Psoriasis känner inga gränser

Att komma till Färöarnas huvudstad Torshamn är en smått fantastisk upplevelse. Att det är en fiskehamn med stor betydelse för ögruppen råder det ingen tvekan om. Och att promenera runt bland husen som ligger i en halvmåne runt hamnen är något alla borde få prova på. Så vackert.

Även om inte allt var grönt när jag var där tillsammans med mina kollegor ifrån psoriasisförbunden i Danmark, Finland, Färöarna, Norge och Island förstår jag att hela ögruppen färgas grön när sommaren närmar sig. Lite förvånad blev jag när de berättade att Färöarna hade 43 000 invånare och 88 000 får. De kanske behövs för att hålla allt det gröna i schack, tänker jag.

Nåväl. Men nu var det arbete som tog mig till Färöarna. Jag och mina nordiska kollegor träffas två gånger per år och pumpar varandra på kunskap och erfarenheter. Ordförandekonferens, är väl rätt ord. För att vi ska klara det ekonomiskt är vi tacksamma för att Nordiska ministerrådet ställer upp med pengar. Samarbete är bra för och gynnar alla parter.

Att ta sig tid och blicka utanför det egna stupröret är viktigt i de flesta lägen. Inte minst gäller det för en folkrörelse som Psoriasisförbundet. Vi i Sverige har ju inte tänkt alla tankar och de vi trots allt har tänkt är inte alltid helt rätt hur otroligt det än låter. Det går alltid att bli bättre.

De nordiska förbunden är väldigt lika varandra till struktur och form. Mycket av det som görs i de andra länderna är mer eller mindre direkt överförbart till vår svenska verksamhet. Inte sällan samarbetar vi också i olika projekt. Ett exempel är vår gemensamma satsning på forskning kring artritis mutilans, en ovanlig form av psoriasis artrit som bland annat påverkar lederna i händerna. Och just för att den är så pass ovanlig behövs det patienter från flera länder för att ordentliga och relevanta studier som forskarna kan arbeta vidare med. Det är bara ett av många exempel på hur vi kan hjälpa varandra.

När vi lämnade Färöarna hade vi olika uppdrag med oss hem till respektive länder. I Norge ska de arbeta vidare med frågor som handlar om den psykosociala delen som på olika sätt kan kopplas till psoriasis och psoriasis artrit. Danmark ska jobba vidare med Internationella psoriasisdagen som infaller den 29 oktober. Vi i Sverige ska arbeta vidare med frågor som handlar om psoriasisartrit.

Just det, att vi kan dela upp arbetsuppgifterna mellan oss, är naturligtvis till stor hjälp. Psoriasis känner ju inga gränser och det ska inte heller vi som arbetar med frågorna göra. Våra möjligheter att lyckas blir så mycket större då.Samarbetet kan dessutom utvecklas. Till exempel går det att tänka sig att man i Norrbotten träffar sina vänner på den finska sidan, eller varför inte ordna möten mellan dem på som finns på varsin sida av Öresund?

Nästa möte kommer att bli i november. Då är det vi i Sverige som står som värd. Sannolikt kommer det att hållas i Stockholm, men definitivt beslut om det inte är klubbat ännu.Vår plan är att också bjuda in ungdomar till det mötet. Att på allvar få med dem i arbetet med att skapa en bättre vardag för oss som lever med psoriasis och psoriasisartrit är den bästa investering för framtiden som vi kan göra.

Och sen, efter hemkomsten hade vi glädjen att ta emot ordförande och kanslichef från det norska förbundet för erfarenhetsutbyte och studiebesök på Kungsholmens behandlingsanläggning som drivs av Psoriasisföreningen i Stockholm. I Juli besöker vi alla Lissabon för möte inom Generalförsamlingen för IFPA, vårt internationella psoriasisförbund. Mer om det senare.