Ansökningssäsong

Våra Ragnar Söderbergforskare i medicin bloggar om sin forskarvardag med jämna mellanrum. Texterna skriver de själva, på svenska eller engelska. Denna text är skriven av Johan Flygare.

Medicinska forskningsframsteg börjar med att jaga pengar och just nu är det säsong. Det statliga stödet för forskning fördelas av myndigheten Vetenskapsrådet och i förra veckan var det sista dagen att skicka in en ansökan i ämnet medicin och hälsa.

2013 inkom 411 ansökningar från unga forskare som inom 7 år efter doktorsexamen vill starta en egen forskargrupp. Det statliga stödet räckte till att stödja 26 forskare, och om budgeten inte är större i år är chansen att få anslag ungefär som den att få "Yatzy" i en enskild omgång. Vägen mot medicinska forskningsframsteg börjar alltså med att bli en av dessa drygt tjugo, men jämfört med tärningsspel är slumpen bara en liten faktor. Detta är kanske inte en sport med objektivt klara placeringar som till exempel i friidrott, utan kanske mer som konståkning. Man vet reglerna och komponerar ett program man tror man klarar av och som domarna gillar. Oj då! Jag inser nu att jag hela livet undvikit bedömningssporter men lite ironiskt till slut blivit proffs i en… Jag och hundratals andra har alltså ägnat de senaste veckorna åt att fundera på övertygande argument för att vi och våra idéer skall få domarnas 7-poängare (7.0 är max i vår sport). Det är roligt att skriva ansökningar och processen tvingar verkligen fram kreativitet. Säkerligen korrelerar förmågan att övertyga i skrift också någorlunda med förmågan att leda en grupp mot viktiga vetenskapliga upptäckter. Men ingen får veta om jag inte klarar gallringen.

Varför mitt projekt, varför jag, varför just nu? Till slut blir tankarna metafysiska.
Jag har själv ett par äppelträd och efter en höst utan äpplen lärde grannen mig att tricket är att gallra tidigt. Men växer det äpplen för att man sparat de bästa grenarna eller är det gallringen i sig som gör att resurser frigörs? Jag skall fråga grannen igen.  Eller kan man inte bara gödsla lite mer? Skattepengar till forskning borde väl kunna budgeteras som en investering snarare än en utgift? Särskilt är det synd att Sverige inte tar chansen att likt USA att suga upp unga talanger från länder där statsfinanserna och möjligheterna är sämre. Unga forskare är inte bara kreativa, de är också i en fas i livet där man slår sig ner och bildar familj. Därför tror jag att de långsiktiga brain-gain effekterna blir större om vi kan locka hit de unga, snarare än att som till exempel Singapore importera seniora superforskare. Livet i Sverige för en barnfamilj är redan världsklass, så sprider sig ryktet om goda förutsättningar också för forskning så har vi goda chanser.

Nu vet ni vad som sker på vår horisont just nu. Det var skönt att skriva en sida utan hypotes, syfte eller preliminära resultat!

Johan Flygare