan göra för den som har en komplicerad historik med flera myndigheter inblandade, säger Johanna."

Utgångsläget inför år två är ljust. Projektet är igång. Utvärderarna på plats. Indikationer visar att deltagarna är nöjda och att MIA-projektet faktiskt har förändrat livet till det bättre för många människor. Men för att skapa en varaktig förändring i starka och väl invanda strukturer kommer MIA-projektet att kontinuerligt föra dialog och återkoppla till alla berörda.

Modeller för samtal

Människor är komplexa varelser. Det är inte alltid det man ser vid första mötet som personen brottas med. Raimo Lappalainen, professor i klinisk psykologi och psykoterapi delade med sig av sina erfarenheter.

"Ofta börjar det att man har otur. Sedan får man mer otur. Och på grund av det följer ännu mera otur, inleder Raimo Lappalainen på behagliga finlandssvenska".

Raimo från Psykologiska institutionen vid Jyväskylä universitet, presenterade fem beprövade modeller, verktyg för att kartlägga tidsförlopp och bakomliggande faktorer för en deltagares livssituation.

"Områden som religion, träning, mat och sömn är viktiga. Men även fysiska och psykiska funktionshinder, känsla av isolering, dålig självkänsla, missbruk och relationer till partner, barn, släkt och vänner. Allt blir tydligt om man arbetar metodiskt", säger Raimo.

Modellerna är relevanta för MIA-projektet, även om vi arbetar med lite olika metoder ställer vi alltid individen i centrum.

MIA-projektet mobiliserar inför hösten

Många deltagare som kommer till MIA-projektet har förlorat sin tilltro till myndigheterna, ledsnat på byte av handläggare och på att regelverket är stelbent och inte kan svara upp till deras specifika behov.

En person som fått rätt stöd på sin något knaggliga väg avslutade dagen. Elliot, en ung kille som deltagit i den arbetsinriktade verksamhet som erbjuda av Misa, berättade hur viktigt det varit för honom att kunna arbeta i sin takt, på en plats där hans kunskap kom till nytta. Han gav oss en genuin känsla av vad det innebär att vara en queerperson med diagnoserna Asberger och ADHD.

"När Elliot klev av scenen sent på fredagseftermiddagen gick ingen oberörd därifrån. På ett gripande och engagerande sätt fick vi gå i hans skor ett ögonblick. Det var stort," säger Helena Bajlo, MIA-projektets kommunikatör.