Vi betalar gärna mer för Naturbeteskött och bevarandet av den svenska hagen

En Sifo-undersökning gjord på uppdrag av Länsstyrelsen i Västra Götaland och Karl-Ivar Kumm, lantbruksekonom på SLU i Skara visar att svenskarna har ett stort intresse för att bevara naturbetesmarkerna. Den genomsnittliga betalningsviljan via skattsedeln för att bevara  naturbetesmarkerna var 600 kronor. Orsakerna till detta är dels att många växt- och djurarter är beroende av naturbetesmarker men också för att naturbetesmarkerna är en bra miljö för kreaturen att vistas i. Endast knappt 1 % av de tillfrågade hade inget intresse alls av saken medan två tredjedelar ansåg bevarandet mycket viktigt.

Undersökningen visar också på en hög, upp till 20 %,  merbetalningsvilja för Naturbeteskött jämfört med kött från djur som inte betat naturbetesmarker,samt på ökade fastighetsvärden för hus med utsikt över naturbetesmark jämfört med hus omgivna av igenväxande eller skogsplanterade marker.

Karl-Ivar Kumm drar slutsatsen att det stora intresset för att bevara naturbetesmarker, tillsammans med den höga betalningsviljan för Naturbeteskött, är samhällsekonomiska skäl för att höja miljöersättningarna för  naturbetesmarkernas bevarande. Med högre miljöersättningar och ett högre pris på köttet finns det en god utvecklingspotential för att öka produktionen av Naturbeteskött i Sverige. Fler stutar på bete istället för uppfödning av ungtjur på stall skulle kunna minska bristen på betesdjur som idag råder i Sverige.

Extra intressant är att undersökningen mycket tydligt visar att de tillfrågade föredrar betesmarker med träd i hagarna jämfört med betesmarker utan träd. Träd i betesmarker är positivt ur många synvinklar. Dels kan träden motverka betesdjurens klimatpåverkan genom att de ökar kolinlagringen i marken, men om träden dessutom utnyttjas för bioenergiproduktion skulle det kunna göra naturbetesmarker med betesdjur till nettokolsänkor. Naturbeteskött blir då ett mycket klimatvänligt alternativ på köttmarknaden.

Undersökningen varnar för att det är de unga som minst bryr sig om bevarandet av naturbetesmarkerna. Det är naturligtvis ett hot men också en inspirationskälla till att förbättra informationen och kommunikationen kring naturbetesmarker just till dem. Vi vet via andra attitydundersökningar att ungdomarna i en familj ofta påverkar valet av middagsmat trots att de inte själva handlar maten. De unga är också framtidens skattebetalare varför arbetet för att nå den gruppen blir mycket viktigt.