​Nyförvärv: Föremål av svensk porfyr

Nationalmuseums samlingar har utökats med flera föremål av porfyr. Under slutet av 1700-talet och större delen av 1800-talet hörde porfyr till den mest prestigefyllda svenska exportvaran. Från den amerikanska marknaden har museet kunnat återköpa två praktvaser av så kallad Medicityp med kunglig proveniens. Till detta kommer ett bordsur av granitell samt en intressant samling prover av olika sorters svensk porfyr.

Fyndigheter av porfyr i Älvdalen gjordes redan på 1730-talet, men det skulle dröja mer än ett halvt sekel innan en brytning startades. Drivande var greve Niels Adam Bielke, president i Bergskollegium. Projektet hade i hög grad sociala förtecken. Man ville från myndigheternas sida skapa en hållbar näring som kunde råda bot på fattigdomen i Älvdalen. Porfyrverket grundades 1788, men redan ett år tidigare överlämnades det första resultatet i form av en urna till Gustav III.

Porfyr, som kommer av det grekiska ordet porphyros (purpursnäcka), har sedan faraonernas tid varit ett eftertraktat lyxmaterial. Fyndigheterna var få och länge dominerade den egyptiska porfyren. Under renässansen och framåt blev det vanligt att förvandla antika byggnadsfragment av porfyr till prydnadsföremål. Denna vulkaniska bergart var och är extra krävande att bearbeta på grund av sin hårdhet. Hög glans åstadkoms genom tidskrävande slipning och polering. Carl Fredrik Fredenheim, som på Gustav III:s uppdrag rest till Italien, föreslog att man skulle försöka saluföra svensk porfyr där. Försäljningsframgångarna lät dock vänta på sig och det skulle dröja flera decennier innan produktionen i Älvdalen kom i gång på allvar.

Det var egentligen först sedan Karl XIV Johan år 1818 blev ägare till det konkursmässiga Älvdalens porfyrverk som ett visst uppsving skedde. Verksamheten var dock hela tiden beroende av kungens direkta stöd. Karl Johan var själv den störste kunden genom en rad beställningar av praktföremål, som gavs bort som statsgåvor till främmande potentater eller skänktes till enskilda som uttryck för kunglig ynnest.

Exempel på detta är de två praktvaser av så kallad Medicityp i Blybergsporfyr, som Nationalmuseum förvärvat på Sotheby´s i New York. De har en gång tillhört prinsessan Sofia Albertina (1753-1829), syster till Gustav III, och har troligen prytt inredningarna i hennes palats vid Gustaf Adolfs torg i Stockholm. Vaserna formgavs av konstnären Louis Masreliez, som var ansvarig för Porfyrverkets modellteckningar. Porfyrvaserna testamenterades av prinsessan till hennes förtrogna Lolotte Stenbock (1766-1840) och gick därefter i arv fram till år 2001.

Vid sidan om praktpjäser bestod produktionen även av mindre föremål, som bland annat såldes genom Porfyrverkets försäljningslokal i Stockholm. En bärande idé från första början var ambitionen att förädla den svenska porfyren, främst genom montage av importerade franska brännförgyllda bronser. Det nyligen förvärvade bordsuret i form av en kolonn på kvadratisk sockel och krönt av en urna, är tillverkat i det besläktade materialet granitell. Med sina kompletteringar i form av bronsmonteringar och ett ur från slutet av Karl-Johan-epoken, blir det till ett utmärkt exempel på önskan att ytterligare förädla den inhemska produktionen. Slutligen kunde under året även en unik samling bestående av 30 olika prover av porfyr jämte flera närbesläktade bergarter från Älvdalen förvärvas. Varje prov har en tryckt och numrerad etikett med benämning på respektive bergart. De är förvarade i en rektangulär originalask av mahogny och har en gång tillhört eleven vid bergsskolan i Dalarna, Ludvig Bäärnhielm (1828‑1899).

När Nationalmuseum invigdes år 1866 skänktes flera stora porfyrpjäser till museet av änkedrottning Josefina. Däremot saknades länge representativa föremål i mindre format. Genom sin proveniens och unika karaktär är därför de senaste förvärven av porfyr viktiga kompletteringar till museets samling. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konsthantverk och konst för utan samlingarna berikas genom gåvor samt privata stiftelse- och fondmedel. Förvärven har möjliggjorts genom medel från Ulla & Gunnar Tryggs donationsmedel samt Axel Hirschs Stiftelse.

Presskontakt
Micael Ernstell, intendent konsthantverk och design, micael.ernstell@nationalmuseum.se 08-5195 4392
Hanna Tottmar, pressansvarig, press@nationalmuseum.se , 0767-23 46 32