Deltagarberättelse: Birgitta Keller

”Jag finner inte ord som tillräckligt kan lyfta fram värdet av mina upplevelser och insikter under vistelsen på Mullingstorp”

Jag hade sett annonser om boken ”Att må dåligt är en bra början” sedan något år tillbaka. När jag till slut köpte och läste den 2009, så insåg jag hur mycket av mina vuxna reaktioner och känslor berodde på min uppväxt. Jag kom till Mullingstorp på Steg 1 sommaren 2010 och Steg 2 sommaren 2011.

Min längtan dit handlade om att jag vill komma åt det jag bar på omedvetet som ställde till och komplicerade min tillvaro. Jag hade en känsla av att det handlade om min tidiga barndom. Förutom att jag ville förstå mig själv så beslutade sig min man för att också delta. Så det blev en också en gemensam utvecklingsresa för oss tillsammans som ständigt återkommer till i tacksamhet.

Jag har alltid upplevts som stark och har klarat mig själv. Det har alltid varit viktigt för mig att klara mig själv och vara stark utåt. Det var jag innerligt trött på, särskilt som jag inombords kände mig skör och väldigt sårbar. Jag hade gått på olika behandlingar och terapier i ca tio år, men kände att jag bara blev ytterst lite klokare varje gång.

På Mullingstorp fick jag precis det jag behövde och mycket mer därtill. Först och främst fick jag lära mig att kanalisera mina känslor på ett konstruktivt sätt. Under första veckan släppte den värk jag hade kvar i axlar/nacke och de har aldrig kommit tillbaka. Under andra veckan fick jag kontakt med hur jag som treåring känt en stark förtvivlan när min pappa ”försvann” från mitt liv. Jag har förstått att den händelsen påverkat mig hela livet i form av bristande tillit till vuxna människor. Den händelsen tillsammans med allt övrigt som jag lärde mig om mig själv och upplevde har förändrat mig och skapat ett inre lugn som jag inte trott möjligt.

Inför Steg 1 hade jag en förhoppning att jag ska känna mig mer fri efter kursen. Fri att känna äkta glädje. Fri att inte vara så allvarsam. Fri att känna utan inre konflikt. Fri att inte alltid tänka att jag ska fly eller att något är fel. Inför Steg 2 hade jag förväntningar att komma närmare det som hindrar mig att våga vara den jag vet att jag är. Att fortsätta ”rensa i röran” gällande nära tidigare och nuvarande relationer. Vad påverkar mig, vad stoppar mig, vad ligger i vägen för min livslust? Vad ligger i vägen för mitt spontana skratt?

Självarbetet var tufft och krävde ofta ett inre mod. Tillfredsställelsen när jag vågat möta mina inre hinder och undermedvetna begränsningar gjorde mig hög av lycka. Bara att kunna kanalisera ut den inre vrede jag byggt upp under min barndom, var en obeskrivlig lättnad.

På Mullingstorp mötte jag den professionalitet, kunskap, mod, värme och absolut närvaro hos samtliga terapeuter och gruppledare som jag behövde för att kunna möta mig själv. Att få vara i ett totalt värderingsfritt och tryggt klimat så länge dygnet runt gjorde att min inre blyghet för mig själv försvann.

Alla mina förhoppningar och förväntningar har infriats. Idag har jag en helt annan inre trygghet och acceptans för hur jag är, ser ut och känner. Jag har också en annan förmåga att acceptera och förhålla mig utan värderingar i relation till andra människor. Den personliga utveckling som möjliggjorts via arbetet på Mullingstorp har också gjort mig till en betydligt bättre och mer framgångsrik i min profession som professionell coach, samtalsledare och utbildare än jag varit tidigare.

Min tacksamhet för den verksamhet som bedrivs där finner inga gränser. Jag finner heller inte ord som tillräckligt kan lyfta fram värdet av mina upplevelser och insikter under vistelsen på Mullingstorp. Ett stort tack till de som orkar fortsätta att driva hela verksamheten vidare.