Grönt ljus för djurskyddskrav

Kammarrätten i Stockholm ger Sigtuna kommun rätt att ställa djurskyddskrav i offentlig upphandling. Domen godkänner även kommunens kontroll av de ställda kraven.

Sigtuna har använt Miljöstyrningsrådets animaliekriterier gällande krav på transporttid till slakt, att antibiotika endast får ges när djuren är sjuka samt att djuren ska vara bedövade vid slakt.

Kammarrätten finner att kommunens krav kan motiveras av djurskyddshänsyn och att de har koppling till de aktuella produkterna.

-   Den här domen visar inte bara att det är möjligt att ställa djurskyddskrav. Den slår även fast att en upphandlande myndighet har rätt att ställa längre gående krav än gällande bestämmelser inom EU, oavsett om de är harmoniserade eller inte, säger Monica Sihlén, projektledare inom livsmedel på Miljöstyrningsrådet.

Kammarrätten i Stockholm säger även att det är möjligt att kontrollera kraven med hjälp av företagsintyg, inspektioner och kontroll av färdjournaler.

I en tidigare dom från Kammarrätten i Sundsvall gällande Rättviks kommuns upphandling av livsmedel var det ostridigt i målet att kommunen kan ställa upp strängare djurskyddskrav än de som anges i EU:s regelverk. I domen konstaterades även att det går att följa upp kraven men att kommunens tänkta uppföljning inte ansågs tillräcklig.  Kammarrätten i Sundsvalls dom talar emot andra vägledande domar samt EU:s praxis där det anses som för ingripande att kräva oberoende andra- eller tredjeparts granskningar.

För mer information kontakta Monica Sihlén, projektledare, livsmedel på Miljöstyrningsrådet, monica@msr.se 08-700 66 94 eller Susanne Lång kommunikationsansvarig på Miljöstyrningsrådet, susanne@msr.se, 0708-96 88 81.

Ur Kammarrätten i Stockholms dom:
”Att EU-regleringen på ett område är helt harmoniserad innebär ett en enskild medlemsstat i sin lagstiftning inte kan upprätthålla mer långtgående krav än vad som följer av unionsrätten. Däremot finns det inte något generellt förbud mot att vid en offentlig upphandling ställa upp produktkrav som är mer långtgående än vad som följer av tillämplig unionslagstiftning, oavsett om regleringen är harmoniserad eller inte.”