Bedrägerier är den nya tidens mängdbrott

Jag är övertygad om att kriminella är förhållandevis rationella människor, även om deras kriminella handlingar förstås är djupt förkastliga. De letar efter möjligheter som har det bästa utbytet mellan vinst och risk. Därför är jag inte förbluffad över den stora ökningen av bedrägerier och identitetsstölder; det är nämligen i stort sett riskfritt, därför att rättsväsendet alltför sällan prioriterar dem.

På tio år (2006-2015) har antalet anmälda bedrägerier, där ID-kapningar ingår, ökat med i genomsnitt 14 % varje år. Förra året anmäldes mer än 185 000 sådana brott.

Ett skäl till ökningen är att det är förhållandevis lätta brott att utföra från datorn i hemmet. Man kan snabbt genomföra många brott riktade mot personer i hela landet, t.ex. genom att distanshandla på kredit eller genom att hyra ut andras lägenheter, som uppmärksammats i och med Hem & Villas granskning i augusti (http://www.hemhyra.se/skane/internationella-bedragare-lurar-hyresgaster-i-hela-landet).

Dessutom har den faktiska risken minskat. Antalet åtal för bedrägeri som huvudbrott låg ganska konstant (på en alldeles för låg nivå) fram till 2010, på drygt 3 000 beslut om året. Sedan dess har antalet åtalsbeslut minskat med i genomsnitt 11 % per år, och förra året fattades ca 2 200 beslut om lagföring med bedrägeri som huvudbrott.

Mer än hälften av alla polisanmälningar om bedrägeri direktavskrevs förra året utan att någon utredning ens påbörjades. Enligt Sydsvenskan läggs 9 av 10 utredningar ner. http://www.sydsvenskan.se/2016-09-05/nio-av-tio-bedragerianmalningar-laggs-ner

Varför är det då så? Ett skäl är att polis och åklagare alltför länge inte betraktat id-stölder och andra ”mindre” bedrägerier som särskilt allvarliga. Ett enstaka bedrägeribrott, där man utnyttjar någon annans identitet för att beställa saker på nätet, kan handla om några tusenlappar. En falsk uthyrning av en lägenhet om ytterligare några tusenlappar. Men eftersom en bedragare sällan begår ett brott, utan tiotals eller kanske hundratals brott, så handlar det om stora pengar.

I förlängningen kan man rentav kalla det för samhällsfarlig brottslighet eftersom ett ökat antal bedrägerier gör att människor litar mindre på varandra. Vi kommer inte att kunna handla på samma sätt på nätet, vi kommer inte att kunna hyra ut lägenheter på samma sätt eller sälja begagnade varor på blocket. Det försämrar hela ekonomins funktionssätt och skadar oss alla.

Ett ytterligare skäl är villfarelsen att det inte drabbar offren särskilt hårt. Jag har hört argumentet att ”offren går skadelösa” eftersom man inte är skyldig att betala fakturor då någon annan beställt varor i ens namn. Även om det är sant i många fall, så kostar det offret mycket tid att bestrida fakturor, polisanmäla och reda upp hela situationen. I fall där samma brottsoffer utsätts upprepade gånger, vilket inte alls är ovanligt, så talar vi om många timmars obetalt arbete på fritiden. Allra värst är troligen dessutom den kränkning det innebär att någon annan invaderar vår personliga sfär genom att ta över vår identitet och tvinga oss till ifrågasättanden från leverantörer som vill vara säkra på att det inte är vi som är bedragaren. Dessutom ska det tilläggas att det allt oftare rapporteras i media om drabbade som inte får ekonomisk ersättning av banker och andra, då de anses ha agerat vårdslöst med sina personuppgifter online.

Att förringa den kränkning en drabbad upplever är att kränka brottsoffret en gång till!
Det behöver inte vara så här! I många fall är bedrägeribrott ganska lätta att utreda. Eftersom bedragaren vill komma över varor eller pengar, så måste det ske en utlämning av varorna eller en transaktion via bank, Swish eller paypal (det är ingen bra idé att betala för varor och tjänster via anonyma tjänster om man vill undvika bedrägeribrott). Bedrägeribrott lämnar alltså tydliga spår efter sig, som bör vara möjliga att följa upp, förutsatt att utredaren förstår att det är viktigt och har rätt kompetens för att utreda digitala bedrägerier.

Det är också så vi kan komma åt det ökande antalet bedrägerier. Genom att göra det mer riskabelt att kapa andras identiteter och förfoga över deras egendom, så blir det också rationellt att inte begå de brotten.

//PA Prabert, vice koncernchef mySafety Group