Missbruk av fakta i alkohol- och drograpporteringen?

I går inleddes den första etappen av Nordens Välfärdscenters turné ”Missbruk av fakta? Alkohol och droger i medierna” i Helsingfors. Syftet med turnén är att samla Nordens främsta experter för att diskutera hur man på bästa sätt rapporterar om forskning i medierna. På våren åker turnén till Sverige och på hösten fortsätter vi till de övriga nordiska länderna.

- Ingredienserna i dålig vetenskapsjournalistik är en forskare som förenklar för mycket, en kommunikatör som ivrigt spinner vidare och en nöjd journalist som för en gångs skull får en nyhet, ett scoop. Lägg ännu till en fjärde ingrediens: intressentgrupperna, alltså lobbyister eller konsulter, konstaterade moderatorn Tuukka Tammi, chefredaktör för tidskriften Yhteiskuntapolitiikka (sv. samhällspolitik).

Falsk balans

Esa Väliverronen, som är kommunikationsprofessor vid Helsingfors universitet, lyfte fram begreppet falsk balans som uppstår då medierna ger en skev bild av att det finns två jämnstarka ståndpunkter i en fråga fastän de vetenskapliga bevisen i själva verket väger tyngre för den ena parten.

- Det föds allt fler experter i vårt samhälle. Ett exempel är de så kallade erfarenhetsexperterna. Den explosiva ökningen av sociala medier har också lett till att ”brandingen” av experterna i allt högre grad sker i de sociala medierna. Det finns skäl för journalisterna att reflektera över vilken typ av expertis de använder som källa, påpekade Väliverronen.

Väliverronen underströk också vikten av dialog inom vetenskapskommunikationen. Enligt honom kan forskarna inte isolera sig fastän det känns som om kritikerna skadar deras arbete.

Spritrally och alkoholkonsumenter

På seminariet pratade specialsakkunnig Marjatta Montonen från Institutet för hälsa och välfärd om problemen i rusmedelsrapporteringen ur en forskares synvinkel och journalisten Päivi Repo från Finlands största dagstidning Helsingin Sanomat kommenterade ur journalistens perspektiv.

Enligt Montonen är det viktigt att journalisterna noga överväger vilka termer de använder då de rapporterar om alkohol och droger.

- Ta ordet ”spritrally” till exempel. Det är ju ett positivt och lockande ord, som om alla skulle vilja vara delaktiga i detta rally. I själva verket har tre fjärdedelar av alla finländare aldrig åkt på spritrally.

Ett annat problem, enligt Montonen, är hur alkoholkonsumenterna porträtteras i medierna.

- I den offentliga diskussionen är det åldringar, unga och missbrukarmammor som dricker alkohol och den alkohol som blir över förtärs av alkoholisterna, karrikerar Montonen. I själva verket är det män i arbetsför ålder som dricker mest.

Forskare och journalister på olika nivåer

Enligt journalisten Päivi Repo har forskarna och journalisterna ibland problem att mötas på samma nivå.

- Vi journalister vill göra komplexa saker relativt lättförståeliga. I mitt arbete har jag till exempel behövt svar på tre enkla frågor av en forskningsprofessor som skickade mig en 26 sidor lång rapport. Där har vi ett dilemma.

- I dagens läge finns det enorma mängder forskning men hur ska journalisternas till exempel kunna veta vilken slags grupp av människor som svarat på förfrågningarna, undrade Repo.

- Ett bekymmer är också att allt färre journalister har möjlighet att specialisera sig. Nu ska alla göra allt. Det finns alltså en uppsjö av möjligheter för misstag, konstaterade Repo.

Två fronter inom rusmedelsrapporteringen

Enligt Heikki Hiilamo, som är professor i socialpolitik vid Helsingfors universitet, finns det två fronter inom alkohol- och drograpporteringen: hälsofronten och industrifronten.

- Vetenskapen anses vara definitiv och absolut men då man i offentligheten diskuterar om forskningresultat placeras resultaten många gånger inom vissa ramar. Då det gäller alkohol och narkotika är den inramningen ofta restriktion och de som är emot restriktioner försöker ogiltigförklara de hälsovetenskapliga bevisen.

Vetenskapsjournalisten Ulla Järvi är medlem i Opinionsnämnden för massmedier, ett självregleringsorgan inom journalistiken. Hon berättar att ökningen av konfrontationer och manipulerade vetenskapsbråk också syns i nämndens arbete.

- Opinionsnämnden kan inte ta ställning till vilka vetenskapliga tvister som är sanna och vilka falska. Vi kan bara se på ärendet ur journalistikens synvinkel och det är alltid utmanande att göra utlåtanden i dylika fall, konstaterade Järvi.

Foto: Julius von Wright