Det finns mycket skojarverksamhet bakom försäkringsindustrins Potempkinkulisser. Med stora resurser kan snöd vinning ske med hjälp av medicinskt okunniga politiker, domare, myndigheters tjänstemän.

En sten slängd in bland de bepansrade fick dem att börja slåss inbördes.

I nackskadades värld är det inte ett gyllene skinn som gäller, utan de ersättningar i kronor och ören som trafikförsäkringen utlovar skall utbetalas till följd av alla problem som uppstår när trafikskador inträffat.

Pengar som regelmässigt förvägras dem med skilda motiveringar.

Byt ut draksåddens krigare mot dagens aktörer, försäkringsindustrin, Försäkringskassan, myndigheter av alla de slag.

Deras beväpning och skyddande rustningar är regelverk, paragrafer, prejudikat, på lämpligt sätt omtolkade domslut om gränsöverskridande vård från EU-domstolen, samt hänvisning till inte längre giltiga svenska lagar om hälso- och sjukvård.

Det är först när olika åsikter bryts mot varandra och fakta kommer med i bilden, som ett nytänkande kan uppstå och sanningen få en chans.

”Stenarna” idag måste vara alla fakta gällande vilka skador som finns, vilka regler som är fastställda enligt EU-domstolens beslut, vilka felaktiga slutsatser medicinskt okunniga domare, politiker, tjänstemän vid olika myndigheter fattar, att försäkringsindustrins välbetalda försäkringläkare antingen inte kan eller bryr sig om att senaste metoder fastställer drabbades skador.

På falska grunder förvägras ersättningar enligt trafikförsäkringens bestämmelser. Det gäller även behandlingar, som lindrar eller botar.

På Nackskadeförbundets hemsida, www.nackskadeforbundet.se, finns många berättelser om hur en modern draksådd kan se ut – vilka krafter skadedrabbade blir misshandlade av.

Ständigt nya hot dyker upp i form av omtolkningar av regelverk, medvetet eller grundade på okunskap, önskade besparingar hos myndigheter, men även att nya aktörer dyker upp på scenen, när de känner vittring av pengar. Ser lättvindiga möjligheter att tjäna Mammon, när t ex Försäkringskassan (FK) skall spara in på sina utbetalningar.

Inte bara mot FKs regelverk, dess försäkringsmedicinska rådgivares (försäkringsläkare brukar de omnämnas som) utsagor, dess till Visby utlokaliserade enhet för ersättningar gällande utlandsvård, men även den processjuridiska enheten måste drabbade kämpa.

FKs medicinskt okunniga styrelse har fått hjälp av förre näringsministern Björn Rosengrens företag, vilka ägnar sig åt att friskskriva skadedrabbade. Verksamheten drivs med hjälp av läkare, vilka antingen saknar kunskap om nackskador som uppstått vid trafikskador eller lider brist på den etik läkare förutses ha. Där styr endast Mammon.

Enligt uppgift har FK spenderat minst 100 miljoner kronor på Rosengrens lönsamma aktivitet att friskskriva personer vilka ännu inte fått sina skador fastställda. Intressant eller inte är det faktum att, enligt medlemmar i Nackskadeförbundet, läkare som tjänstgör i hans företag inte haft tillräckliga kunskaper om nackskador. Vem med nackskador vill bli bedömda av barnpsykiatriker eller gynekologer, när inte ens ortopeder, som i många fall kan alla nackens strukturer ända upp till den 3:e halskotan, inte klarar av det. Hur kan man då bedöma om drabbade behöver vård eller inte

Friskskrivna med skador utan genomförd utredning, men behandlade med sjukgymnastik utan kunskap om vilka skador som föreligger, kan bara leda till en sak – risk för ökade besvär och permanent invaliditet. Var det så FKs verksamhet var tänkt?

Vilka synpunkter kan Erik Åsbrink, den förre socialdemokratiske finansministern, numera ordförande i FKs styrelse, ha på en verksamhet som enligt uppgift hitintills kostat FK minst 100 miljoner kronor? Sagde Åsbrink borde ge besked om sina åsikter i dessa sammanhang.

Nackskadeförbundet har informerat Åsbrink om dessa förhållanden, både i brev med och utan krav på diarienummer, men ännu inte fått något svar på dessa frågor. Borde inte Erik ta ett direktsamtal med Björn om dessa frågeställningar? De känner ju varandra väl enligt Google, då de tidigare arbetat sida vid sida i tidigare socialdemokratiska ministärer? Vore det inte värt att även konsultera Ylva Johansson, som numera är sambo med Erik? Hon aspirerade enligt medierna på att bli nästa socialminister.

Hur många nackskadade skulle inte ha kunnat bli utredda och behandlade för 100 miljoner kronor?

Istället för att dyra pengar används på onödiga administrationskostnader och rättegångskostnader kunde många av dem återgå till arbetsmarknaden.

Var det inte delvis därför som FK skapades?

Att både försäkringsindustrin och FK låter sina försäkringsläkare fungera på likartat sätt har akademiska juridiska avhandlingar konstaterat.

När Nackskadeförbundet gått igenom vilka företag som arbetar med syftet att minska samhällets kostnader för trafikskadade visar det sig att försäkringsläkare, vilka tjänstgör hos försäkringsbolag, också driver likartade verksamheter. Föreligger det inte dubbla lojaliteter även där, eller står dessa mer eller mindre på försäkringsindustrins sida

Nackskadeförbundet försöker likt Jason kämpa för att dess nackskadade medlemmar skall få rätten att bli botade.

Vi hittar hela tiden nya intressanta infallsvinklar för att påtala med vilken okunskap i medicinska frågeställningar myndigheter och deras tjänstemän försöker slingra sig ifrån inte bara medicinska problem, utan även de rättsfrågor som numera råder, när Sverige är med i EU.

EU-domstolen har fastställt hur svensk sjukvård och svenska myndigheter skall förhålla sig till gränsöverskridande vård, samt sjuk- och hälsovårdsfrågor, men det vill inte staten Sverige, dess myndigheter eller politiker veta av.

SUMMERING: Försäkringsindustrin kan med stora resurser skapa föreställningar hos ledande politiker som inte stämmer med verkligheten. Med hjälp av olika konsensusdokuments starkt manipulerade statistik eller vägran att erkänna moderna och internationellt accepterade vetenskapliga metoder använda utomlands skapas hos allmänheten och domarkåren en bild att skador som startade i själva krockögonblicket inte är orsaken till uppkomna besvär.

Så skapas en Potempkinkuliss, som blir övertygande för den utan korrekt kunskap om vad som egentligen gäller.

Drabbade måste kämpa mot försäkringsindustrin, som använder försäkringsläkare, vilka via Försäkringsförbundets utbildningar inskolats i lämplig retorik för att kunna förneka ersättningar samt uppträda i domstolar med ”rätt form av budskap” för att ersättningar skall utebli till de drabbade.

Varför missar svenska radiologer vid olika sjukhus i Sverige skador hos nackskadade, som sedan undersökningar utomlands kan konstatera?

Varför förnekar svenska neurologer att symptom typiska för s k ”whiplashskador” skulle ha med trafikhändelser trots att drabbades besvär de facto startade i krockögonblicket?

Hur kan en verksamhet, som den Björn Rosengren driver, få tillåtas pågå?

Hur kan försäkringsindustrin och dess efterföljare Försäkringskassan tillåtas hantera trafik-, fall- och arbetsplats olyckor på nuvarande sätt, medan medicinskt okunniga politiker och myndigheter bara ser på, eller snarare vänder bort sin blick och vägrar lyssna?

I dessa ärenden föreligger ingen skillnad när det gäller vilka partier som styr i Sverige! I alla fall märker inte vi nackskadade det!