«Vilsen längtan hem» av Melissa Delir

- Det finns massor av böcker som handlar om just problematiken kring hedersrelaterat våld och förtryck. Det finns däremot inte någon berättelse om livet efter att man lämnat sin familj och om mötet med myndigheterna, säger Melissa Delir, författare till boken «Vilsen längtan hem».

Så, det är precis en sådan bok Melissa Delir valt att skriva. Och det märks att efterfrågan varit stor. Recito Förlag har nyligen tryckt den sjunde upplagan av boken, den här gången i nytt fodral. Och i dag ges «Vilsen längtan hem» för första gången ut som e-bok.

- Sedan boken kom ut har alla myndigheter som känner till boken tyckt att den väcker många frågor kring myndigheternas insatser, men framför allt att den ger en djupare förståelse för individens tankar och känslor i den svåra situationen som individen befinner sig. Många känner igen sig på olika sätt och finner genom boken en styrka och ett hopp om att livet kan bli bättre om man inte ger upp.

Den huvudsakliga målgruppen är flickor som drabbats av hedersrelaterat våld och förtryck. Huvudpersonen är själv drabbad och har tvingats lämna sin familj och sitt hem. Boken handlar om livet efteråt. Om åren med skyddad identitet och trassel med myndigheterna.

- Genom en tjejs berättelse får man ta del av hennes allra djupaste känslor, som bottnar i ensamhet och övergivenhet. En tjej som kämpar för sina rättigheter, för ett självständigt liv, men som istället blir kränkt och förtryckt, säger Delir.

Melissa Delir beskriver sig själv som en glad tjej vars stora ambition i livet är att hjälpa människor som på olika sätt är i behov av hjälp. Hon är 26 år gammal, svensk med utländsk bakgrund, flerspråkig, sportintresserad och spontan. Hon har utbildat sig till idrottslärare, men arbetar även tillsammans med ansvariga myndigheter kring just de frågor som boken behandlar.

Och så älskar hon förstås att skriva.

- Jag är mest stolt över att jag lyckats beskriva mina känslor så djupt att folk har blivit rörda och gråtit. Jag skriver bäst när jag inte mår så bra, för då är jag fylld av känslor och då blir det så naturligt för mig att skriva.

Jag ställer standardfrågan, vilka är förebilderna och hur har de påverkat henne. Men svaret jag får är inget standardsvar.

- Jag har faktiskt inte någon författarförebild. Jag är inte uppvuxen med att ha fått böcker upplästa eller fått möjlighet att själv ta del av böcker, säger hon.

Intresset för det skrivna ordet väcktes ändå. Framöver har hon för avsikt att författa en fortsättning till uppföljaren, «Tack för att du finns».

Om hon får välja några ord att lämna hos läsaren efter att sista bladet vänts blir det de som här följer:

- Fastna inte vid tanken på vilka hemska saker en människa kan vara med om, utan vid vad vi kan lära oss av andras berättelser som kan vara till hjälp för oss själva, men också för andra människor.

Köp boken direkt på http://www.litenupplaga.se/384

För recensionsexemplar skicka ett mejl till info@recito.se eller ring 033-340 13 30.