Fascinationen som blev toppforskning

Nedräkningen har börjat! Om två veckor, onsdagen den 14 oktober, avslöjas vilka som blir årets Ragnar Söderbergforskare i medicin. I dag publicerar vi en intervju med Lars Maegdefessel, en av fjolårets utvalda medicinforskare.

Allt började som en ren fascination för människokroppen. Det kändes helt enkelt coolt att fatta hur allt hänger samman: Hur blir kroppen sjuk? Hur kan man behandla den? Lars Maegdefessel tvivlade aldrig på vad han skulle bli när han blev stor. Läkarbanan var ju det enda som gick i linje med hans djupa intresse.

I början handlade det inte ens om en vilja att hjälpa människor, bara denna lust att förstå de komplexa sambanden. Men drivkraften försköts så fort Lars Maegdefessel kom ut i yrkeslivet. Närkontakten med patienter satte sina spår och så småningom insåg han också att han inte var nöjd med att bara ”följa ett schema” för behandling. Han blev forskare, med målet att hitta nya möjligheter att behandla hjärt- och kärlsjukdomar.

– Jag träffar inte patienter just nu men jag saknar det. I bakhuvudet har jag nog tanken om att vara ”den altruistiske läkaren”. Jag har sett patienter i 50-årsåldern dö av bråck på stora kroppspulsådern, det är rätt hårt att vara med om. Men man knyter nästan ännu mer an till de patienter som kommer tillbaka till ens avdelning vecka efter vecka, månad efter månad.

Lars Maegdefessel har sedan flytten till Sverige varit verksam vid Karolinska Institutet i Stockholm, där han fokuserar på så kallade icke-kodande RNA och deras betydelse vid utvecklingen av hjärt- och kärlsjukdomar. Särskilt fokus ligger på att hitta behandlingsmetoder för förträngning av halspulsådern, som är främsta orsaken till stroke, och bråck på stora kroppspulsådern.

Icke-kodande RNA är för närvarande ett brännhett tema för medicinforskningen. RNA är en stor molekyl som finns i alla levande organismer. Det har länge varit känt att den delen av kroppens RNA som kallas kodande har stor betydelse i vår livsviktiga proteinbildning. Däremot ansågs länge icke-kodande RNA, som utgör 80-90 procent av alla RNA-molekyler, mest vara ”skräp”. Lite naivt, kan Lars Maegdefessel tycka:

– Vår kropp är inte så dum att den skulle producera 90 procent ”skräp”. Nu finns en stor black box att utforska och det är många som är entusiastiska över att upptäcka något nytt. Vi vill ta reda på vilken roll icke-kodande RNA spelar och hur vi kan använda dem som biomarkörer.

Hjärt- och kärlsjukdom är den vanligaste dödsorsaken för människor bosatta i Sverige. Bråck på stora kroppspulsådern, eller aorta aneurysm med ett krångligare namn, drabbar cirka 1000 svenskar varje år. Men enligt Hjärt-Lungfonden har så många som 200 000 svenskar en missbildning som kan leda till bråck. Livsstilsfaktorer, som tobak, stillasittande och dålig kosthållning, är bovar när hjärt- och kärlsjukdomar utvecklas. 

Men trots det går det inte att bortse från genetiska faktorer. Sjukdomsrisken kan ligga i vårt DNA, men ”slås på” först när kroppen utsätts för exempelvis alkohol eller tobak. Icke-kodande RNA är förhoppningsvis en nyckel till att förstå sådana mekanismer.

– Det stämmer att hjärt- och kärlsjukdomar till stor del orsakas av miljöfaktorer. Men det finns människor som motionerar jättemycket och ändå faller döda ner när de är 35. Och det finns människor som Winston Churchill, som rökte i hela sitt liv och drack whiskey och blev 90 år gammal, säger Lars Maegdefessel.

2014 blev han en av sju Ragnar Söderbergforskare i medicin. Samma år mottog Lars Maegdefessel även Prins Daniels forskningsanslag för yngre lovande forskare från Hjärt-Lungfonden. Sverige är fjärde landet i raden på hans forskarbana – vilket beror på törsten efter ständigt nya utmaningar, snarare än viljan att ständigt byta plats.

– Men nu är det annorlunda, när jag har barn och ser dem få vänner och slå sig till ro. Det gör det svårare att flytta runt, säger han.

Just barnen är en tydlig markör på att tiden går och att Lars Maegdefessel, trots sina knappa 38 år, hunnit med en hel del. Barnen är födda i tre olika länder: Det första i Tyskland, där Maegdefessel studerade till läkare. Det andra i USA där han spenderade sin postdoktorperiod vid Stanforduniversitetet. Och så det tredje i Sverige, dit han och familjen flyttade 2011. Utöver dessa tre länder har han även hunnit med att läsa en del av sin läkarutbildning i Schweiz.

Att flytta tillbaka till hemlandet efter postdoktortiden lockade aldrig. I Sverige fanns större finansiella möjligheter att etablera sig som yngre forskare, och dessutom är arbetsklimatet för kliniska forskare i Tyskland hårt. Där måste en kliniker i praktiken forska på kvällar och helger, berättar Lars Maegdefessel:

– I Sverige kan du jobba 50 procent med forskning och 50 procent kliniskt. Den möjligheten finns inte i Tyskland. Där måste du i princip jobba 100 procent med båda delar.

Mitt under intervjun knackar det på dörren till kontoret där vi slagit oss ner i en soffa. Killen som sticker in huvudet är en ung student som hoppas på att få en plats i Maegdefessels forskargrupp. Ett tillskott till gruppen är välkommet, även om saker och ting går rätt bra just nu. I skrivande stund består gruppen redan av åtta personer, som var och en har ett eller ett par projekt igång.

Och Lars Maegdefessel är optimistisk över framtiden. Om ungefär tio år bör, om allt går som det ska, forskargruppens upptäckter kunna göra konkret nytta för hjärt- och kärlpatienter. Men redan inom det närmaste året förväntar sig Maegdefessel stora framsteg:

– Vi är på en nivå nu när det mesta funkar. Vi har bra flow och hoppas på att publicera resultat i high impact journals som kommer att förändra hur människor ser på molekylärmedicin för hjärt- och kärlsjukdomar.

Läs mer:

Filmen om Lars Maegdefessel

Alla tidigare Ragnar Söderbergforskare i medicin

Vår medicinutlysning