Kostympolicy ut, personlighet in

Jag har alltid fascinerats av utseenderelaterade riktlinjer på företag. Det här med kostympolicy till exempel. Om jag har förstått det rätt så är det många företag som väljer att förorda kostym, eller åtminstone kavaj, för att det är enkla riktlinjer att hålla sig till. Man slipper att oroa sej för att någon kommer till jobbet i något alltför opassande, och dessutom signalerar kostymen förtroende och pondus. Men frågan är vad det gör med våra personliga varumärken om alla ser likadana ut? Borde inte kostympolicyn leda till att när kunden lämnar sitt affärsmöte minns hen tre herrar i kostym, istället för Kalle, Mikael och Martin? Vad är det som är förtroendeingivande med det? Vilket avtryck lämnar det?

För de av oss som har läst psykologi har vi lärt oss att ”spegla” den person som vi vill ska känna förtroende för oss. Men oavsett om man har läst psykologi eller inte, skulle nog de allra flesta välja kostym inför en anställningsintervju på ett företag med den policyn. Det signalerar att ”jag passar in i deras grupp”. Men ponera då att kostym är så långt ifrån min privata klädstil man kan komma. Trots att arbetsgivaren kanske inte själv kan sätta fingret på vad det är som är obekvämt med mig, så kanske jag har sått ett frö av förvirring. Och ponera sedan att jag träffar min potentiella arbetsgivare i ett annat sammanhang och därmed totalt bryter ”spegelillusionen”.Vad skulle det innebära för mig i den kommande rekryteringsprocessen?

Sedan några år tillbaka är det väldigt populärt med tatueringar och ovanliga hårfärger som lila, grönt eller rosa, attribut som har varit och fortfarande är tveksamt att visa upp i jobbsammanhang. Men vad ska företagen göra – negligera stora delar av vår tids arbetskraft? Företagen pratar om mångfald, se till att det inte bara är tomt prat. Jag tror att många i min generation kommer att kräva att få klä oss på ett sätt som framhäver vår personlighet och vi kommer att dissa företag med trista kostympolicys.

Andrea kommer att gästblogga här hos oss på PBA under hösten. Andrea pluggar till hälsopedagog på GIH, men det är inte därför hon bloggar hos oss. Nä, det är snarare det faktum att hon är är 90-talist och det är med dom glasögonen hon ska betrakta fenomenet "personligt varumärke. Kul, tycker vi - välkommen!