Därför är självhjälpslitteratur bättre än romaner

Det finns en utbredd missuppfattning att självhjälpsböcker sänder ut falska löften om enkla lösningar. "Tänk på ett visst sätt och därefter går alla dina drömmar i uppfyllelse". Att de står för en överdriven hyllning av jaget, där tankens kraft är allenarådande påverkansfaktor och negativt tänkande därmed blir orsaken till människans lidande. Tyvärr finns det sådana böcker i vår genre. Den sortens litteratur, en sorts andlig, närmast religiös new age, förtjänar ofta den kritik som Barbara Ehrenreich lägger fram i boken "Gilla läget". 

Visst finns det böcker där bristen på förståelse för den låga reliabiliteten i anekdotiska bevis är uppenbar. Där det lovas runt och hålls tunt. Och nog behöver fler självhjälpsförfattare bli bättre på källhänvisning och framför allt undvika logiska felslut, men må så vara.

Dessa dikeskörningar tillhör undantag snarare än regel, även om vissa av dem dessvärre har fått stort genomslag. De flesta böcker målar med bredare penslar och betonar snarare det som Fil Dr Lars-Eric Uneståhl kallar PÖTT - Praktisering, Övning, Tillämpning, Träning, vilket ger en rättvisare bild av såväl kompetensutveckling, måluppfyllelse som förändringsmetoder. Det innefattar en resa som visserligen börjar med en själv, men som inte slutar där.

Vilket är då självhjälpsböckernas existensberättigande? När behövs de? 

Du kanske är på en plats du inte vill vara och med förutsättningar du önskar vore annorlunda. Du söker uppslag, idéer, något att hålla fast vid. Vem har inte varit där? Det ingår i livet. Att då få konkreta uppslag och idéer som ger upphov till att man lyfter på fler stenar, vänder på begreppen och hittar kraft till att orka vidare, genererar en hälsosam motvikt till ett allt mer pessimistiskt synsätt. Glöden till att komma fram till nya, konstruktiva beslut kan finnas i den boken, utkristalliserat i en enda välformulerad mening. Det kan få samma effekt som en briljant textrad från en favoritartist. Varför då avfärda en sådan viktig källa till inspiration?

Personlig utveckling som förhållningssätt inger hopp. Den manar till att det är bättre att göra någonting än ingenting. Att inte bara finna sig i den lott man tilldelats utan också spela de kort man har fått på hand. Den aspekten av livet delas av många i det här landet. Därför bör självhjälpslitteraturen också få den respekt den förtjänar. Låt oss därför bli bättre på att skilja agnarna från vetet.

I ett alltmer polariserat samhälle förenar självhjälpslitteraturen människor, eftersom den finns där för vem som helst som vill något, oavsett utgångsläge och mål. Den motverkar vi och dom och är påfallande ofta en hyllning till alla som är annorlunda. Framför allt bistår den läsaren att hantera sin verklighet. Romaner handlar ofta om en resa bort från densamma. Inget fel i det, men vi kan inte bara ägna oss åt tankeflykt, och därför bör självhjälpsböcker stå högre i kurs.

Olof Röhlander, författare och inspiratör