Lotta Gray: En vass penna - ger det bättre vård?

När jag började blogga för fyra år sedan var jag en frisk kvinna som nyligen blivit mamma. Jag minns att jag tyckte bloggosfären var något ganska konstigt och ointressant. När en kollega ställde frågan att börja blogga tänkte jag, varför inte? Min blogg handlade då om det vanliga småbarnslivet, mitt jobb på SE&HÖR och dammtussar under sängen. Min blogg hade ca 4 besökare/dag och ibland lade någon en kommentar.

När den där dagen i maj så kom med mitt cancerbesked tog jag ett beslut att fortsätta blogga. Då med cancern som ingrediens. Inte kunde jag ana att min digitala plattformen skulle läsas av 55 000 personer/vecka. Den läses av läkarstuderande, sjuka och friska. Den har sin plats i omvärlden och eftersom jag tror på att beröra är det ett bra sätt att använda sig av sociala medier för att nå ut med sitt budskap även om det aldrig varit syftet från början.

Har jag då fått någon favör från sjukvården under den här cancerkarusellen? Har jag blivit bättre bemött för jag har en vass penna och syns i debatten och om så är fallet, vad betyder det då för de som inte har lika lätt att använda sig av dramaturgiska grepp? Jag har ännu aldrig mött någon läkare som läst min blogg. Inte som sagt det i alla fall. Däremot fick jag ett brev hem från personalchefen för röntgen på SÖS eftersom jag skrev på min blogg hur illa bemött jag blivit. Uppmaningen var att göra en anmälan. Jag har fått förfrågan att diskutera med landstingsrådet hur vi bäst ska kunna förvalta cancervården och jag får ofta frågan om att uttala mig i andra frågor rörande vård, cancer och barn. Självklart beror det på min blogg som läses av många men jag har svårt att se om jag fått bättre vård. Det var aldrig mitt syfte att bli tarmcancerns ansikte. När jag vann det priset sa min mamma ”Är du bäst i Sverige nu på att ha cancer?”

Men om jag får ett återfall finns det numera alla människor jag lärt känna via föreläsningar, chattar, mailkonversationer, tv-program och bloggen. Cancerläkare, forskare och andra engagerande personer som jag skulle kunna kontakta och be om råd och hjälp på ett sätt en person som inte fått detta mediala utrymme kan. Om det kan man tycka vad man vill. Jag tänker greppa tag i varenda litet halmstrå, varenda liten människa på den här vägen som jag kan dra nytta av. Det handlar om att min femåring ska få ha sin mamma kvar i livet. I kärlek och död är alla medel tillåtna. Så också mina

Lotta Gray
www.vimmelmamman.blogg.se