Brev till Barbro Westerholm: Angående utförsäkringen av sjuka

Hej Barbro!

Tack för ditt mail! Eftersom det är kort vill jag besvara det rad för rad.

Det vi försöker åstadkomma är att alla ska få möjlighet till rehabilitering..

Som du vet är inte alla sjukdomar/skador rehabiliteringsbara och rehabiliteringsinsatserna och bara en mindre andel av de långtidssjukskriva/med sjukersättning kan återfå sin arbetsförmåga med de insatser som ges enligt rehabiliteringsgarantin eller FAROS. Dessutom är den ordinarie landstingsdrivna sjukvården alltjämt grunden i vårdkedjan, en verksamhet som i vissa fall är i skriande behov av förstärkning både avseende personal och kompetensutveckling.

...och att de som ändå inte kan återgå till arbete inte ställs på bar backe.

Utförsäkringslagen gör det svårare för många sjuka att återgå i arbete.. istället blir det betydligt större risk att de förlorar sina anställningar och därmed får det betydligt svårare att återkomma i arbete. Studier visar att arbetsgivare även i goda tider fortfarande har en mycket negativ inställning till att anställa människor som tidigare blivit sjuka på sina arbeten. Dessutom innebär Utförsäkringen i sig att de ekonomiska möjligheterna att flytta och omskola sig försämras.

Arbete pågår hela tiden för att lösa de olika problem som dyker upp, också de vi ser finns risk för vid det kommande årsskiftet.

Redan idag ser vi att sjuka Utförsäkras och ställs på bar backe - det är inte ett problem som först kommer efter nyår, utan något som redan sker, och som har skett under flera års tid.

Men jag tror också Du inser att det hela är komplicerat efter så många år då vi haft en sjukförsäkring som fyllt syften som ligger utanför kärnområdet..

Givetvis inser jag att det är komplicerat. Just därför är det mig obegripligt att man inte gjorde någon konsekvensanalys av Utförsäkringslagen innan den klubbades igenom riksdagen den 5 juni förra året, och att man inte heller lät lagrådet titta på den.

Grundproblemet i den nya lagen är begreppet arbetsförmåga. Till skillnad från den äldre lagstiftningen ska arbetsförmågan nuredan efter 6 månader bedömas mot hela den nationella arbetsmarknaden, utan individuella hänsyn och även i anpassade arbeten. Arbetsförmågebegreppet saknar dock, i väntan på Anna Hedborgs utredning, både definition och rättslig grund. Dvs. ingen kan på ett rättssäkert sätt avgöra bärigheten i påståendet att någon saknar arbetsförmåga. (Det bör härvid noteras att även döda kan ha arbetsförmåga, vilket lite skämtsamt avspeglas i Michael Jacksons miljoninkomster efter sin död).

Denna försäkringsmedicinska arbetsförmåga behöver dock inte ha något som helst samband med den sjukes faktiska arbetsförmåga, om hänsyn skulle fåtas till patientens hela livssituation.

På Resurs får vi dagligen nya medlemmar och förtvivlade mail som vittnar om kroniska svåra smärtor, ångest, psykisk insufficiens, förtvivlan och ekonomisk utrarmning. Allvarliga självmordtankar och vittnesmål om fullgångna självmord bland de utförsäkrade är inte heller ovanligt. Många upplever det som en ren utrensning av sjuka. Stora ord att ta i sin mun, jag vet. Men jag skulle inte kunna leva med mig själv om inte jag tog dessa ord på hjälp på största allvar.

Med bästa hälsningar,

Jenny Fjell

Nätverket Resurs

Hej Jenny!
Det vi försöker åstadkomma är att alla ska få möjlighet till rehabilitering och att de som ändå inte kan återgå till arbete inte ställs på bar backe. Arbete pågår hela tiden för att lösa de olika problem som dyker upp, också de vi ser finns risk för vid det kommande årsskiftet.
Men jag tror också Du inser att det hela är komplicerat efter så många år då vi haft en sjukförsäkring som fyllt syften som ligger utanför kärnområdet..
Med vänliga hälsningar
Barbro Westerholm