Det är egentligen en riktig jävla skitsport vi håller på med

”Det är egentligen en riktig jävla skitsport vi håller på med”. Så vill jag minnas att jag sa någon gång under helgen som gick. När man spelar hockey, fotboll, eller någon annan lagsport så kan man ibland göra en riktig skitmatch och laget ändå vinner, och så är man liksom lite nöjd ändå. Vi vann ju liksom…

Men i den här sporten så är man liksom helt utlämnad, det är till slut bara vad JAG gör där ute på banan som påverkar resultatet, och allt är mätbart in i minsta detalj.

Från dataloggern får vi varvtider, mellantider, ultimate lap, best running lap, spårval, bromspunkter, bromstryck, gaspåslag, och massor av andra detaljer på varje centimeter av banan. Och överallt så ser man precis vad man gör bra, och framför allt precis vad man gör dåligt. Det finns ALLTID mera tid att hämta någonstans, och man kan alltid gör varje liten detalj lite lite bättre… Det är fränt, roligt, intressant, men det gör det också ibland förbannat svårt att bara vara nöjd. Har bra det än går…

Men sen så kommer man till racet, och så är det sådär barnsligt och larvigt roligt, så man liksom glömmer bort att man kör 0,6 sekunder långsammare än man gjorde för två år sedan på samma bana. Man glömmer bort att man kvalade in som 17:e man, istället för 8:e som man gjorde senast. Man glömmer bort att den där föraren man körde 1 sekund snabbare än förut, nu faktiskt är nästan är en sekund snabbare… Det är bara så förbannat roligt… Och i helgen som gick, så hade jag TVÅ sådana race… läs mer på Mackes hemsida!