Är ekosystemtjänster verkligen gratis?

Idag, den 22 maj, är det den Internationella dagen för Biologiska mångfald. Datumet är väl valt, utomhus formligen kryllar det av biologisk mångfald och naturen står i sin allra vackraste skrud. Vem vill inte agera för blommor, bin och fåglar en sådan här vacker majdag? Med risk för att bli kallad festförstörare av värsta sorten måste vi trots allt lyfta just den frågan, till Jordbruksverket och vår finansminister Magdalena Andersson.

Bevarandet av biologisk mångfald är en av de allra viktigaste ekosystemtjänsterna. Ekosystemtjänster är, enligt Wikipedia, de funktioner hos ekosystem som gynnar människor, det vill säga upprätthåller eller förbättrar människors välmående och livsvillkor. Dessa tjänster produceras av ekosystemen och är gratis.

Notera att det i definitionen förutsätts att ekosystemtjänster är gratis - varför är det så?

Just ekosystemtjänsten Bevarande av biologisk mångfald är den mest överskridna av våra planetära gränser, enligt Johan Rockström på Stockholm Resilience Center. Många arter hinner utrotas av oss innan vi ens upptäckt dem och man räknar med att det dör ut upp till 100 arter om dagen. Skulle inte bevarandet av en så viktig funktion kunna få kosta?

Så här skriver miljöminister Karolina Skog på riksdagens hemsida idag apropå biologisk mångfald:

– "Miljömålen ska nås och det är en gemensam uppgift för hela regeringen. Genomförande av nödvändiga insatser måste fortsatt integreras i de politikområden och utgiftsområden där drivkrafterna och lösningarna på miljöproblemen finns."

Lantbrukare med betande djur  är oerhört viktiga för bevarandet av biologisk mångfald i odlingslandskapet. Det är alla inblandade överens om och det finns därför ett omfattande system av miljöersättningar inom den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP,  för att stötta betesdrift och göra det till en naturlig del av ett uthålligt lantbruk.

Men hur fungerar systemet, och den ansvariga myndigheten Jordbruksverket, i realiteten?

Vi har vid ett flertal tillfällen under våren lyft fram att Jordbruksverket kämpat med stora svårigheter under flera år och fortfarande inte till fullo lyckats betala ut ersättningar för bland annat värdefulla betesmarker. SJV skyller i första hand på problem med sina datasystem och dessutom på att Bryssel drog ut på tiden med rambestämmelserna för lantbrukarstöden.

Nu tornar ytterligare problem upp sig för Jordbruksverket. I slutet av april genomförde EU-kommissionen en revision av systemet med tvärvillkor i Sverige. Resultatet är ännu inte offentligt men vi vet att SJV de senaste två åren inte avkrävt lantbrukare som gjort sig skyldiga till tvärvillkorsbrott några böter. Återigen med hänvisning till att nödvändiga datasystem inte finns på plats. Bra för Sveriges lantbrukare, skulle man kanske kunna tro, men i längden snarare katastrofalt. Följer EU-kommissionen sin praxis kommer de att belägga Jordbruksverket med nationella böter på hundratals miljoner kronor. Multiplicerat med antal år man anser att "slarvet" pågått.

Om dessa böter tas ur Jordbruksverkets verksamhetsbudget kommer det att drabba det redan knäande utbetalningssystemet för lantbrukarstöden mycket hårt. Vilket i förlängningen drabbar bevarandet av den svenska biologiska mångfalden. Allting hänger ihop, inte bara ur biologisk synvinkel utan även politiskt och i allra högsta grad ekonomiskt.

Vårt förslag blir att regeringen gör som de skriver i citatet ovan - tar ansvar för bevarandet av den biologiska mångfalden genom att öka på Jordbruksverkets budget med den bötlagda summan. På så vis kan kostnaden för det administrativa schabblet täckas utan att det drabbar de som har drivkraft och lösningar att lösa miljöproblemen. I det här fallet bonden och de betande djuren.

Anna Jamieson, verksamhetsledare för Naturbeteskött i Sverige.,