«Mr. Pinkertons London» av Gunnar Johansson

«Det finns olika sätt att anlända till ett nytt land. När jag kom till England första gången inledde jag med att gå på fel tåg, sedan tackla omkull två man och som grädde på moset slå resväskan i huvudet på en liten asiatisk pojke så han började skrika i högan sky».

Ja, så kan det gå. Åtminstone om man heter Gunnar Johansson.

«Mr. Pinkertons London» är en bibel för Londonfantasten. En guide för Londonresenären. En kåserisamling för den som behöver muntras upp i vinterkylan. Kort sagt: en mångfacetterad bok fylld av överraskningar och egendomliga äventyr i metropolen London, träffsäkert illustrerad av konstnären Marian Väpnargård.

- Jag hoppas att läsaren i första hand ska roas och kanske rent av få ett gott skratt emellanåt. Men också en del tips och information om vad man kan göra i denna fantastiska stad. Både skämt och allvar alltså.

- Jag vänder mig främst till Londonresenärer, både gamla och nya. Det bör vara en rätt stor grupp, eftersom London är ett av de populäraste resmålen för svenska turister. Inte minst på grund av fotbollsresor, teater och shopping, som ju min bok till stora delar handlar om, säger Gunnar Johansson.

Med «Mr. Pinkertons London» debuterar Johansson som författare. Men skrivarlust har han alltid haft - till den grad att han vigt hela sitt yrkesverksamma liv åt journalistiken. Och det hela började, otippat nog, med ett intresse för sport.

- Jag läste mycket böcker som liten. Satt hemma och skrev egna referat efter radions sportsändningar som 13-14-åring. När jag var 15 gick jag upp på Kuriren och fick börja jobba extra där vid sidan av skolarbetet.

Snart började Gunnar Johansson emellertid att skriva kåserier i tidningen Bohusläningen, under pseudonymen Mr. Pinkerton. Något han fortsatte att göra i över 40 år. Och för varje år blev det en ny Londonvistelse, åtminstone från 70-talet och framåt. Anekdoterna Johansson hunnit samla på sig från sin favoritstad är därför många. Och längs vägen har han snubblat på svaren till några av universums stora frågor. Till dessa hör (naturligtvis!) varför inga duvor bajsar på Churchills staty vid parlamentet, varför man ska akta sig för gamla gummor i Notting Hill och varför det finns ett fotbollslag som kallas Kristallpalatset.

- När min goda vän konstnären Marian Väpnargård också blev Londonfrälst, övertygade hon mig om att vi skulle göra en bok tillsammans. Boken handlar om mina egna upplevelser i London, händelser som jag har försökt skildra på ett lättsamt sätt ur mitt eget perspektiv. Jag känner mig både påverkad och inspirerad av min gamle favoritkåsör Torsten Ehrenmark, men jag har försökt hitta en egen stil.

Och kanske blir det fler Ehrenmark-influerade böcker i framtiden, eller så svänger Gunnar Johansson om helt.

- Det känns lite lockande att eventuellt göra något nostalgiskt med minnen från min uppväxt på 50- och 60-talet. Har samlat på mig en hel del material i både text och bilder från gamla tider. För några år sedan gjorde jag en artikelserie med journalistminnen. Flera läsare hörde av sig och tyckte jag skulle samla det i en bok. Kanske väljer jag att göra en ny kåserisamling med annat tema än London.

Köp boken direkt på http://www.litenupplaga.se/1128.

För recensionsexemplar skicka ett mejl info@recito.se eller ring 033-340 13 30.