"Går det att vara en äkta människa?"

Lauri Nevonen är vd för Praktikertjänsts dotterbolag Praktikertjänst Psykiatri AB och arbetar även med upphandlingar och FoU (forskning och utveckling) inom Praktikertjänst AB. Lauri är docent i medicinsk psykologi vid Örebro universitet samt legitimerad psykoterapeut. 

Autentisk, äkta och genuin

I mina senaste blogginlägg har jag skrivit om konflikt och hämnd. Nu har jag fattat pennan om något lite mindre dystopiskt. Jag skriver om något som kanske gör konflikter sundare och behovet att förlåta eller hämnas mindre, nämligen att vara genuin.

Men går det att ens vara äkta, genuin och sann? Mot sig själv och andra? Att vara den man är utan förställningar, fasader och masker? Att leva ett liv som man själva valt utifrån sina egna synsätt och värderingar utan att låta sig övertalas och styras av andra att uppföra sig på visst sätt? Kort och gott, leva ett liv i äkthet? Jag är övertygad om att det kan tyckas eftersträvansvärt, men är det möjligt?

Med ett autentiskt möte menar jag ett genuint, uppriktigt och äkta möte mellan personer. En autentisk kontakt kan byggas över tid eller så upplever man den direkt, som att” vi är själsfränder”. Jag tror alla har en upplevelse av att ha haft sådana möten. Men vad var den bärande upplevelsen och känslan?

När man upplever en sådan autentisk kontakt händer saker på många plan. Bland det första är att jag känner att personen förstår mig, vi pratar samma språk, jag känner tillit och trygghet, det känns som att jag kan lita på den andra personen, att det finns ett förtroende, någon form av sympati. En upplevelse av att det jag säger och visar upp inte missbrukas eller används mot mig, eller sprids på ett ofördelaktigt sätt. Då kan jag också bjuda på min sårbarhet det vill säga visa upp mina svaga sidor och tillkortakommanden. En absolut förutsättning är att det i upplevelsen finns ett ömsesidigt behov och att relationen är jämlik och balanserad.

För att kunna känna trygghet, tillit och våga lämna ut sig själv till någon annan krävs också mod. Enligt en populär teori i psykologin (den så kallade anknytningsteorin) så utvecklar man olika mönster i relation till människor som utvecklats under barndomen. Som tur är har de flesta en trygg anknytning och får färre känslomässiga problem i vuxen ålder medan personer med en så kallad desorganiserad anknytning har en ökad risk att drabbas av psykisk sjukdom och psykosociala problem.

Det lilla barnet har både behov av att knyta an, få känna trygghet och känna sig skyddad och möjlighet att självständigt utforska världen, som utgör en viss risk. Det goda föräldraskapet ställer krav på föräldern att uppmärksamma och tolka barnets signaler utifrån situationen och behovet. Barnets trygghet utvecklas i samspel med föräldern och enligt forskaren Ainsworth behöver en föräldrar fyra omvårdnadskvaliteter; lyhördhet, tillåtelse, samarbete och psykologisk tillgänglighet.

Ett tryggt barn får bättre kontakt med jämnåriga, lättare att klara av och hantera och skapa djupare relationer till andra vuxna senare i livet. Sannolikt är detta basen för hur man kan skapa nära, äkta, autentiska relationer, att våga ha tillit till sin nästa eftersom det är en erfarenhet man bär med sig sedan barndomen. Att lita på sig själv och andra och känna sig kompetent i relationer. Att söka trygghet när behov finns, att kunna prata om känslor och inte ständigt söka bekräftelse på att du duger. Att kunna binda sig utan att vara rädd att bli lämnad. Dessa förvärvade egenskaper och färdigheter borgar för en trygg personlighet och skapar goda förutsättningar för att vara autentisk mot sig själv och att kunna gå in i äkta genuina möten med vänner och partners.

Nästa gång du upplever ett autentiskt möte, ta vara på och vårda relationen, bjud på dina svagheter och styrkor och ta inte dig själv på så fullt allvar. Skulle du ha svårt med nära relationer, glöm inte att det aldrig är försent att få en lycklig barndom som Ben Furman skriver!