En reflektion från Johannes Olsson, Projektmedlem i Projekt Adopterad

Jag minns fortfarande doften som jag kände, den morgonen jag steg av planet i Entebbe.                Det luktar lite som om någon har bränt något. Jag försöker vänja mig vid doften och till och från glömmer jag bort den. Eftersom jag är uppvuxen i nordvästra Skåne, intill havet, saknar jag de kyliga friska västanvindarna. Låter det nationalistiskt?

Nej, snarare är det en reflektion över vad jag är van vid. För hade jag växt upp i Guatemala, där jag är född, hade jag aldrig reflekterat över doften i landet. Mitt liv hade varit en kamp för att överleva vardagen. Jag minns särskilt en händelse som inträffade här i Kampala på en av gatorna, på väg mot vårt guesthouse vid Kampala University. Vår kurshandledare gick framför oss och ett litet barn på fyra år, kom plötsligt springandes efter honom, med en utsträckt hand. Hans kläder var trasiga och han hade inga skor på fötterna. Barnet blev bortsjasad av en annan förbipasserande och jag minns än pojkens förtvivlade ögonen som desperat bad om hjälp. Det kunde ha varit jag som hade sprungit där med vädjande hand. Om barnet hade haft möjlighet till att bli adopterad, hade hans liv kanske sett mycket annorlunda ut. Att bli adopterad innebär en möjlighet. En möjlighet som mina föräldrar i Sverige kunde ge mig.

Vår film handlar om att lyfta den positiva aspekten om adoption för barn i åldrarna mellan 6 – 12 år. Att våga belysa ämnet utifrån barnets perspektiv är viktigt. Framförallt för att de en dag ska har större kunskap om adoption, än vår omgivning hade när vi var små. 
Att ständigt mötas utav frågor som; ”Är du köpt” och ”Är du arg på dina riktiga föräldrar” gör en både ledsen och upprörd. Det ska inget barn behöva uppleva. Framförallt inte, när det finns så enkla medel som en liten utbildningsfilm om adoption.

Jag kan aldrig rädda barnet som sprang efter vår kurshandledare. Men jag hoppas vår utbildningsfilm skapar en ökad förståelse och kunskap bland unga i Sverige, om vad adoption egentligen innebär. Kanske de en dag själva också väljer adoption före alla andra alternativ.