Statens service center fördyrar med kluven tunga

I vårt blogginlägg från 2012-02-16 beskriver vi våra farhågor kring hur etableringen av statens servicecenter går till. Vi pekar på risken att statens myndigheter får för höga löpande kostnader för sin administration.  I artikeln i Offentliga Affärer intervjuas Thomas Pålsson, departementsråd på Socialdepartementet och han säger att anslutningen till servicecentret skall bygga på frivillighet eftersom detta ”skapar goda förutsättningar och minskar eventuella motsättningar”. Samtidigt är frivilligheten begränsad genom att en myndighet som avstår måste redogöra för att man själv är minst lika effektiv som servicemyndigheten. Detta tycker vi är oerhört olyckligt och en direkt felaktig inställning. Utgångpunkten borde vara att statens myndigheter skall ha mest effektiva administrativa processerna på marknaden, det är trots allt inte till administration skattefinansieringen skall användas. Thomas Pålsson utgår från att servicemyndighetens leverans är den mest effektiva – något som vi i vårt blogginlägg visar inte alls stämmer. Redan på utredningsstadiet ligger prisnivåerna för servicecentret 10-70 % högre än marknadspriserna!

Förutom etableringen av (och acceptansen av…?) en för hög löpande kostnadsnivå riskerar vi att slänga bort stora skattebelopp i avbrutna eller dubbla investeringskostnader. Myndigheterna har krav på sig att etablera e-beställningslösningar för utgången av 2013. Detta arbete pågår för fullt och många myndigheter har redan tecknat avtal om leverans av dessa lösningar. Nu etablerar servicecentret samma tjänst, med leveransstart under 2014. Ingår dessa dubbla investeringskostnader i kalkylen för servicemyndigheten?

Mirror som outsourcingföretag inom ekonomiområdet ser positivt på etableringen av ett statligt servicecenter. All konkurrens och nytänkade är av godo. Däremot ser vi kritiskt på hur man gör stora investeringar i tjänster som redan finns etablerade till långt lägre priser på marknaden. Det kan aldrig vara motiverat att skapa ett statligt monopol inom det administrativa området där man vänjer myndigheterna vid en kostnads-/prisnivå som ligger långt över det som en redan existerande marknad kan erbjuda.

Om staten via socialdepartementet önskar mest möjliga effektivitet i de administrativa processerna för sina myndigheter bör man välja något av följande:

• Uppmana myndigheterna att handla upp sina administrativa tjänster externt
• Man får en upphandlingskostnad, men slipper totalt över 90 miljoner kr i etableringskostnader för servicecentret
• Man slipper ett statligt monopol med en för hög löpande driftskostnad. (Trots en prissättning som ligger 10-70 % över dagens marknadspris budgeterar servicemyndigheten med underskott)
• Externa aktörer kan ha möjlighet att hantera övertalighet lokalt från outsourcande myndighet. Utredningen och servicemyndigheten talar allt för tyst om det faktum att deras egen kalkyl endast går ihop genom att anslutande myndigheter säger upp befintlig personal.
• Servicemyndigheten etableras med en prismodell som ligger i samma nivå som den externa marknaden.
• Servicemyndigheten kan då inte bygga upp för stora egna staber eller dra på sig onödiga kostnader på annat sätt
• Myndigheterna garanteras att få bästa möjliga effektivitet
• Myndigheterna garanteras ökad effektivitet över tid
• Staten som ägare tvingar in alla myndigheter i servicecentret. En koncern-ledning i det privata näringslivet hade aldrig etablerat ett servicecenter utan att göra detta obligatoriskt för alla verksamheter.
• Genom större volymer täcks de fasta kostnaden för servicecentret
• Dubbelinvesteringar i e-lösningar undviks inom myndighetssverige

Vågar staten ta något av stegen eller är man fast i sin egen utredning?