Osbys kommunalråd lämnar över efter rekordlång tid

Anders Pettersson, kommunstyrelsens ordförande och Erland Nilsson oppositionsråd, tackas nu av den 16 december i Osby kommun efter många förtjänstfulla år. Nu är det dags för ny styrning av kommunen och det äldre gardet lämnar över taktpinnarna till den yngre generationen. På samma sätt som det var en gång när Anders Pettersson tog över rekordung 1977. Han var bara 29 år när han blev Sveriges yngsta kommunalråd.

Anders lämnar över rodret efter 38 år!

Rekordung tog Anders Pettersson över rodret 1977, efter flera stormiga år sedan kommunsammanslagningen 1974. Att sitta lugnt i båten och söka samförstånd har varit hans ledstjärna genom alla sina 38 år i Osbypolitiken. Ödmjukhet och diplomati är honnörsord för honom. Ord, som haft stor signifikans under eran i Osby, som nu tar sin ände.

Den 16 december avtackas Sveriges i särklass mest långvariga kommunalråd. Nu har den 38-åriga eran i politiken i Osby kommit till sin ende för Anders del.

– Samförstånd har blivit min vilja och ledstjärna i mitt arbete, som kommunalråd. Jag har försökt att alltid vara ödmjuk och sökt tona ner motsättningar, både på det personliga och på det politiska planet, minns Anders.

Som trettioåring blev Anders Pettersson vald till då Sveriges yngste kommunstyrelseordförande.

– Jag har alltid varit gift med jobbet. Ibland arbetar jag upp till 18 timmar om dagen. Det är min personlighet. Jag är generös med min tid, menar Anders.

Efter kommunsammanslagningen var det oreda i politiken
När kommunsammanslagningen genomfördes mellan Osby, Örkened, Loshult och Visseltofta, 1974 hade Centerpartiet en väldigt stark ställning i Sverige med Torbjörn Fälldin, i spetsen som partiledare.
Örkeneds kommun ville inte tillhöra Osby kommun. Många stridiga viljor delade partierna mellan orterna. I Lönsboda ville man hellre tillhöra Olofström. Olofstöm var den väsentligt viktigare pendlingsorten för lönsbodaborna, tack vare Volvo. Motsättningarna var stora.
Det första kommunalrådet efter sammanslagningen, var Karl Persson. Han var den ende heltidsanställde politikern.
Ganska snart efter tillträdet blev han dock sjuk. Gösta Darlin, delägare till Osby-pannan, var aktiv i politiken. Gösta var vice ordförande i kommunstyrelsen och ordförande i kommunfullmäktige. Han hoppade in och vikarierade då som kommunalråd. Dock var det tuff stämning med stora motsättningar, speciellt från Socialdemokraternas sida.
1976 sattes det press på Centerpartiet att de måste ha ett ordinarie kommunalråd. Thom Jeppsson hade varit ordförande i kommunalnämnden i Örkened. Han blev tillfrågad och tackade nej.
Anders Pettersson studerade i Lund och var ordförande för Centerns Kommunorganisation. Han var politisk sekreterare för Centern i Lund och var bara 29 år när han fick frågan.

– Jag tackade ja. Går det inte, så går det inte, tänkte jag, berättar Anders. Han var beredd att pröva sina vingar trots oredan på Osbys hemmaplan.

Målmedveten politisk karriär och stort intresse för samhällsfrågor
I Lund hade Anders ägnat sin tid åt studier i statsvetenskap, kulturgeografi, företagsekonomi, nationalekonomi, juridik och informationsteknik. Studiernas inriktning var mot samhällsplanering och kommunikation.

– Om jag valt en civil karriär så hade det nog lutat åt att jag skulle bli samhällsplanerare, menar Anders.

Samhällsplanerare har han naturligtvis varit i allra högsta grad i sin roll som kommunalråd.

Anders far var rektor på nuvarande Naturbruksgymnasiet, då den var lantbruksskola. Anders har varit trogen hemorten hela sitt liv förutom sina år i Lund. Av hans trettioåtta år i politiken har han varit ordförande i kommunstyrelsen under trettio år, medan Erland Nilsson(S) hållit i klubban under resterande åtta år. Mycket har utvecklats positivt under dessa år. Anders minns både kriser, strider och hur det har vänt och fått en positiv vändning i flera fall.

Tufft klimat att hantera
– Det var ett politiskt otrevligt klimat med mycket personangrepp, främst på Gösta Darlin. Flera personer hade en oförsonlig attityd. Här fanns även höga chefstjänstemän med starka viljor, vissa var fientligt inställda till varandra och stämningen var väldigt infekterad. Efter sammanslagningen ville Lönsboda ha lika mycket, som Osby skulle ha i det mesta. Trots att det bodde hela 8 000 personer i Osby och bara 2 000 i Lönsboda, berättar Anders.
Med alla konflikter och motsättningar i backspegeln insåg Anders Pettersson att han behövde ha samförstånd.

Diplomati och samförstånd – Anders ledarstil
Det råder inget tvivel om att Anders ägnat sig åt Osby kommun till mer än hundra procent.

– Jag har agerat målmedvetet i riktningen mot att få bort dålig stämning och motsättningar. Naturligtvis hör det till bilden att Centern alltid varit del av en konstellation och alltid varit beroende av andra partier – vissa lokala, som Kommunal Samling och Göingepartiet .

– Jag har fått lirka och vara diplomatisk i mitt agerande, inte fått vara partisk för att hitta det som är bäst för kommunen. Det ska vara det som bäst för alla i kommunen. Allra roligast var det på sjuttiotalet när Osby kommun var expansivt och mycket folk flyttade hit, fortsätter Anders.

Gymnasiestriden ett starkt minne genom åren
Första stora krisen kom kring 1980. Då försvann 600 arbetstillfällen när ATO lade ner och Osby-pannan sålde till AGA och AEG, som sedan sålde vidare till danska Völund. Även byggföretaget P Johnsson gick i konkurs. Osby stod inför omstrukturering. Det var kris vad gäller sysselsättning. Men krisen blev aldrig långvarig. Nya företag etablerade sig i Osby och naturligtvis har Ikea och arbetsmarknaden i Älmhult betytt mycket för bygden.

– Älmhult och Osby har varit, som två kommunicerande kärl. Statistiskt sett har kommunerna en gemensam arbetsmarknad. En lång gymnasiestrid höll på i tjugo år, mellan 1970 och 1990. Eleverna i Osby tvingades att gå på Haganässkolan i Älmhult. Det blev en väldig reaktion i Osby. Ekbackeskolans realskola lades ner och efter det drev Osby ett internat- och korrespondensgymnasium.

Striden tog sin ände när riksdagen 1990 beslutade att varje kommun skulle ha rätt att ha eget gymnasium. Då kunde Ekbackeskolan bli ordinärt gymnasium. Det blev väldigt lyckat och idag är det tvärtom många elever som pendlar in till Osby istället för från.

Naturligtvis har det runnit mycket vatten under broarna alla dessa år.

– Något jag är extra nöjd med är det goda företagsklimatet vi har här i Osby, ler Anders.

Efter att ha lagt många timmar på sitt uppdrag väntar nu nya tider och förmodligen andra uppdrag. En sak är säker. Anders kommer att ha mer fritid. Något han inte haft på många år.

Erland Nilsson – från lärling till kommunalråd - 29 år i politiken!

Vissa verkar vara födda med guldsked i mun, andra måste kämpa. Erlands framgångar har kommit efter långt och träget arbete, även om en del lyckliga omständigheter spelat honom i fatet. Det fackliga arbetet har varit plattformen, som öppnade dörren till politiken. Lärlingstjänsten blev språngbrädan. Den gav honom chansen att utvecklas inom yrket och fackförbundet.

– 29 år, ja det är ju halva livet, menar Erland.
Så länge har Erland Nilsson vigt sitt liv åt politiska uppdrag i Osby kommun.

– Prästen och läraren tyckte att jag skulle gå realskolan, men jag ville bara tjäna pengar. Jag var trött på att vi aldrig hade råd med något, inga nöjen. På Eriksons tryckeri kunde jag få ett riktigt lärlingstjänst och inget springschasjobb. På tryckeriet sade de ”Vi kan väl ta den där luen.”Och jag slutade skolan på lördagen och började jobba på måndagen, berättar Erland. Det var SJ:s tåg som gällde, men det var sju kilometer till Killebergs station, cykel dit var det enda som stod till buds, vilket var jobbigt med den tidens vintrar.

Skoltrött yngling blev lärling
Erland tillhör inte de som medvetet engagerade sig politiskt tidigt. Istället förde livet honom mot toppen, till synes av en slump, via många strävsamma år inom fackförbundet. Det, som verkar vara en slump, blir snart en tydlig strävan, för Erland har huvudet på skaft och blir tidigt medveten om att han kan påverka saker och ting om han upplever att de är orättvisa.
Erland var skoltrött efter sju års grundskola och ville bara jobba. Trots övertalning vägrar han att gå i realskolan. Istället lyckas han, som fjortonåring, bli anställd på AB V Eriksons tryckeri för att vara typograflärling. 14 september 1959 stod Erland på stationen i Killeberg för att ta sig till jobbet i Osby.

Typograferna hade ett starkt fackförbund. Av hävd ansågs typograferna vara lärda, eftersom de var duktiga läsare och kunde skriva. Svenska Typografförbundet var Sveriges första fackförbund och bildades redan 1886.

Dålig arbetsmiljö orsaken till starkt grafiskt fackförbund
Tjänsten kallades blysättarlärling, man blev typograf eller konstförvant, ett fint yrke ända sedan Gutenbergs tid. Att fackförbundet var starkt berodde till viss del på att det krävdes att arbetsmiljön förbättrades, eftersom så många dog en för tidig död till följd av blyförgiftning. Många dog redan vid fyrtio. Och då behövdes pengarna från fackföreningen till begravningskassan och till den kvarvarande familjen med små barn som skulle försörjas.

– Man fick ha papper mellan fingrarna och mackan när man åt, om man inte noggrant tvättade händerna, samt stor ventilation i lokalerna, beskriver Erland.

Ordförande och kassör redan som nittonåring
På tryckeriet fick Erland en läromästare vid namn Tufvesson, en otroligt bokligt och politiskt intresserad herre på vänsterkanten. För Erland blev han en stor förebild och när Tufvesson dog talade Erland på hans begravning direkt ur hjärtat. Erland blev tidigt kassör för Osby Typografiska förening, bara 20 år gammal, som även organiserade kollegorna i Älmhult. Av 40 medlemmar, kom i stort sett alla på mötena. Då skickades Erland på kurs på Brunnsviks folkhögskola i Ludvika. Här träffade han människor från resten av Sverige bland annat f d utrikesministern Sten Andersson och Gertrud Sigurdsson f d socialminister. Sten Andersson uppmanade sina partikamrater att lägga sig i politiken på hemmaplan och det lyssnade Erland gärna till.

– Jag hade precis gjort lumpen och blev snart både ordförande och kassör i Osby-Älmhults Grafiska fackförening med cirka 200 medlemmar. Det blev så att jag var väldigt mycket uppe i Stockholm. På den tiden blev man tvångsansluten till Socialdemokraterna när man var med i facket. Grafiska fackförbundet hade bland marknadens bästa LO-avtal. OB-ersättningen var riktigt bra. Det var diskussioner och förhandlingar kring vareviga punkt. Det var en enorm skola, fortsätter Erland.

På sjuttiotalet åkte Erland på utbildningar för att lära sig arbetsmiljölagen och företagsekonomi varje kurs var flera veckor lång.

– Det var enormt utvecklande, menar Erland.

Tog igen förlorad skolgång på KomVux
Erland fick blodad tand av att få studera. Han bestämde sig för att ta igen det han missat i unga år och läste fyra kvällar i veckan på Haganässkolan i Älmhult. På det viset fick han snart gymnasiebetyg i de viktigaste ämnena.

I Osby var det många som engagerade sig politiskt på sjuttiotalet. Bland annat dök Ingemar Berndtsson upp och många andra fyrtiotalister upp, samtidigt som Erland. Kommunsammanslagningen mellan Osby och Örkened gjordes 1974. 1979 kom Erland med i kommunfullmäktige. Då var det många, som var i pensionsålder, som fick maka på sig för att det unga gardet skulle in.

– Fint utbildat folk blev lite uppblandade och det berikade vartannat. LO-distrikten i Skåne hade 250 000 medlemmar. Jag kom med i verkställande utskottet på LO-distriktet och var ordförande i LO-sektionen i många år. Det ena berikade det andra. När Johnny Ahlqvist från Lönsboda blev riksdagsman så öppnade sig möjligheterna för mig. Han hade klättrat i hierarkin och eftersom han arbetade för Byggnads hade han svårt att komma ifrån jobbet dagtid. Då inrättades en femtioprocentig tjänst, som oppositionsråd. Det skulle man kunna säga var Anders Petterssons förtjänst, fortsätter Erland.

1986 blev Erland kommunalråd
– Valet 1986 kandiderade Johnny till riksdagen och lämnade då det lokala engagemanget. Jag fick göra grovjobbet här hemma, medan Johnny, som hade lätt för att armbåga sig fram, fick bli ordförande i arbetsmarknadsutskottet och senare arbetsmarknadsdirektör. Detta var när Göran Persson var statsminister. Jag efterträdde Johnny 1985 och fick en mjuk övergång tack vare en förstående arbetsgivare.

1985 hände det mycket inom det grafiska området. Ny teknik och elektronik ersatte äldre sätterimaskiner. Istället för att lära sig allt det nya inom yrket kunde Erland ägna sig åt det fackliga arbetet på halvtid och åt att vara oppositionsråd på halvtid. 1994 vann Socialdemokraterna valet och Erland blev kommunstyrelsens ordförande och Anders Pettersson fick ta över posten som oppositionsråd.

Sedan har stafettpinnen vandrat dem emellan. 1999 blev Anders åter kommunstyrelsens ordförande. 2003 var det Erlands tur igen. 2007 åter Anders.
De sista fyra åren har även oppositionsrådet arvoderats till nästan heltid, 90 procents ersättning, vilket gör det betydligt lättare att ägna sig åt politiken på heltid.

Samförstånd viktigt efter sammanslagningen av Osby och Örkened
Vid kommunsammanslagningen 1974 var Centerpartiet stora och Lönsbodas representant blev sjuk. Gösta Darlin var då vice ordförande, och Centerpartiet såg till Anders Pettersson plockades hem från Lunds Universitet för att bli Sveriges yngsta kommunalråd. På den tiden var det oerhört sällsynt med så unga kommunalråd. I Osby har det varit väldigt svaga majoriteter, därför har det varit extra viktigt med samförstånd och förhandlingar med oppositionen.

Nu lämnar Anders Pettersson över ordförandeklubban till Erlands partikollega Marika Bjerstedt Hansen, som är på ingång som kommunalråd och Erland lämnar över oppositionsrådsposten till Niklas Larsson. Även han en rekordung representant.

Ta tag i alla dåliga samveten
Erland kommer inte att sluta att vara samhällsengagerad och fortsätter att ha några små uppdrag även framöver. Bland annat räknar han med att göra nytta i valnämnden. Annars har han tänkt att ta hand om sina ”misshandlade” fastigheter.

– Jag har inte svårt att fylla min tid. Nu ska jag ägna mig åt den skog jag misskött. Det kommer att bli otroligt mycket fysiskt arbete. Jag har länge mått dåligt när jag sett hur mycket som behövs gallras. Sen blir det en del föreningsliv, men det ska också bli en del trevnad och nöje!

Det gläder mig mycket när jag ser att jag lyckats att få andra att utvecklas genom att jag tjatade på medlemmarna, inte minst tjejerna, att ta något fackligt uppdrag och därmed få gå på utbildning som inspirerade dem till vidareutveckling.

Jo det kan nog bli tufft för Marika Bjerstedt Hansen (S) som tar över. Hon har också att förhålla sig till att styra i minoritet. Socialdemokraterna har 16 mandat, Vänsterpartiet 2, Centerpartiet 5, Sverigedemokraterna 9, Moderaterna 5, Folkpartiet 1, Miljöpartiet 1 och Kristdemokraterna 2.

– Mitt råd till Marika är att satsa på samförstånd över blockgränserna, för att göra det bästa för Osby kommun och dess invånare, med vår politiska inriktning.