Hjärna, hjärta och hand

Länsavdelningen i Kalmar hösten 2015

Psoriasistidningen utkommer 6 gånger per år i en upplaga över 16000 och når i huvudsak förbundets medlemmar men även annan medicinsk press, folkvalda, skolor och bibliotek samt organisationer, läkemedelsföretag och handikappförbund. En av de centrala delarna i tidningens vision och mission är att lyfta sjukdomen psoriasis och de människor lever med, eller arbetar med, psoriasis vilket uppnås genom reportageresor runt om i landet. 

Lokala journalister, politiker och läkare i all ära men det är då de förtroendevalda får komma till tals som folkrörelsetanken börjar leva. När många som vill förändra samhället till det bättre samlas och talar med en gemensam röst kommer legitimiteten och känslan av att vilja ansluta sig. Självklart ska det ideella varvas med det professionella - och det är ju just det som också görs i många patientorganisationer som Psoriasisförbundet. 

Snart stundar ett nytt år och under 2016 är planen att Gävleborg, Stockholm, Örebro, Jämtland och Östergötland besöks. Mellan 2012 och 2015 har Psoriasistidningen besökt; Malmö, Landskrona, Kalmar, Ljungby, Växjö, Jönköping, Gränna, Visingsö, Göteborg, Visby, Hemse, Nynäshamn, Södertälje, Stockholm, Eskilstuna, Västerås, Karlstad, Norrtälje, Uppsala, Borlänge, Skellefteå och Luleå. Den sista och nordligaste orten var en mycket angenäm vistelse då länsavdelningen i Norrbotten besöktes i början av november, något som också återges i nästa nummer av tidningen vilken utkommer den 22 december.

Och vad säger medlemmarna då? Ja, att hela landet måste leva. Att sjukvården borde vara jämlik mellan kön, ålder, etnicitet och ort. Att psoriasis måste tas på allvar och ses som den allvarliga kroniska sjukdom det faktiskt är. Säger journalisterna, politikerna och läkarna emot? Nästan aldrig. Därför måste vi alla bli bättre på att ena våra röster och rikta dem rätt. Systemet med 21 olika landsting och regioner blir allt mer ifrågasatt liksom olika vårdvalsmodeller. 

Egentligen spelar huvudmän, ersättningsmodeller eller behandlingsform inte särskilt stor roll för de flesta tidningen möter, ej heller en partipolitiskt och religiöst obunden patientorganisation. Men att något är fel är klart. Och att bästa möjliga vård utifrån sjukdomars svårighetsgrad inte ges till alla medborgare i vårt land står också klart.

Tidningen fortsätter att resa, granska och möta med övertygelsen att om man vill skapa en levande demokrati som på allvar räknar en röst per människa så måste vård och utbildning vara samhällsbärande institutioner som ständigt förändras och diskuteras - med medborgarna i mitten av samtalet. Människor av kött och blod som organiserar sig med hjärna, hjärta och hand.