Sömnapné – den okända sjukdomen

Sömnapné är en sjukdom som ungefär fyra procent av alla män och två procent av alla kvinnor i åldrarna 30-79 år i Sverige beräknas lida av. Uppskattningsvis är cirka 300 000 drabbade. Vanligast förekommande är sjukdomen hos män i åldrarna 50-60 år och hos kvinnor efter klimakteriet. Endast en mindre andel av de som är drabbade står på behandling och har fått hjälp mot sin sjukdom.

Det finns två olika typer av sömnapné, obstruktivt sömnapnésyndrom (OSA) och centralt sömnapnésyndrom (CSA). Det som skiljer är de bakomliggande orsakerna, men såväl symtom som behandling är ganska lika. Obstruktiv sömnapné är vanligast och beror på en fysisk blockering av andningsvägarna, exempelvis att tungan faller bakåt och hindrar luften. Centralt sömnapnésyndrom beror på att signalerna mellan hjärnans andningscentrum och de muskler som styr andningen inte fungerar som de ska. Detta ses oftast hos äldre människor, hos människor som har hjärtsvikt eller efter en stroke till följd av skador i hjärnan eller nervbanorna.

Symtom

Sömnapné innebär att en person slutar att andas helt eller delvis under sin sömn. Detta förekommer ofta i samband med snarkning. Andningsuppehållen kan pågå från ett fåtal sekunder till över en minut.

Uppskattningsvis har var tionde person som snarkar andningsuppehåll i sömnen.

Precis som vid snarkning slappnar musklerna av, men vid sömnapné täpps luftvägarna till fullständigt så att andningen hindras. Snarkning behöver i sig inte leda till sömnapné, även om de flesta sömnapnoiker ofta snarkar kraftigt. Sömnapné kan också förekomma utan snarkning.

Om andningsuppehållen är tillräckligt långvariga sjunker blodets syresättning, och om de sker upprepade gånger under natten leder det till försämrad sömnkvalitet och uttalad trötthet dagtid. Den störda sömnen kan även leda till nedsatt koncentrationsförmåga, nedstämdhet, morgonhuvudvärk, torrhetskänsla i halsen, retlighet och minskad sexualdrift eller impotens.

Dagtröttheten kan i allvarliga fall bli så svår att personen somnar under ett samtal, bakom ratten eller mitt i en måltid. Patienter med obstruktiv sömnapné har ökad risk för hjärt-kärlsjukdom (högt blodtryck, hjärtinfarkt, stroke) och ökad olycksbenägenhet i trafiken eller på arbetet.

Diagnos

Vid misstanke om sömnapnésyndrom görs först en utredning. Förutom vanlig kroppsundersökning och kartläggning av sjukhistoria genomförs en sömnregistrering med hjälp av bärbar utrustning som används under en natt i hemmet.

All onormal dagtrötthet behöver inte bero på sömnapné. Skiftarbete, psykiska besvär, kroppssmärta, överkonsumtion av kaffe, alkohol eller sömnmedel, eller kanske bara sena vanor kombinerat med tidiga morgnar kan orsaka detta. Det förekommer även andra mer sällsynta former av sömnrubbningar och andningsstörningar som utesluts genom den utredning som görs.

Det finns ett antal kända riskfaktorer för att drabbas av sömnapné: snarkning, övervikt, manligt kön, ålder (män över 40, kvinnor efter klimakteriet ), rökning, kort käke, förstorade tonsiller, näspolyper, sned nässkiljevägg, alkohol och sömnmediciner. Några av dessa är livsstilsfaktorer som förvärrar läget vid obstruktiv sömnapné men som då också går att påverka.

Viktnedgång och rökstopp är exempelvis faktorer som kan minska besvären. Förändrade sömnvanor, till exempel genom att undvika att sova på rygg, kan också leda till förbättringar precis som försiktighet med alkohol och sömnmedel.

Behandling

Det finns i dag inget läkemedel som hjälper mot obstruktiv sömnapné. Däremot kan en bettskena som hjälper till att föra fram underkäken och hålla luftvägarna fria minska antalet andningsuppehåll. Den görs av tandläkare och kan ge bra effekt både mot ”vanlig” snarkning och obstruktiv sömnapné hos vissa patienter.

Vid behandling med CPAP (continuous positive airway pressure) sover patienten med en mask som via en slang är kopplad till en liten elektrisk kompressor. Den ger ett luftflöde som innebär att patienten hela tiden andas mot ett visst övertryck. På det sättet blir lufttrycket inne i luftvägarna högre än lufttrycket i rummet, vilket förhindrar luftvägarna att falla samman. En fungerande CPAP-behandling gör att många patienter upplever en påtagligt förbättrad sömnkvalitet och känner sig piggare dagtid.

Central Sömnapné CSA

Den mindre vanlig typen av sömnapné – central sömnapné, CSA – innebär att det är fel på andningssignalen från hjärnan. Patienten får upprepade episoder av sämre lungventilation och därmed sämre luftgasutbyte. CSA kan förekomma hos patienter som också har obstruktiv sömnapné. Central sömnapné kan förekomma vid vistelse på extremt höga höjder, vid användning av vissa narkotiska medel och är mycket vanlig hos patienter med hjärtsvikt.

Symtomen vid CSA är de samma som vid OSA. Behandlingen är livsstilsförändring, i synnerhet viktnedgång och undvikande av läkemedel eller narkotika som påverkar andningen, samt användning av CPAP. Vissa patienter kan få en särskild övertrycksbehandlingsapparat, en så kallad ASV (adaptiv servo-ventilation). Denna bör dock inte användas hos patienter med hjärtsvikt och nedsatt vänsterkammarfunktion.