Afrikanska malariamyggor utrotas med nordisk metod från 50-talet

När Marja-Riitta Ritanoro, efter flera resor till Afrika, insåg att malariamediciner är verkningslösa, började hon undersöka hur malaria utrotades i Norden på 1950-talet. Hon fann vad hon sökte och idag tillämpar de samma metoder i en by i Afrika.

– Efter tio månader kan byborna se att malarian minskar, konstaterar hon.

Hon konstaterar också att det finns två arter av malariamyggor i Sverige, som bara väntar på varmare klimat för att bli aktiva igen.

– Helsingfors universitet har fått pengar från Bill and Melinda Gates foundation, för att utveckla malariaforskningen i Norden.

Marja-Riitta Ritanoro är rektor för MKFC Stockholm College som bedriver utbildning i 14 länder. De utbildar bland annat lärare i Eritrea och Somalia, journalister i Ghana, personal för omsorg och vård i Eritrea och Pakistan.

När Marja-Riitta Ritanoro var i Ghana senast träffade hon finländska sjuksköterskor, som gjorde sin praktik. De berättade att de hade haft malaria sedan tredje dagen och att de fortfarande hade det, trots att de hade gjort allt man ska: smort in sig, ätit medicin och använt myggnät.

– Jag började fundera på hur välutbildade människor, som nyligen kommit till landet och som hade all medicin man kan få – ändå blev de sjuka. Problemet är att läkemedelsindustrin levererar medicin som inte fungerar, eftersom parasiten ändrar form. Den är helt verkningslös.

– I det här läget anser jag att man måste ta reda på vad orsaken är till malaria och eliminera den – i ställer för att pumpa in mediciner som inte fungerar längre.

Efter tio månader kan byborna se att malarian minskar

Tillbaka i Stockholm igen började Marja-Riitta Ritanoro att läsa om malaria och hon upptäckte att vi har haft sjukdomen i Norden. Malaria försvann officiellt från Europa först 1975 och från Norden på 40- eller 50-talet.

– Hur gjorde vi när vi utrotade malaria i Norden? Jo, när vi fick kunskap om att malariamyggorna lägger sina ägg i vatten, så la vi lock på brunnar och dikade ut våtmarkerna. Vi separerade människor och djur. Och med ökande välfärd bodde det inte längre tio personer i alla rum, vilket minskade överföringen av smittsamma sjukdomar.

– Byn Nilyendo, i Ghana, har malaria året runt. Där har vi börjat tillämpa samma metoder, som vi använde i Norden, med lyckat resultat. Det som har varit avgörande är att byborna, precis som nordborna, har fått kunskap om att malariamyggorna fortplantar sig genom att lägga ägg i vatten. Nu har vi tagit bort orsaken och nu har vi fått veta att resultatet är positivt.

Utbildningen som Marja-Riitta Ritanoro är rektor för, har fått mark i byn som tack för sina insatser.

Byns äldste konstaterar att malaria och andra sjukdomar har minskat.

– Målet på längre sikt är att utrota malarian och de kan efter tio månader se en tydlig minskning. Byborna vet nu malarian kan utrotas och de fortsätter sina ansträngningar för att göra det.

MKFC Stockholm betalar hela projektet själva

MKFC Stockholm betalar hela projektet byn Nilyendo. Det började med att de gick till byns äldste och frågade hur många småbarn och gravida kvinnor som har dött, hur många som har dött i barnsäng och så vidare.

– Nästa steg i vår modell är att byns äldste sätter upp långsiktiga mål och mål för nästa år. Det kan vara att ingen ska dö i exempelvis barnsäng och att de ska utrota malarian.

MKFC Stockholm College skapade sedan ett utbildningsmaterial, som visar hur byborna ska gå tillväga för att utrota malarian. När de har gått igenom och diskuterat det tillsammans, städar de hela byn. De separerar människor och djur, skapar nya rum och hus för att minska antalet personer i samma rum.

– Om du är frisk och ligger bredvid en person som är sjuk, så är du sjuk nästa dag. Malariamyggan har inte smittan från början, utan den överför parasiten från den sjuka till den friska. Myggorna känner lukten av den som har malaria. De dras dit, sticker den sjuke och de människor som finns i närheten.

Eftersom byns hus inte har några glas i sina fönster, så har byborna fått hjälp att bygga myggfönster.

Täcker alla vattenkällor och gropar

De har också börjat plantera en buske som heter lemon grass runt bostäderna, eftersom myggorna inte tycker om buskarnas doft. För att skydda dricksvattnet har de lagt på lock eller täcker över på annat sätt.

– Det är viktigt att täcka det vatten som människorna dricker; tidigare kunde även djuren dricka det och det sprider även andra sjukdomar.

Diken täcks också över och byborna fyller igen alla gropar där det bildas vattenpölar. En viktig del i det här arbetet är att ta bort alla plastpåsar, eftersom de lägger sig som en botten i groparna – och vattnet ligger kvar. Genom att ta bort de vattenfyllda groparna minskar man malariamyggans kläckningsplatser.

Eritrea har förbjudit plastpåsar

Marja-Riitta Ritanoro berättar att Eritrea har förbjudit plastpåsar. De som kommer gående med plastpåsar bötfälls.

– Eritrea har utrotat malaria. Det är besynnerligt att det där lilla landet har klarat det. Jag har inte hunnit läsa allt, men det är fascinerade. De har skapat en forskargrupp och de har fastställt vad som är orsaken till malaria, det påminner om det vi gör i Ghana.

Hon berättar att det är väldigt vanligt med plastpåsar i utvecklingsländer. Hela naturen är nedskräpad med dem. När man handlar får man allt i tunna plastpåsar och när man burit något i dem, så kastar man dem.

I Eritrea har de även skapat ett varningssystem. När det regnar och vattennivån höjs, så går det ut ett meddelande att nu måste vi rensa vattendragen där och där, för att inte ge malariamyggen någon chans att föröka sig.

Övervintrande svenska malariamyggor – väntar på värmen

Idag finns det finns två arter av malariamyggor i Norden, berättar Marja-Riitta Ritanoro. Ett stort antal människor har vistats i områden med malaria och malariaparasiten kan överleva i människans lever i tio år. Myggan kan även känna lukten av den vilande parasiten, så det betyder att vi, med stigande temperaturer, kan få malariaepedemier här också.

– Forskare på Helsingfors universitet har fått pengar från Bill and Melinda Gates foundation, för att utveckla malariaforskningen. De ska försöka att utplåna parasiten när den är i viloläge. Det är intressant att man försöker komma åt den på detta sätt.

Biståndsorganisationerna måste hitta nya vägar

Marja-Riitta Ritanoro anser att biståndsorganisationer och andra har valt fel väg – malariamedicin – för att utrota malarian. Hon menar att vi har en helt felaktig bild av malariamedicin, det är samma felaktiga bild som gäller för penicillin. Vi ropar på penicillin så fort vi känner oss sjuka och riskerar att bli resistenta. Och även i utvecklingsländerna ropar de på medicin när malarian härjar.

Hon tar ett exempel bland många. Madeleine Albright och Hollywoodskådespelaren Ashley Judd talade om malaria i ett TV-program på CNN.  Ashley Judd talade om hur mycket myggnät och mediciner hennes organisation hade delat ut och hur mycket man behövde.  Och båda var rörande eniga om att vi behöver mer billiga mediciner och nät.

– Trots alla lovvärda insatser från människor som vill hjälpa till blir resultatet negativt. Jag talade nyss med en person som varit länge i Zambia. Hon sa att alla har malaria – 100 procent – men inte hela tiden. Malarian kommer och går.

Vill begränsa försäljningen av medicin radikalt

Marja-Riitta Ritanoro vill begränsa försäljningen av medicin radikalt i utvecklingsländerna. Ett problem är apotekens ägare skriver ut medicinen – inte läkare. Det innebär att apoteken skriver ut medicin för att tjäna pengar.

Hon har också synpunkter på myggnäten.

–  Biståndsorganisationerna ger malarianät i första hand till småbarn, gravida kvinnor och äldre. Men det är många problem med näten. Männen tar dem från kvinnorna, det är den vanliga maktordningen.  Näten spricker och går sönder lätt, eftersom de är gjorda av ett väldigt tunt material. Och om exempelvis en man är från fel område, så får han inte ut något nät från biståndsorganisationerna.

Läkemedelsindustrin tjänar pengar på sitt misslyckande

Marja-Riitta Ritanoro säger att hon framförallt tar strid mot läkemedelsindustrin, även om hon tycker att biståndsorganisationerna måste tänka om, eftersom de nästan uteslutande arbetar med medicin och nät
– Varje år drabbas mellan 300 och 500 miljoner människor av malaria. Det dör ett barn var 30 sekund i malaria. Läkemedelsindustrin har ett stort ansvar för detta misslyckande. Jag har ju sett hur det fungerar – eller rättare sagt inte fungerar. Läkemedelsindustrin förstör dessutom människors hälsa, precis som de gör med för mycket penicillin i Sverige.

– Jag kommer att tänka på Nestlé och bröstmjölksersättning. Jag tyckte det var hemskt – men nu förstår jag vad som händer på riktigt; jag har varit där. Vattnet mödrarna använder för att blanda i mjölkersättningen är fullt av maskar och baciller; och trots det blir människor övertygade om, med en massiv marknadsföring, att det är viktigt att använda Nestlés produkter.

Vi vill ge initiativet till dem som drabbas av malaria

– Vi hade kunskap om att det finns naturliga alternativ för att utrota malarian för 60-70 år sedan i Norden. Och det finns kunskap på olika håll i Afrika. Buskarna som håller malariamyggorna borta träffade jag på först i Eritrea, men jag tänkte inte på det då. Andra gången jag så dem var i Ghana, där de planterade buskarna utanför ett lyxhotell. De berättade att de planterade buskarna för att hålla malariamyggorna borta. Då gick det upp ett ljus.

Marja-Riitta Ritanoro berättar också att hon har varit med om att man, på landsbygden i Eritrea, gått och hämtat kvistar från en speciell buske och spridit dem runt bordet, när de ätit ute.

– Det var förvånansvärt effektivt – inte en fluga eller mygga störde oss.

Hon menar att vi måste börja intressera oss för de naturliga alternativ som finns för att utrota malarian – och vad de kan åstadkomma. Kunskapen har funnits hos människorna, men den har försvunnit.

– Vi vill sprida deras kunskap och ge tillbaka initiativet till dem som drabbas av malaria.

Du kan se en film om deras arbete för att utrota malaria i byn Nilyendo här: