Nationell samling för att minska miljöbelastningen från vår mat krävs för att nå klimatmålen

Den mat vi äter och slänger har en nästan lika stor negativ klimatpåverkan som alla våra resor står för. Trots detta saknas en nationell strategi för minskad klimatbelastning från livsmedelssektorn. De initiativ som idag tas från producenthåll riskerar att bli kontraproduktiva om de undviker att kommunicera om de viktigaste klimatvalen. Därför måste det till en samlad och kraftfull nationell satsning driven från högsta nivå för att minska miljöbelastningen från livsmedelskedjan. Annars uppnår vi aldrig klimatmålen.

Maten vi äter och slänger i Sverige ger upphov till växthusgasutsläpp som motsvarar ungefär 25 procent av  de totala utsläppen per svensk och år. Det är nästan lika mycket som utsläppen för resor som står för knappt 30 procent.

Att beräkna och bedöma klimatpåverkan från olika livsmedel kan vara svårt för oss konsumenter då livsmedelskedjan är komplex. Det positiva är dock att det finns tillräcklig kunskap för att vi ska
kunna göra de val som gör stor skillnad i minskad miljöpåverkan. Det är i första hand vad vi väljer att äta som spelar roll och det är mindre viktigt hur maten har producerats eller hur den paketeras eller transporteras. Den absolut viktigaste klimatgärningen en konsument kan göra är att dra ner på konsumtionen av kött.

Anledningen till att kött och animaliska produkter är påfrestande för miljön är flera. Vi odlar foder på
majoriteten av världens jord bruksmark, närmare bestämt 70 procent. Fodret är mestadels spannmål och soja – som vi skulle kunna äta själva. Sojaodlingen i Sydamerika som drivits fram av västvärldens ökade köttkonsumtion har trängt undan andra livsmedelsgrödor och ersatt tidigare biologiskt rika marker med
monokulturer.

All djuruppfödning är en energiförlust. Mellan 70 och 90 procent av den energi vi stoppar i djuren går förlorad i form av värme och biprodukter. Dessutom släpper idisslarna i sin matsmältning ut stora mängder metan, en växthusgas 25 gånger starkare än koldioxid. Stallar och gödsellager bidrar med ännu mer växthusgaser, övergödande och försurande ämnen.

Därmed inte sagt att djuruppfödning inte kan vara ett resurseffektivt sätt att producera mat på. Men det handlar om vilka djur, hur djuren föds upp och vad de äter. Genom att beta hagar, skogar och annan mark som inte lämpar sig för odling så omvandlar idisslarna cellulosa till proteiner i form av mjölk och kött. Dessutom skapar mularna rik biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Om grisar och höns får tillbaka sin
 ursprungliga uppgift som var att ta tillvara på vårt livsmedelsavfall och för oss oätliga biprodukter är även detta ett smart sätt att producera livsmedel på.

Så en viss mängd kött kan vi äta med gott samvete – men mycket mindre än idag. De nötdjur på bete som krävs för attvi ska kunna behålla vår biologiska mångfald motiverar bara en femtedel av det kött vi konsumerar i Sverige idag. Vi måste också ställa oss frågan om inte mer biologisk mångfald går förlorad på grund av våra djurs sojakonsumtion än vi skapar genom deras bete? Svenskens köttkonsumtion har ökat de senaste tjugo åren och fortsätter att öka. Vi äter idag drygt 85 kg kött per person och år, vilket är en ökning med knappt 70 procent sedan 60-talet och ungefär dubbelt så mycket som Livsmedelsverket ekommenderar ur näringshänseende.

Vi konsumenter måste alltså ändra vårt beteende och kött måste bli ett komplement istället för att vara
huvudingrediensen på tallriken. Tyvärr är det få idag som verkar för detta, utan istället har de miljömärkningar och certifieringar som finns på den svenska livsmedelsmarknaden ett producentperspektiv. Dessa märkningar kan därför i värsta fall vara kontraproduktiva och leda till att konsumenterna gör felaktiga val i tron att de är klimatsmarta. Att välja klimatmärkt kött är bara ett litet steg på vägen när ett stort och mycket enklare steg kan tas genom att välja bort kött. För att inte motverka sitt syfte borde märkningarna därför kombineras med information om att det absolut klimatsmartaste är ett vegetariskt alternativ.

Då Livsmedelsverket bland annat har som uppdrag att se till att vi konsumenter inte blir vilseledda i livsmedelsfrågor bör verket granska vilken effekt klimatmärkningar som kommer från producenthåll har på konsumentbeteenden.

Det hela kokar ned till att vi alla måste ändra våra konsumtionsmönster. För att åstadkomma detta behövs  en samlad och kraftfull nationell satsning på minskad miljöbelastning från livsmedelskedjan initierad på högsta nivå.

För snart fyra år sedan lades regeringens klimatproposition på riksdagens bord, men ännu syns
inga kraftfulla ins atser inom livsmedelsområdet. Därför vill vi, forskare som arbetar med dessa frågor, företagare som försöker driva en hållbar affärsidé och konsumenter som samlas i miljörörelsen, nu ha svar från miljöminister Andreas Carlgren och landbygdsminister Eskil Erlandsson:

- Vad gör ni åt konsumtionsmönstren på livsmedelssidan för att vi ska uppnå klimatmålen?

Elin Röös och Ingrid Strid, Institutionen för energi och
teknik, SLU

Victor och Kicki Theander, Middagsfrid

Svante Axelsson, generalsekreterare Naturskyddsföreningen