Forskar om flickor som tvångsvårdas

Unga flickor med psykisk ohälsa tvångs vårdas på samma premisser som pojkar med kriminell bakgrund, något forskaren Maria Andersson Vogel ser som ett problem.

– Flickorna upplever det hela som ett straff, som att de gjort något fel, säger hon till Umeå Tidning.

Psykisk ohälsa 

Förra veckan ordnades g14-konferensen i Umeå. En nationell konferens för svensk genusforskning. Maria Andersson Vogel, doktor i socialt arbete vid Stockholms universitet var en av många föreläsare. Hon berättade om sin forskning rörande unga flickor som vårdas på låsta institutioner. Institutioner som har en lång historia av att hantera inlåsta, men som är uppbyggda på en maskulin modell och logik.

– Flickor med psykisk ohälsa som ofta varit med om övergrepp låses in på samma premisser som en pojke med kriminell bakgrund. Ofta omhändertas flickorna för att det finns risk att de skadar sig själva eller har ett drogproblem. Det blir ett teoretiskt problem när en feminint kodad problematik tas om hand om i en maskulint kodad vård, säger hon.

Under sitt arbete har Maria Andersson Vogel intervjuat flickor som suttit intagna mot sin vilja och kollat på deras situation vid inskrivningen, under inlåsningen och ett år efter utskrivningen.

– Många upplevde inlåsningen värre än att sitta häktad och de förstår många gånger inte varför de är där. De ser det som ett straff, trots att de enligt sig själva inte gjort något – utan de är ju där för att skyddas från sig själva, säger Maria och fortsätter:

– Tittar man på upp-följningsstatistiken så är resultatet för tvångsvårdade ungdomar sämre än de som placerats i familjehem. Nu kan inte alla få en sådan placering, men man bör fundera på om inlåsning är rätt väg att gå.

Varför låser man då in dem?

– Socialtjänsten säger att de inte heller är nöjda med det, de vet att det är problematiskt, men ofta är det sista utvägen. De bedöms ofta vara bortom kontroll, medan flickorna upplever att de straffas för något de inte rår för. Cirka 40 procent har utsatts för sexuella övergrepp och då är inte alltid en kontrollerad, disciplinerad och inlåst miljö den bästa.

Hur ska man göra då om de är en fara för sig själva?

– Man måste komma in tidigare och se vad som är på gång. Det är en politisk fråga. Socialtjänsten behöver mer tid och pengar för att kunna jobba förebyggande. Nu kommer de ofta in akut och alldeles för sent.

Författare: Johan Engman

Läs artikeln i Umeå Tidning