Finn Bengtsson - den moderata superhjälten

Mänskliga rättigheter är även unga ensamkommandes rättigheter. Dessa har på ett strukturellt plan åsidosatts av svenska staten och dess verk, bland andra Migrationsverket och Rättsmedicinalverket. Men det finns människor som använder sin kunskap och sitt politiska inflytande för att försöka ställa saker och ting tillrätta. En av dem är den moderate riksdagsmannen Finn Bengtsson.  

Finn Bengtsson är professor och överläkare och har lagt en mycket kritisk motion om Rättsmedicinalverkets valda metod för medicinska åldersbedömningar, 2017/18:1257. Denna anförde han igår under riksdagsdebatten om Hälso- och sjukvårdsfrågor, Socialutskottets betänkande 2017/18:SoU9.

Den valda metoden har kritiserats från i stort sett alla håll inom den samlade expertisen av rättsmedicinare, barnläkare, statistiker och jurister. Ändå fortgår de medicinska åldersbedömningarna på ett närmast kafkaartat sätt som om ingenting hänt - på ett statligt verk som enligt de egna medarbetarna är i förfall. 

Det konstiga är att drevet aldrig går. Varför ställs ingen till svars för denna smutsiga och barnfientliga byk? 

Yrkes- och volontärnätverket #vistårinteut vill gärna lyfta fram Finn Bengtssons hela anförande eftersom vi ser honom som en av vår tids hjältar - han är en av de modiga personer i Sverige som vågar stå upp för det han tycker är rätt och riktigt. 

Anförande 25 Finn Bengtsson (M)

Herr talman! Det aktuella betänkandet från socialutskottet om hälso- och sjukvårdsfrågor behandlar ca 600 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden för de två senaste och det nu pågående riksmötet.

Den absoluta majoriteten av dessa yrkanden föreslås avslås, oftast med motiveringen att frågan för närvarande bereds på något sätt under regeringens översyn och att riksdagen därför inte ska lägga sig i denna process. Eller som det heter på politikerspråk: Riksdagen bör därför inte ta något initiativ med anledning av motionens yrkande om att riksdagen ska agera i frågan. Ibland kan detta vara rätt beslut, särskilt om en seriös beredningsprocess pågår inom Regeringskansliet.

Herr talman! Jag har gått upp i denna debatt för att förklara att så inte är fallet med min motion 2017/18:1257, som handlar om att medicinska åldersbedömningar sedan förra våren sker i massiv skala i vårt land med en teknik som vilar på felaktig vetenskaplig grund och därför måste utredas av en oberoende granskare. Trots att detta är ett ovedersägligt faktum för oss som har medicinsk vetenskaplig skolning avslogs motionen av utskottet med motiveringen att en sådan intern granskning sker och att riksdagen följaktligen inte ska lägga sig i denna process.

Herr talman! Inget kan vara mer missvisande än denna avslagsmotivering. Jag vill därför använda mitt anförande till att försöka förklara för kammaren hur fel de inblandade myndigheterna Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen agerar i denna viktiga fråga för framför allt ensamkommande asylsökande barn. Myndigheternas vetenskapliga inkompetens och regeringens försummelse att notera denna riskerar att beröva dem den rätt till en rättssäker prövning av den asylrätt som barn har. Att felaktigt utpekas som vuxna individer medför ett mycket mer begränsat rättsskydd än vad de är berättigade till enligt inte minst barnkonventionen, som nu dessutom ska bli svensk lag.

Detta är kort sagt en rättsskandal av gigantiska proportioner med internationella konsekvenser för Sverige. Riksdagen måste, i avsaknad av insikt på såväl ansvarig myndighets- som regeringsnivå, reagera på detta. Det är vad min motion har försökt beskriva för riksdagen, men genom sin njugga behandling av motionen förlitar man sig tyvärr mer på den rådande inkompetens som hanterar problemet på myndighetsnivå, där valet av en icke-validerad teknisk/radiologisk metod för medicinsk åldersbedömning av tiotusentals individer i praktiken ofta utgör det huvudsakliga juridiskt avgörande beslutsunderlaget om den ensamkommande är ett barn med dess rättigheter eller inte.

Jag vill först poängtera att jag är en varm tillskyndare av medicinska åldersbedömningar. Det är nödvändigt att vi använder de adekvata teknikerna för detta när vi har en strid flyktingström och en hel del inte kan styrka sin ålder på annat, trovärdigt sätt.

Socialstyrelsen och framför allt Rättsmedicinalverket har hanterat frågan med en i dag pågående fullskalig genomgång av alla som uppger sig vara barn och som söker asyl. Myndigheterna har dock med envishet och prestige, mot bättre vetenskapligt vetande, tjurskalligt valt att tillämpa en totalt rättsosäker medicinsk metodik inför ett juridiskt beslut om deras rättstatus som barn. Detta är ett av de värsta övergreppen som regeringen genom sin passivitet tillåter den internationella scenen för mänskliga rättigheter, och inte minst barnkonventionen som nu ska bli svensk lag, att beskåda.

I detta läge är det klart att riksdagen måste agera och besluta i enlighet med min motion som handlar om att frågan om val av bästa möjliga, mest validerade medicinska teknik för att kunna bedöma sannolikheten för en asylsökande persons ålder omgående måste utredas av en oberoende granskare med tillräcklig vetenskaplig kompetens för detta. Det ska inte ske genom en intern granskning av en påvisad helt undermålig kompetens för detta viktiga uppdrag.

En anledning till att denna medicinska skandal inte fått rättmätig offentlig uppmärksamhet är att den i mångt och mycket är väldigt teknisk till sin natur. Jag har den stora fördelen att förutom riksdagsledamot också vara professor och överläkare. Mot denna bakgrund har jag haft en alldeles speciell, god möjlighet att kunna granska och bedöma det vetenskapliga underlag som de ansvariga myndigheterna och deras kritiker tvistar om.

Herr talman! Jag tänker inte ägna min kammartid åt att gå igenom och i detalj analysera det vetenskapliga och tekniska underlaget för den problematiska metodik som nu används en masse för att bedöma de asylsökande som säger att de är under 18 år och därmed är att betrakta som barn.

Mina riksdagskollegor får lita till min professionella förmåga att göra en sådan vetenskaplig faktagranskning, och jag finns naturligtvis alltid tillgänglig för denna diskussion med vem som helst av er som vill ta del av detta utanför denna kammardebatt. Det enda jag önskar i dag är att ni ställer upp och bifaller min motion 2017/18:1257 om att utreda om vi Sverige i dag gör medicinska åldersbedömningar baserat på ett trovärdigt eller felaktigt vetenskapligt underlag.

Hur farligt kan detta vara i jämförelse med att en sådan oberoende utredning troligen kommer fram till att vi har en rättsosäker process baserad på vetenskaplig inkonsekvens, något som i sin tur orsakas av alltför låg vetenskaplig kompetens hos de ansvariga på de berörda myndigheterna och då främst inom Rättsmedicinalverket, dess ledning och dess så kallade expertgrupp?

Min övertygade uppfattning efter den grannlaga genomgången av fakta i målet är att kritikernas invändningar och myndigheternas påstående om vetenskaplighet inte befinner sig på samma planet.

Detta lyfter frågan till en högre demokratisk dimension. Är det så att myndigheterna i detta fall inte har den nödvändiga medicinska kompetens man kan kräva av centrala rådgivare till regering och riksdag? Vad är i så fall strukturen bakom detta? Vilka blir konsekvenserna?

Herr talman! På mitt kontor har jag en kopia på en skrivelse från februari månad i år till justitieminister Morgan Johansson. Den är från landets absolut mest kompetenta medicinska experter på det rättsmedicinska området, anställda inom Rättsmedicinalverket. Skrivelsen är undertecknad av Sveriges samtliga tre rättsmedicinska professorer i Stockholm, Umeå och Uppsala.

Denna skrivelse på fyra kondenserade sidor är en svavelosande inlaga om hur myndigheten Rättsmedicinalverket totalt förfallit i sitt uppdrag att leda även den rättsmedicinska forskningen så att man kan få rätt underlag för svåra beslut, till exempel tekniker för en rättssäker åldersbedömning, innan tekniken över huvud taget kan implementeras för storskalig användning i praktiken. Skrivelsen är en offentlig handling, och jag rekommenderar mina riksdagskollegor att rekvirera den från Regeringskansliet.

Jag vill avsluta denna debatt med att referera till några av de skrivningar som finns där: "Frånvaron av vetenskapligt högkvalificerade medarbetare i verksledningen är alltså den viktigaste förklaringen till att forskning inom rättsmedicin inte kan bedrivas optimalt. Detta har inneburit att kvaliteten på den operativa verksamheten inte har höjts nämnvärt på åtskilliga år. De forskningsrön och det utvecklingsarbete som lett fram till nya metoder har inte lett till att de fått utnyttjas i praktiken. Den direkta orsaken till detta missförhållande är att vare sig GD, underställda chefer eller ansvariga för dokumentstyrningssystemet har kompetens att bedöma vad som är viktigt inom rättsmedicinsk diagnostik. I årsredovisningarna förmedlas varje år en missledande, förskönad bild av pågående forsknings- och utvecklingsarbete, även om avsnittet gradvis blivit allt kortare genom åren."

Vidare framgår följande: "Under RMVs förste GD Kurt Roos var samtliga enhetshefer/motsvarande vid landets sex rättsmedicinska enheter såväl överläkare som professor. De senaste 18 åren har däremot under tre generaldirektörer, samtliga utan utbildning i eller erfarenhet av medicinsk verksamhet och forskning, utvecklingen varit mycket otillfredsställande, med systematisk segregering av forskning från den löpande rutinverksamheten. Det mest aktuella exemplet är RMVs hantering av det nya uppdraget medicinska åldersbedömningar. Här har GD Monica Rodrigo, sannolikt till följd av bristande insikter i forskning, utsett tre rättsläkare - med svag respektive utan vetenskaplig erfarenhet - till RMVs 'experter'. Detta har som bekant bland annat lett till att man valt en icke validerad metod för medicinsk åldersbedömning av tiotusentals individer. En verksledning med vetenskaplig kompetens och kritiskt förhållningssätt hade kunnat genomföra åldersbedömningar i samma skala som nu, men med beprövade metoder som har känd och dokumenterad grad av säkerhet. GD Monica Rodrigo såg tvärtemot till att lägga ned RMVs Vetenskapliga råd kort tid innan Regeringen lämnade uppdraget om medicinska åldersbedömningar - utan att ersätta rådet med något annat."

Mot denna bakgrund kan man undra om Rättsmedicinalverket har blivit ett rättsverk i stället för ett medicinalverk. Det är något som är centralt om trovärdigheten för den medicinska kompetensen i rättsutövning ska bibehållas och bekräftas.

Herr talman! Jag yrkar bifall till min motion 2017/18:1257, Medicinska åldersbedömningar på felaktig grund, som behandlar frågan om en oberoende utredning av rådande sakförhållanden och tillkännager detta för regeringen.